Dominans och Undergivenhet...

Jag tror nog inte att jag skulle våga träffa en person om vi sågs med UG/dominans som viktigaste beröröringspunkt... Känns som att det kan bli väldigt fel?! Men å andra sidan kan det ju förstås bli väldigt rätt oxå....

Jag skulle önska att min man var lite mer dominant i vardagen, men dit har vi inte riktigt kommit än iaf. Men jag ska väl inte klaga, det kunde vara värre

Finns nog en del ug som behöver prata av sig utanför sängen oxå

Har man som man behovet att dominera så tror många att det är ett onyanserat grott-stadie där alla former av undergivenhet fungerar så länge man får bestämma - kan vara lika svårt att hitta sin match där för mannen.

Hmm, intressant! Jag är inte UG till vardags, kan vara väldigt dominant och är van att ta beslut. Men jag trivs bättre med att ha en person som jag känner mig trygg med som kan vägleda mig och hjälpa mig. Det är nog där jag känner att min man brister, han lämnar alla beslut till mig utan att ens förstå att han gör det!

Jag gillar nog fysisk dominans mer än psykisk, har inget behov av att bli mentalt nedtryckt. Sen gillar jag att tex klä mig som min man ber mig om eller göra saker för honom.

sensmoralen är då att: -För att vara dominant måste man även vara väldigt snäll-..eller?

Snäll, rolig, smart, respektingivande, halvsnygg, dominant. Det är väl inte för mycket begärt?Det är det psykiska man vill åt. Det fysiska är bara ren förstärkning av rollerna. Det finns män som liksom slentriansmiskar helt utan orsak. De är inget för mig.

Det är svårt att hitta en sån person som dessutom är dominant och så ska han gilla just dig också En annan jobbig grej är att de ofta är upptagna redan också...

God damn it. Jag har det tillräckligt svårt utan konkurrens av en snygg, smart yngre blondin.

Det är, som tur är, för det mesta ett övergående tillstånd. Men sedan gäller det att ha timingen på sin sida.

Japp. Ett dött.

Det är väl därför vi hänger så mycket på FL istället för att knulla.