Universitetsstudier, hur mycket svårare än komvux?

Väldigt svårt att säga om det är svårare eller ej, det skiljer en hel del mellan olika ämnen och vad man har har lätt för.

Extremt generellt.
Högskolerstudier är ofta mer självständiga under eget ansvar, mindre schemalag och mer egenstudier.
vanligare att kurslitteratur är på engelska
Ofta mer litteratur där fokus är på att förstå istället för att lära sig en massa saker.
Lärarna bryr sig mindre, klarar du dig inte är det ditt problem.
Inte ovanligt med en tenta på varje kurs som avgör allt.

Man behöver inet vara extremt skärpt för att klara högskolestudeir men får vara beredd att jobba en del. Undvik också ämnen du vet du tycker är tråkigt och har svårt för. Jag t ex skulle aldrig komma på idén att läsa språk på universitet, det skulle vara totalt dödsdöm för mig.

Funkar utmärkt att plugga med barn men det kräver planering, diciplin och stöd hemmifrån.

Jag har läst både på KomVux och på universitet.
Den stora skillnaden, som jag upplever, är att när man läser på universitet så får man själv i större utsträckning bedöma vilken kunskap som är viktig. När jag läste på KomVux var det väldigt specificerat vilken kunskap  de var meningen att man skulle inhämta under ett visst kursmoment. (Precis som på gymnasiet). På universitetet är målen ofta inte lika tydliga. (Jag har nästan uteslutande läst humaniora, jag kan tänka mig att det är viss skillnad på det och till exempel tekniska utbildningar).

En annan skillnad är att man på universitetet måste planera sin inlärning mer själv. På KomVux fick man det mesta serverat. På universitetet har jag varit tvungen att planera och lägga upp studierna mer individuellt. Naturligtvis är det en fördel också. Många av mina kompisar tycker det är lättare att ha barn när man går på universitetet, eftersom en hel del kurser inte är så "salsbundna" (mycket självstudier och grupparbeten, så det går att planera in alla dagar i veckan istället för lektionstid måndag-fredag)

Kurslitteraturen är självklart tyngre på universitetet, men det brukar ju inte vara något problem om man bara är intresserad av ämnet. Man ska nog inte vara rädd för att erkänna för sig själv om man valt fel inriktning heller, det är inte hela världen om man behöver byta "huvudämne" efter ett tag.

Man måste inte vara extra skärpt för att gå på universitet. Några av de mest korkade människorna jag träffat, träffade jag när jag läste en gemensam kurs med blivande lärare (skrämmande). Det underlättar ju om man har lite läshuvud men jag skulle säga att det viktigaste är att kunna vara strukturerad och kunna lägga upp sina studier och sätta egna mål.

Vad har du tänkt dig att läsa?

Hej!

Jag tycker inte du ska vara rädd för att läsa på universitet. Personligen tyckte jag att det var tuffare på komvux. Det kanske berodde på att jag läste in några mattekurser och fysikkurser på kort tid på komvux och sedan läste historia (massiva mängder text men inte så svårt) på universitetet.

Men det är klart, har du läst typ Kreativt skrivande eller något annat flummigt på komvux och sedan väljer Kärnfysik på universitetet kan det ju bli jobbigare!

Altt beror ju på vilka ämnen du väljer och om du har fallenhet för det. Men universitetsstuder är ofta upplagda så att en helt normalbegåvad person som lägger ner lite tid på det klarar det. Lycka till!

Ursäkta stavfelen, är lite trött idag. 

Du behöver inte brinna för ämnet men, framförallt inte delämnen. Jag brann inte för partikelfysik men klarde kursen genom slit ändå. Däremot skall du inte medvetet välja saker du tycker är skittråkigt och jättejobbigt.

Svårighetsgraden varierar massor och beror också på vad du har lätt för. Jag tycket t ex tyskan på gymnasiet var svårare än företagsekonomi på högskolan.

En del universitetsämnen är krävande och kräver en hel del jobb och kan ha mycket schmalagt eller kräva mycket hemmaskrivande. T ex vissa spåkkurser på A nivån, Kemi, Matte, anatomi, vissa datakurser. De är inte omöjliga, man ska bara vara beredd på att det kan bli tungt och att en del inte kommer klara det.

