Anonym (Förvirrad) skrev 2011-06-13 23:47:36 följande:
jag har tänkt boka en tid längre bort hos en annan veterinär, men pga jobb kan jag nog inte komma dit förrän om en vecka! Lokala veterinären sa att jag var TVUNGEN att fixa (avliva eller operera vilket ju verkade innebära mer risker än fördelar) inom de närmaste dagarna, är så rädd att de ska tvångshämta min hund och avliva den

.
Jag är ju ingen veterinär eller så... men jag tycker nog att det låter lite väl extremt att man enbart p.g.a. hälta skulle tvingas avliva hunden så snabbt! För även om hundar är bra på att dölja sina smärtor så lider ju knappast din vovve i dödsplågor... Hade hunden varit extremt dålig så hade jag kanske hållit med om att man borde avliva så snabbt som möjligt för att inte förlänga dens smärta. Men det verkar ju, rent ut sagt, lite löjligt att en hälta (som dessutom sakta men säkert förbättrats) skulle vara tillräcklig orsak för en akut avlivning.
Nä, vänta du med gott samvete till nästa vecka och åk till den andra veterinären då.
Lite egen story i samma ämne:
Den katt vi hade i mitt barndomshem var en gammal seg herre. Han dog först vid den aktningsvärda ålderna av 18 år och hae nog hunnit vara med om ett och annat under sitt liv. En rätt allvarlig skada efter ett slagsmål då han hade ett sår på halsen som osårades och vägrade ta ihop, till exempel. Om jag minns rätt så sade veterinären då (också) att vi skulle avliva (verkar vara lätt beslut för veterinärer eftersom katter ju är så billiga att "byta ut"... fy!). Men... jag skötte om honom, matade honom med buljong då han ville äta. Såg till att han drack genom att spruta vatten i hans mun med en medicinspruta etc. och efter några veckor var han i toppskick igen! Visst led han väl under sjukdomsperioden, men han levde i 10 år till efter det.
Samma sak då han, på äldre dagar, skadade benet rätt ordentligt. Han hade nog fastnat någonstans och slitit av en sena eller led eller nåt (minns inte så bra) i ena bakbenet. Vi tog honom till den lokala veterinären som sa att det bästa nog skulle vara avlivning, "det är så dyrt med operation och han är så gammal". Nå, vi ville försöka med en operation i alla fall, körde honom 350 km till ett djursjukhus där han opererades (och personalen inte kunde tro att han var så gammal som han var eftersom han i övrigt var i så bra skick!). Visst blev det dyrt, och visst hade han en lång återhämtningsperiod, men igen... Han levde nog 5-6 årännu efter den operationen. Så visst tror jag att han själv skulle ha ansett det vara värt det, om man hade kunnat fråga honom!
Inte blev ju hans ben precis som förr. Men operationen var lyckad och det enda som märktes på honom var att han inte hade riktigt samma böjlighet i bakbenet längre. Men han sprang, hoppade och lekte precis som förr!