cruz

Äldre 20 Jun 21:37

83 svar

Behöver barn konsekvenser?

Jag är lite nyfiken på hur folk tänker när det gäller barnuppfostran. Anser ni att barn behöver konsekvenser/straff? Från vilken ålder i så fall? Anledningen till att jag frågar är att jag nu två gånger har bevittnat hur bekanta har straffat sina 2,5 åringar genom time out eller förvisning till rummet. Själv tänker jag att det är totalt meningslöst att ge så små barn straff. De saknar konsekvenstänkande och impulskontroll och kommer i bästa fall bara bli förvirrade av bestraffningen. När det gäller äldre barn så kan kanske straff eller konsekvenser funka om barnen har nått en viss mognad. Men frågan är om man bör använda detta i barnuppfostran ändå? Vad anser ni? Kan man alltid prata barn till rätta eller få dem att bete sig på ett bra sätt genom att själv vara en god förebild? Eller behöver barn konsekvenser och straff ibland?

Mariohn

Äldre 21 Jun 14:31

#21

Alltså...Om min son kastar min telefon i marken blir den naturliga konsekvensen att telefonen plockas undan. Han kastar bort den. Det man kastar bort har man inte kvar!

Ett straff vore t ex att låsa in honom på rummet, ställa in hans kalas eller diverse idiotiskt som öht inte har med telefonen att göra.

www.mariohn.se

mumama

Äldre 21 Jun 14:33

#22

zelia skrev 2011-06-21 09:17:58 följande:

Jag upplever det som att det spelar ingen roll i nuläget vad jag gör eller säger. Vår femåring fortsätter att slåss. Jag brukar , precis som många andra här säga ifrån på skarpen och sedan sära på barnen när det blir bråk. Sedan brukar jag prata med sonen i när vi är lugna båda två. Varje kväll brukar jag och sonen ta en liten kvällspromenad i lugn och ro utan syskon (bara en kvart , tjugo min) och då brukar vi prata med varandra om både sådant som är roligt och tråkigt. I sådana lägen är sonen så klok och förståndig och kan till och med med lite hjälp hitta på egna lösningar på problem. Vi pratar också mycket om hur det är att vara "storebror" åt sin handikappade tvillingbror och liknande. Jag hoppas att det här kommer att lära honom att vi ser och förstår att han har det jobbigt ibland och att han kan uppleva att vi är orättvisa när vi ställer högre krav på honom än syskonen. Men samtidigt så vill jag också att han ska lära sig att det ändå inte är OK att bete sig hur som helst. D är fem år och jag förväntar mig att han ska klara sådana saker som de flesta andra femåringar klarar, oavsett vilka krav vi ställer på syskonen. Kanske kommer vår son ta till sig detta någon gång. Samtidigt så önskar jag att det fanns någonting effektivt som man kunde ta till för att få slagsmålen att sluta på en gång. Kankse är det mer rätt mot syskonen?

pröva med något som heter seriesamtal, detta innebär att du ritar det som har hänt, förklarar till bilderna ex. X slår sin kompis y då blir y ledsen och vill inte leka med x. Detta leder till att x blir ledsen eftersom han vill leka med y... lite så.... googla på det så får du reda på mer =)

Flickan och kråkan

Äldre 21 Jun 14:35

#23

lövet2 skrev 2011-06-20 22:46:37 följande:

Det du talar om, TS, är straff, och det behövs inte, nej. Konsekvenser är en helt annan sak. Det är en naturlig och/eller självklar följd av barnets handlande (någon förklarade det så här: Straff är något man gör och konsekvenser är något som blir).

Menar du det så hårddraget, för jag vet inte om jag delar den uppfattningen. Om något av mina barn låt oss säga drar mig i håret så är den naturliga konsekvensen med ditt perspektiv att jag får ont. Det jag kommer att göra om de inte slutar är att lyfta ner dem ur mitt knä eller på något annat vis se till att de inte kan dra mig i håret eftersom jag inte vill bli skadad och inte accepterar att de gör mig illa. Det är ingen naturlig konsekvens som bara blir utan är något jag utan tvekan medvetet gör gentemot dem. Jag är nog av uppfattningen att människors reaktioner och även ingripanden (= något de gör) kan vara konsekvenser av ett handlande.