Jag upplever nästan att universitetet är lättare på vissa sätt. Allra främst är det ju så att man väljer mycket mer specifikt efter sitt intresse. PÅ KomVux läste jag många ämnen som jag bara var halvintresserad av. (Läste in Natur/teknisk). På universitetet har jag endast valt sådant som jag är riktigt intresserad av och det gör väldigt stor skillnad.

Jag tror inte att du ska vara rädd för att universitetet är svårt. Jag har hört det resonemanget förut, mest bland folk som inte känner så många som gått på universitetet. Ofta får folk uppfattningen av att det är svårare än det är. Jag brukar hävda att ALLA kan läsa på universitetet, under förutsättning att man hittar SITT ämne, det man verkligen brinner för!

Nu gick jag teknisk högskola och den var betydligt tuffare än gymnasiet (och även KomVux på den tiden, enligt de som gick då).

På min tid, så sas det
Läkarlinjen, supersvår att komma in på, men helt OK att ta sig igenom (kanske för att de som kom in var vana vid att slita hårt)
Civilingenjörsutbildningen, lätt (då) att komma in på, men en av de svåraste att ta sig igenom. Det är en utbildning som det inte räcker med att bara plugga, utan det krävs läggning för matematik och fysik.

Om man får generalisera (och det vekar vara så än idag om man lyssnar på de nykläckta ingenjörerna man träffar) så är enstaka kurser mindre tuffa, men läser man en linje, så får man slita mer för varje poäng.

Vet dom som läst enstaka kurser på universitetet och fått tillgodoräkna dom när dom valt en linje, men med ända ner till halva poängen.

Så det går inte att svara generellt, det beror på vad du väljer och vilken läggning du har.

Jag är en person som har väldigt tufft med att läsa in stor textmassa och memorera, så rena pluggkurser var mardrömmen, men logik och sådant (matematik, fysik och allt däromkring) har alltid varit lätt för mig.

Den största skillnaden är väl att man inte blir daltad med. På KOMVUX kunde man göra lite som man ville, klarade man inte provet ena dagen kunde man prata med läraren och få komma in nästa dag och skriva det igen. Missar du ett tentatillfälle på högskolan så är det ditt problem, och du har bara ett visst antal tentatillfällen på dig, annars blir man underkänd i kursen. Pressen är alltså större och man får klara sig själv.
Sedan är det stor skillnad på hur man skriver inlämningsuppgifter. Man ska skriva enligt den formalia som gäller vid den högskola där man studerar, åtminstone på det program jag läser har vi mycket referenshantering och sökkunskap. Det ÄR stor skillnad, generellt. Men att man måste vara smartare än genomsnittet tror jag inte. Man kommer in i högskolejargongen ganska snabbt och lär sig att studera på det sätt son krävs för att klara av studierna. Och det är väldigt intressant! Man lär sig att reflektera och tänka kritiskt på ett helt annat sätt. Lycka till!

Jag har läst in en gymnasiekurs på komvux och en hel del unipoäng (psykologi, idéhistoria samt är på sluttampen på juristprogrammet).

Skillnaden allmänt mellan gymnasiekurser och universitetskurser tycker jag är dels vad flera redan varit inne på: eget ansvar osv men framförallt att man lär sig på ett annat sätt. Det är sällan man behöver banka in saker utantill före en tenta utan det handlar mer om att sätta in det man har läst i större sammanhang och på så sätt få en djupare förståelse. Det är roligt att få ägna sig åt ett ämne lite djupare och kanske hinna läsa annat än kurslitteratur eftersom man blir nyfiken på någon detalj man stöter på.

Det är bra att kolla vad som finns för resurser för studenter som är föräldrar på din högskola. I Uppsala finns en gemensam föräldrapolicy som åtminstone på min institution ger möjlighet att välja undervisningsgrupp efter dagistider osv. Det finns också en studievägledare som är särskilt ansvarig för oss med barn och hjälper till om vi stöter på problem med schema, vabb osv.

