Dominans och Undergivenhet...

Men hon säger heller inte att det handlar om dominans. Sedan kommer inlägg som inte tycker det handlar om dominans.

Jag ser det mer som att det inte behöver finnas en massa ihoppratat samspel hela tiden för alla. En del kanske vill ha det så men en del kan vilja ha det annorlunda. Ett samspel som de flesta skulle kalla för rått och brutalt. Jag har själv behov av att agera ganska kraftfullt för mina behov. Andra ägnar sig åt bestraffningar på ett sätt jag tycker är lite mer än vad jag skulle vara komfortabel med.

Frågan är var man börjar. Mjukstartar man någonstans tillsammans eller hittar man sin grej en dag tillsammans med en intresserad partner som redan är inne på det. Oavsett vilket så är det inte vad som sker först jag tycker är intressant utan vad som sker sen. Hur man hanterar upplevelsen och går vidare.

Sedan är det inte säkert att dominansen finns. Många undergivna har ett visst mått av M och om deras män är S men inte D så kan det fungera sexuellt även utan dominansen. Dominansen är inte allt precis som undergivenhet inte alltid är nödvändig. För mig kan följsamhet räcka långt.     

Eller om att hennes masochism drivs och svarar på hans sadism.

Jag tror vi ligger närmare varandra egentligen än vad den här inläggsväxlingen kan ge intryck av. 

Jag tycker du ska vara lite rädd om dig. Din chef bryr jag mig inte om, men det du skriver att din man sagt, det reagerar jag på. För har han inte haft det i sig innan så har han det inte nu heller. Dominansen bör inte komma från negativa känslor, född ur ilska, frustration och besvikelse. En Dom bör vara stabil och ha sitt driv ändå. Alla vet hur farligt det kan bli när någon är i affekt.
Det vore en helt annan sak om ni redan hade en etablerad Dom/ug-relation och du då blev straffad och Dom var arg, men då för att ni redan har en etablerad tillit och gränser och kommunikation om det hela.
Och som du säger: att han har mycket arbete framför sig innan du kan respektera honom på det sättet. Min fråga är: har du blivit dominerad någon gång? 
Själv kan jag inte ge mig till någon jag inte respekterar på det sättet. Den respekten och tilliten måste finnas innan, inte komma efterhand.

Jag hoppas ni kan prata om det ordentligt och allt löser sig för dig. 

Själv är jag singel (han jag pratade om senast fick jag avsluta med) och har väldigt svårt att hitta en Dom jag kan lita på eller som det passar med av olika orsaker. Vilket är väldigt frustrerande då jag behöver dominansen för att må bra. För mig är det långt mer än bara sex. 

Ja, jag tror det, att det är såna som tvivlar på sin egen person som ägnar sig åt rollspel, som ju dominans/undergivenhet är.

Men om man inte kuvar någon personlighet till vardags då, utan alltid är densamme. Sådan är t.ex. jag.

Sannolikt är det därför jag inte är intresserad av slika sexuellla övningar.

Blev du sur nu? Det kan väl vara trevligt med en annorlunda syn? Så tråkigt med klubbar för inbördes beundran.

Ok, och sen då?  

Jag var inne och kikade på Darkside en gång men det verkade ganska rörigt. Finns det något bra att hitta där?

Inser plötsligt att det är ganska svårt att förklara vad jag söker. Hade för ett tag sen en fantastisk upplevelse men en dominant man. Men omständigheterna gjorde att det var mer som en kompis-grej och han var väldigt av och på. Vi stämde väldigt bra överens på ett kompis-plan, kunde prata om massor och klaffade perfekt i sängen och kunde utforska en del där. Men det blev för jobbigt till sist att han var så...obeslutsam. Det hela gav mig dock mersmak...och skulle vilja hitta någon som kan ge mig mer sådant. Som "fattar" vad det handlar, som kan vara rå men omtänksam i det hela...och samtidigt passar ihop med mig som människa. Kanske inte går att hitta..

Håller med Salope.
Att börja prata på DS, FL el andra forum tar dig ganska långt.
Då får du en chans att ventilera dina tankar och hitta dina triggers.
Det finns ju bra trådar här på FL att diskutera i.

Jag tror DS kan fungera om det är sexet man är ute efter. Skriv en presentation som drar till sig folk och sen försöka sålla.

Vill du hitta en person att leva med så tycker jag du ska börja med att se människan. Det är människan du ska leva med och den har ingen kinkslista.

Men du vet ju hur girig och egotrippad jag är. Finns liksom inte plats för någon annan.

Hoppas inte ni tar illa upp av mina frågor, eller tycker jag är korkad.

Det är klart det är individuellt, men om man lever i en "vanlig" relation med dominans och undergivenhet, och/eller bdsm, skulle du vilja dela din man/master då oxå?

Jag tänker som såhär, jag söker ju egentligen en kärleksrelation, men vill ju ha dominasen i den, jag har fantasier som jag skulle vilja utveckla, men vill göra det med min man som jag har en relation med, för att finna tillit. Jag har svårt att lita på andra människor, men oftast i fasta relationer vågar jag öppna mig.

Känns som jag rör till det lite mycket, kan ju även erkänna att jag är en tänkare och tänker så det går runt ibland.

Nu blir jag ju enormt nyfiken på hur du tänker. Inboxa el skriv på annan plats. Pliiiiiiiiis

Jag tror jag förstår hur du tänker oxå, och jag ska aldrig säga aldrig iofs.

Men som total nybörjarnyfiken, så har man ju tusen frågor och med mina tillitsproblem så kan man ju inte fråga runt hursomhelst heller.

Jag vet ju inte ens om jag är ug på riktigt, men efter lite prova på så kan jag ju säga att det va nog det som saknats i alla mina korta relationer, jag har inte vetat vad som va "fel" på männen jag träffa, de var egentligen hur bra som helst, men det där fanns inte, det fanns ingen utmaning i dem. (tror jag)

Vänder mig hit. Inser att det kanske är ot men vänder mig härigenom till intresserade/insatta direkt.

Känner mig mycket orolig. Min relation kraschar!! Vi matchar perfekt i sängen och från start har vi utforskat både det ena och det andra inom bdsm genren. Jag är åt det undergivna hållet, han tvärtom, även om det inte finns ut i fingerspetsarna på oss båda (ännu?). Det som förenar så starkt är just nyfikenheten (och attraktion, nästan smärtsam). Vi skulle kunna prova allt med varandra. Han går igång på att smiska, strypa, kontrollera, binda, fista etc. Och jag får fontänorgasm efter fontänorgasm. Jag visste inte att det här fanns i mig. Och nu kraschar det på grund av andra omständigheter i våra liv. Hur fan går jag vidare?? Hur ska jag ens finna något liknande. Jag är livrädd och tror att det aldrig mer kommer att hända. Sådan attraktion mellan oss och samma/motstående sexuella preferenser...
Är det vanligt? Det känns som att jag går under!!!!!!!

Jag menar att många tänder på skamkänslan i sig. Att känna skam för det man njuter av. Blir ju dubbelnytta.