Flickan och kråkan

Äldre 21 Jun 14:39

#24

Mariohn skrev 2011-06-21 14:31:25 följande:

Alltså...Om min son kastar min telefon i marken blir den naturliga konsekvensen att telefonen plockas undan. Han kastar bort den. Det man kastar bort har man inte kvar!

Nej, det är ingen naturlig konsekvens. Den naturliga konsekvensen är att den eventuellt går sönder och att han får gå och hämta den en bit bort.

Mariohn

Äldre 21 Jun 14:41

#25

Flickan och kråkan skrev 2011-06-21 14:35:34 följande:

Menar du det så hårddraget, för jag vet inte om jag delar den uppfattningen. Om något av mina barn låt oss säga drar mig i håret så är den naturliga konsekvensen med ditt perspektiv att jag får ont. Det jag kommer att göra om de inte slutar är att lyfta ner dem ur mitt knä eller på något annat vis se till att de inte kan dra mig i håret eftersom jag inte vill bli skadad och inte accepterar att de gör mig illa. Det är ingen naturlig konsekvens som bara blir utan är något jag utan tvekan medvetet gör gentemot dem. Jag är nog av uppfattningen att människors reaktioner och även ingripanden (= något de gör) kan vara konsekvenser av ett handlande.

Ja, men du gör det för att slippa ha ont. Något som i allra högsta grad är en naturlig reaktion när man tillfogas smärta.

Flickan och kråkan skrev 2011-06-21 14:39:25 följande:

Nej, det är ingen naturlig konsekvens. Den naturliga konsekvensen är att den eventuellt går sönder och att han får gå och hämta den en bit bort.

Så ser inte jag på det. Det man vill ha kvar håller man i. Det man slänger ifrån sig blir man av med.

www.mariohn.se

Flickan och kråkan

Äldre 21 Jun 14:48

#26

Mariohn skrev 2011-06-21 14:41:26 följande:

Ja, men du gör det för att slippa ha ont. Något som i allra högsta grad är en naturlig reaktion när man tillfogas smärta.

Flickan och kråkan skrev 2011-06-21 14:39:25 följande:

Nej, det är ingen naturlig konsekvens. Den naturliga konsekvensen är att den eventuellt går sönder och att han får gå och hämta den en bit bort.

Så ser inte jag på det. Det man vill ha kvar håller man i. Det man slänger ifrån sig blir man av med.

Ta ett annat exempel då som inte inbegriper smärta. Ett barn målar på väggarna och föräldern tar kritorna ifrån barnet. Den naturliga konsekvensen är att barnet får leva med de målade väggarna inte att han/hon blir av med kritorna. Det hade varit den naturliga konsekvensen om jag som vuxen gjort samma sak, eller hur? Den filosofin har vi ofta vad gäller deras leksaker. Väljer mitt barn att bryta av alla sina kritor på mitten så varsegod, det är hans kritor men vi köper inte nya för att de är av. han får leva och måla med sina små kritor. Problemet är ju att vi inte lever i isolerade bubblor utan i ett socialt sammanhang tillsammans med andra. JAG vill inte leva med tuschpennesträck över hela köksväggarna även om mina barn tycker att det är fint

= Jag hindrar. DU vill inte köpa en ny telefon och vill inte att han kastar den i marken = ser till att han inte kan göra det.

Mariohn

Äldre 21 Jun 14:51

#27

Flickan och kråkan skrev 2011-06-21 14:48:24 följande:

Ta ett annat exempel då som inte inbegriper smärta. Ett barn målar på väggarna och föräldern tar kritorna ifrån barnet. Den naturliga konsekvensen är att barnet får leva med de målade väggarna inte att han/hon blir av med kritorna. Det hade varit den naturliga konsekvensen om jag som vuxen gjort samma sak, eller hur? Den filosofin har vi ofta vad gäller deras leksaker. Väljer mitt barn att bryta av alla sina kritor på mitten så varsegod, det är hans kritor men vi köper inte nya för att de är av. han får leva och måla med sina små kritor. Problemet är ju att vi inte lever i isolerade bubblor utan i ett socialt sammanhang tillsammans med andra. JAG vill inte leva med tuschpennesträck över hela köksväggarna även om mina barn tycker att det är fint

= Jag hindrar. DU vill inte köpa en ny telefon och vill inte att han kastar den i marken = ser till att han inte kan göra det.