Det är också värt att tänka på att det är skitvanligt att flunka första tentan, inte för att det är svårt utan för att det är annorlunda mot vad man är van vid från gymnasiet. Inget att hänga läpp för alltså. Det bästa man kan göra för att undvika det är att begära ut gamla tentor att öva sig på. Kanske sitta ett par kursare tillsammans och diskutera uppgifterna innan tentan.

Lycka till! Klart du ska köra!

Vad jag har märkt är att man ofta har större textmassor på universitetsnivå. På gymnasiet behövde man inte räkna ut själv vad som var viktigt medan man måste göra det på universitetet. Klarar man sånt är inte kurserna så mycket svårare (även om tempot ofta är högre) än på gymnasienivå.

Tack för era svar! Mycket konkret och beskrivande. Så det måste nödvändigtsvis inte vara svårare än komvux, men det är på ett annat sätt om jag har förstått det rätt.

Men får man ingen hjälp med HUR man ska studera, vad man ska söka för infomation och hur man ska lägga upp sina studier?

Ja, att fråga andra är ingen dum idé. Varför vara onödigt stolt och försöka själv fast det inte går när man kan fråga de som kan och vet om hjälp?

Om man ser till mina studier just nu, som sker på komvux, distans. Nu får jag uppgifter på en låååång lista som säger exakt vad jag ska skriva om och när det ska vara inlämnat. Och jag har fått instruktioner om vad jag ska skriva om till slutuppsatsen och hur jag ska lägga upp det.

Jag gör som jag ska och måste snarare än att jag lär mig något, om jag ska hårddra det.

Jag tycker det är bra att sitta på bibblan och läsa snarare än hemma.

Det bästa är att haka på de kursare som verkar ambitiösa och duktiga. Man får draghjälp och sporrar varandra. Och ofta använder man pauserna till att prata om det man just läst vilket ger en djupare förståelse: både för den som förklarar och den som frågar.

När man pluggar med barn så är det bra att ha realistiska krav på sina prestationer. Om man inte alltid presterar lika bra som de som inte behöver lägga vabbpussel så får man liksom acceptera det utan att låta det påverka självkänslan eller självförtroendet.

Och- kolla med högskolan vilka regler som gäller för att få skjuta på examinationer/inlämningstider osv ifall du eller barnen blir sjuka. Krävs läkarintyg eller räcker det med intyg från fsk på att de inte varit där?

Jag läser till socionom just nu. Jag har en son som blir två i augusti ( som alltså var ett år precis när jag började läsa) och pendlar dessutom 12 mil till universitetet. Det jag kan säga om studierna är att det är mycket kurslitteratur att läsa. Dock inte så mkt på engelska. Det är schemalagt ca tre dagar/ vecka. Dock är det alltid mer i början på varje ny kurs och avtar sedan med tiden. Dock är det väldigt mycket grupparbete på socionomprogrammet, men det går att lösa genom att planera in arbete de dagar som det är föreläsningar m.m så att man får ett par lediga dagar i veckan då och då. Så ser det ut på det universitet jag läser. Vad gällande barn och studier kan jag säga att vi som har barn, och dessutom pendlar, ofta är de som är bäst förberedda och strukturerade, eftersom vi inte har något val än att läsa på de tider när det passar med barnen. De som är singlar och bor fem min från universitet har för mycket tid över och har svårare att få nåt gjort ;)

Jag har själv inte läst på komvus men mina två studiekompisar har gjort de och deras upplevelse var att komvux var mycket mer fritt än universitetet vad gällande scehma, uppgifter och lektioner. Så tror inte du behöver vara rädd att arbetet inte struktureras upp av lärarna. Däremot måste man ju givetvis ta ett stort eget ansvar för att de uppgifter man får blir genomförda.

Själv tycker jag att socionomstudierna är oerhört intressanta och känner ofta att jag vill läsa mer utöver det man behöver bara för att det finns så mycket spännande att lära sig. En mycket bra och lärorik utbildning. Så jag tycker absolut att du ska satsa på universtitetsstudier. Du kommer säkert klara det galant och barn är inget hinder utan en motivation :)
Lycka till!