• cruz

    Behöver barn konsekvenser?

    Jag är lite nyfiken på hur folk tänker när det gäller barnuppfostran. Anser ni att barn behöver konsekvenser/straff? Från vilken ålder i så fall? Anledningen till att jag frågar är att jag nu två gånger har bevittnat hur bekanta har straffat sina 2,5 åringar genom time out eller förvisning till rummet. Själv tänker jag att det är totalt meningslöst att ge så små barn straff. De saknar konsekvenstänkande och impulskontroll och kommer i bästa fall bara bli förvirrade av bestraffningen. När det gäller äldre barn så kan kanske straff eller konsekvenser funka om barnen har nått en viss mognad. Men frågan är om man bör använda detta i barnuppfostran ändå? Vad anser ni? Kan man alltid prata barn till rätta eller få dem att bete sig på ett bra sätt genom att själv vara en god förebild? Eller behöver barn konsekvenser och straff ibland?

  • Svar på tråden Behöver barn konsekvenser?
  • Helle333
    zelia skrev 2011-06-20 21:37:18 följande:
    Jag är lite nyfiken på hur folk tänker när det gäller barnuppfostran. Anser ni att barn behöver konsekvenser/straff? Från vilken ålder i så fall? Anledningen till att jag frågar är att jag nu två gånger har bevittnat hur bekanta har straffat sina 2,5 åringar genom time out eller förvisning till rummet. Själv tänker jag att det är totalt meningslöst att ge så små barn straff. De saknar konsekvenstänkande och impulskontroll och kommer i bästa fall bara bli förvirrade av bestraffningen. När det gäller äldre barn så kan kanske straff eller konsekvenser funka om barnen har nått en viss mognad. Men frågan är om man bör använda detta i barnuppfostran ändå? Vad anser ni? Kan man alltid prata barn till rätta eller få dem att bete sig på ett bra sätt genom att själv vara en god förebild? Eller behöver barn konsekvenser och straff ibland?
    Mitt barn kommer få lära sig att dåligt uppförande ger konsekvenser. Jag kommer göra mitt bästa för att vara en bra förebild men är det så att mitt barn beter sig illa så ska barnet veta att gör jag dumheter blir det konsekvenser av det. Och att nej betyder nej på riktigt. Inte att nej betyder nej i fem minuter innan man tjatat tillräckligt många gånger. Jag har sett på nära håll vad de tkan göra med barn om dem inte får några som helst konsekvenser av sitt dåliga uppförande och det är ingen vacker syn.
  • Helle333
    Flickan och kråkan skrev 2011-06-21 14:35:34 följande:
    Menar du det så hårddraget, för jag vet inte om jag delar den uppfattningen. Om något av mina barn låt oss säga drar mig i håret så är den naturliga konsekvensen med ditt perspektiv att jag får ont. Det jag kommer att göra om de inte slutar är att lyfta ner dem ur mitt knä eller på något annat vis se till att de inte kan dra mig i håret eftersom jag inte vill bli skadad och inte accepterar att de gör mig illa. Det är ingen naturlig konsekvens som bara blir utan är något jag utan tvekan medvetet gör gentemot dem. Jag är nog av uppfattningen att människors reaktioner och även ingripanden (= något de gör) kan vara konsekvenser av ett handlande.
    Om mitt barn drar mig i håret kommer jag säga Nej så gör man inte och sedan sätta ner det på golvet. Min ena kompis har redan nu börjat visa sin son att vissa saker ger konsekvenser. Bitar han henne när han ammas blir konsekvensen att han flyttas ifrån bröstet. Han har lärt sig det. Biter jag=inget bröst.
  • Millicent
    Tygtiiger skrev 2011-06-21 16:55:35 följande:
    Jag GÖR precis som du men kallar det (i mitt eget huvud) för straff (till sonen använder jag inte ordet straff eller konsekvens öht). Att ta telefonen när ungen kastar iväg den är ett bra straff i mina ögon - det är omedelbart, det är kopplat till "brottet", det är inte en omotiverad kränkning, det är begripligt. Att ställa in hans kalas vore ett idiotiskt straff - det är inte kopplat till "brottet", det är inte omedelbart så barnen fattar inte, det är på tok för stort för en liten förseelse, det är totalt obegripligt och jag tycker dessutom det vore elakt som fan.

    Jag gillar också att kalla det jag gör för straff för det är obehagligt för mig. Men mina barn uppfattar sådant som straff och då är det väl inte mer än rätt att jag kallar det för det inne i mitt eget huvud också, och står för att jag straffar?

    Konsekvenser för mig är nog mer det som Frösöblomster kallar för naturliga konsekvenser, sådan som skulle hänt även om jag inte varit där.

    Men konsekvent behöver man vara, åtminstone någotsånär!!
  • Tygtiiger
    Helle333 skrev 2011-06-21 16:58:22 följande:
    Mitt barn kommer få lära sig att dåligt uppförande ger konsekvenser. Jag kommer göra mitt bästa för att vara en bra förebild men är det så att mitt barn beter sig illa så ska barnet veta att gör jag dumheter blir det konsekvenser av det. Och att nej betyder nej på riktigt. Inte att nej betyder nej i fem minuter innan man tjatat tillräckligt många gånger. Jag har sett på nära håll vad de tkan göra med barn om dem inte får några som helst konsekvenser av sitt dåliga uppförande och det är ingen vacker syn.
    Fast nu säger du konsekvenser för att det låter bättre än straff, eller hur.

    Jag tycker många verkar blanda ihop konsekvenser med att vara konsekvent. Konsekvenser är något som följer på något annat - att vara konsekvent är att man reagerar någorlunda på samma sätt i liknande situationer.

