Abort vid Downs Syndrom?

Jag jag skulle nog göra abort varför därför att jag kan. Det skulle inte vara en gosig dräglande 5åring eller en leende nästan välfungerande 30årig man på dagcentralen som jag då aborterar utan ett foster.

I d fallet med min lillasyster så kunde man se hjärtfelet, men inte hur allvarligt d va.... Å d håller jag med om de var fruktansvärt å se d hon behövde gå igenom.... Nu behövde hon aldrig gå igenom en operation men en hjärt katresering som vissade att d inte gick å op..... Men hon gick bort vid 7 års ålder pga en vanlig förkylning för att hennes hjärta inte orkade mer!!! Å jag säger inte att man inte ska göra abort om d är så man känner men jag har svårt å köpa vissa förklaringar till varför man gör d som tex dom andra barnen blir lidande eller jag skulle nog aldrig orka ..... Som någon skrev i tråden d finns unga garantier för friska barn vare sig under eller efter graviliteten....

Nej det skulle jag inte göra. DS är inte så pass allvarligt att döden är att föredra. Människor aborterar DS barn för att DE inte känner att de orkar och för att DE inte vill ha ett barn med ett handikapp. Allt snack om att det är "bäst för barnet" är ren bullshit. Abort är aldrig bäst för barnet.

Håller med siobhan..... Jag menar inte att man inte ska kunna göra abort om d är det vill....... Men kom inte me dåliga ursäkter till varför man inte behåller ett barn me ds.... Stå för att ni inre vill ha ett handikappat barn.

Rätt svar på detta quiz är alltså ja?

Mitt rätta svar är nej. Jag skulle inte göra abort vid DS. 

Nu har jag inte själv ett barn med DS men OM jag fick ett så skulle jag se det som en gåva, även om det säkerligen är jobbigt och så vidare. Jag skulle bara göra abort om jag fick veta att barnet snarare hade en mycket svår sjukdom, avvikelse som gör att barnet inte kommer att överleva eller kräver mycket vård som snarare är livsuppehållande än att det fick somna in. 
Det är ju svårt som sagt men jag förstår att man gör test efter en viss ålder men tycker det vore förödande om vi börjar med en tyst form av rasselektering... 

Jag hade aborterat bort barnet.
För att jag har rätt att välja - jag har också rätt till min egen åsikt. Vare sig om jag anser att det vore det bästa för mig och min familj eller mot barnet. Åsikter är som en buttcrack - alla har en. Sen sitta och vara otrevlig och tycka att andra tänker fel är väl också ett sätt att leva sitt liv. Själv väljer att ge andra fritt spelrum att ha sina åsikter utan att för den skulle bli otrevlig. Jag kanske inte håller med i vad alla tycker men jag kan knipa med käften utan att behöva övertala andra att tycka som jag.

Hade jag fött fram barnet och det visat sig att det var DS hade jag gjort det bästa av situationen och älskat det lika mycket - gråtit i stunder av utmattning säkerligen men älskat lika mycket i alla fall. Och skulle jag bli lämnad av min partner för att han inte mäktar med så hade jag orkat med det också.