Jag förstår precis hur du tänker och du har rätt

Det är nog fel av mig att använda den "naturliga" konsekvensen. Det finns ju andra konsekvenser än de naturliga. Om mitt barn rusar ut i gatan låter jag honom inte göra det och ta den naturliga konsekvensen att bli roadkill. Det handlar väl om att olika situationer får olika konsekvenser. Huvudsaken är att de konsekvenserna i sig är konsekventa och att det har funnits regler från början. Som ditt exempel med kritorna. Det finns en regel som behandlar varför man inte får lov att rita på väggarna. Och konsekvensen behandlar regelbrottet inte själva ritandet på väggen

Är du med på hur jag menar?

www.mariohn.se

Flickan och kråkan

Äldre 21 Jun 14:59

#28

Mariohn skrev 2011-06-21 14:51:39 följande:

Jag förstår precis hur du tänker och du har rätt

Det är nog fel av mig att använda den "naturliga" konsekvensen. Det finns ju andra konsekvenser än de naturliga. Om mitt barn rusar ut i gatan låter jag honom inte göra det och ta den naturliga konsekvensen att bli roadkill. Det handlar väl om att olika situationer får olika konsekvenser. Huvudsaken är att de konsekvenserna i sig är konsekventa och att det har funnits regler från början. Som ditt exempel med kritorna. Det finns en regel som behandlar varför man inte får lov att rita på väggarna. Och konsekvensen behandlar regelbrottet inte själva ritandet på väggen

Är du med på hur jag menar?

Ja, jag är med på hur du menar och det är så jag tänker också men gör man det så blir plötsligt gränsen mellan konsekvens och straff plötsligt inte så självklar och tydlig längre

.

Mariohn

Äldre 21 Jun 15:05

#29

Flickan och kråkan skrev 2011-06-21 14:59:55 följande:

Ja, jag är med på hur du menar och det är så jag tänker också men gör man det så blir plötsligt gränsen mellan konsekvens och straff plötsligt inte så självklar och tydlig längre

.

Nej det är nog sant. Men ibland är den fullkomligt tydlig. Om ett barn kastar mat på dig och du ställer in födelsedagskalaset om tre veckor så har vi passerat gränsen med hästlängder

www.mariohn.se

Tygtiiger

Äldre 21 Jun 16:55

#30

Mariohn skrev 2011-06-21 14:31:25 följande:

Alltså...Om min son kastar min telefon i marken blir den naturliga konsekvensen att telefonen plockas undan. Han kastar bort den. Det man kastar bort har man inte kvar!

Ett straff vore t ex att låsa in honom på rummet, ställa in hans kalas eller diverse idiotiskt som öht inte har med telefonen att göra.

Jag GÖR precis som du men kallar det (i mitt eget huvud) för straff (till sonen använder jag inte ordet straff eller konsekvens öht). Att ta telefonen när ungen kastar iväg den är ett bra straff i mina ögon - det är omedelbart, det är kopplat till "brottet", det är inte en omotiverad kränkning, det är begripligt. Att ställa in hans kalas vore ett idiotiskt straff - det är inte kopplat till "brottet", det är inte omedelbart så barnen fattar inte, det är på tok för stort för en liten förseelse, det är totalt obegripligt och jag tycker dessutom det vore elakt som fan.

Jag gillar också att kalla det jag gör för straff för det är obehagligt för mig. Men mina barn uppfattar sådant som straff och då är det väl inte mer än rätt att jag kallar det för det inne i mitt eget huvud också, och står för att jag straffar?

Konsekvenser för mig är nog mer det som Frösöblomster kallar för naturliga konsekvenser, sådan som skulle hänt även om jag inte varit där.

Men konsekvent behöver man vara, åtminstone någotsånär!!

Krupke, we've got problems of our own!

Behöver barn konsekvenser?

INNEHÅLL