    Att bara säga nej när man menar det och alltså inte ändrar sig bara för att man tycker det blir jobbigt med tjatet är att vara konsekvent. Det har inget med konsekvenser av handlandet att göra. Däremot om mamman får ett psykbryt på tjatet och ryter åt ungen att hålla käften och ställer kundvagnen i affären och går ut - då har barnet sett en av konsekvenserna av att tjata - att den vuxne blir arg. VAD man sedan får göra när man blir arg, både som barn och vuxen, är en annan diskussion. Och för barnet kanske det är ett straff att man går ut ur affären, eller en belöning, beroende på unge.

    (Det var för övrigt i boken Curlingföräldrar och servicebarn som jag för första gången läste det där om att kalla straff för straff, för det är så barnen upplever det, och ta en diskussion med sin partner om vilka straff man tycker är ok och vilka man absolut inte kan tänka sig att använda. Det tyckte jag var klokt.)
    Krupke, we've got problems of our own!
  • Min lycka

    Min 5-åring e väldigt *snäll* på gott o ont.Någon vidare trots eller olydnad har vi inte märkt av.Än så länge blir saker som vi har sagt.


    Två ggr har han fått sitta 5min på en matta i sitt rum å de har gått bra.Han har vart arg över att få sitta där,men de har fort gått över.Tycker 4.5-5 år e en lagom ålder för å börja lära barn konsekvenser.Innan dess förstår de ju inte på samma sätt som en 5-åring.Här pratar vi kort å lättsamt om de e någe som e på väg å bli fel å de räcker...iaf än så länge.


    Att använda sig utav straff e ju vidrigt. Gå en kurs i aktiva småbarnsföräldrar å de löser många av kommande problem.


     


     

  • norgesessan

    Min lycka, skammatta är straff...
    På föräldrakurser får man lära sig om konsekvenser (alltså skillnaden på straff och konsekvenser).


    Emil 25/1-03, Jonathan 26/9-05 och Isabelle 2/2-09.
  • Flickan och kråkan
    Mariohn skrev 2011-06-21 15:05:43 följande:
    Nej det är nog sant. Men ibland är den fullkomligt tydlig. Om ett barn kastar mat på dig och du ställer in födelsedagskalaset om tre veckor så har vi passerat gränsen med hästlängder

     


    Ja, men det är ju en så självklar situation. Ofta är det inte så svartvitt. För att ta ett exempel från mitt arbete som lärare på högstadiet. En klass beter sig flertalet gånger illa när man är ute på studiebesök och liknande. Jag som lärare fattar beslutet att inte åka på skolresa med dem. Straff eller konsekvens? Jag tycker att det beror på. Om jag helt sonika är arg för att de betett sig illa och jag vill straffa dem för att de inte lyssnat och helt enkelt betett sig illa och att de ska få "lida" lite för det så är ju en inställd klassresa uppenbarligen ett straff. Om det snarare är så att jag som lärare fullkomligt ärligt känner att jag inte kan ta det ansvar jag är ålagd under en klassresa och helt enkelt varken kan utsätta barnen eller omgivningen för vad det skulle kunna innebära, och verkligen inte orkar det personligen, så är det snarare en konsekvens. Finns hur många sådana situationer som helst där ett agerande kan vara såväl ett straff som en konsekvens beroende på baktanken, eller vad man ska säga.

  • norgesessan

    I ditt exempel..Är hela klassen en del av problemet? Tycker det är konsekvens att det inte blir skolresa...Eller iallafall att den flyttas till ett senare tidspunkt för att markera att så beter man sig inte..
    Samtidigt är det ju ett dilemma hur man ska göra om inte alla var iblandade.


    Emil 25/1-03, Jonathan 26/9-05 och Isabelle 2/2-09.
  • norgesessan

    1) "Det är helt oacceptabelt att ni beter er så på ett studiebesök!! Nu ställer jag in klassresan vi skulle göra i April eftersom jag inte kan lita på att ni beter er"
    Detta är en konsekvens.

    2)"Det är helt oacceptabelt att ni beter er på det sättet, nu får ni inte ha roliga fredagen på en månad."
    Detta är ett straff.


    Emil 25/1-03, Jonathan 26/9-05 och Isabelle 2/2-09.
  • vittra
    Tygtiiger skrev 2011-06-21 16:55:35 följande:
    Jag GÖR precis som du men kallar det (i mitt eget huvud) för straff (till sonen använder jag inte ordet straff eller konsekvens öht). Att ta telefonen när ungen kastar iväg den är ett bra straff i mina ögon - det är omedelbart, det är kopplat till "brottet", det är inte en omotiverad kränkning, det är begripligt. Att ställa in hans kalas vore ett idiotiskt straff - det är inte kopplat till "brottet", det är inte omedelbart så barnen fattar inte, det är på tok för stort för en liten förseelse, det är totalt obegripligt och jag tycker dessutom det vore elakt som fan.

    Jag gillar också att kalla det jag gör för straff för det är obehagligt för mig. Men mina barn uppfattar sådant som straff och då är det väl inte mer än rätt att jag kallar det för det inne i mitt eget huvud också, och står för att jag straffar?

    Konsekvenser för mig är nog mer det som Frösöblomster kallar för naturliga konsekvenser, sådan som skulle hänt även om jag inte varit där.

    Men konsekvent behöver man vara, åtminstone någotsånär!!
    Jag skulle nog kalla det logisk konsekvens... eftersom det har en logisk koppling till hans agerande.
Svar på tråden Behöver barn konsekvenser?