Abort vid Downs Syndrom?

Nej.

Hade det varit mitt första barn vet jag ärligt talat inte vad jag hade gjort. Men nu är det solklart att vi hade behållt barnet.

jag har en syster med autism och det har inte varit lätt kan jag lova....men om jag fick veta att jag väntade ett barn med DS så skulle jag ändå behålla.

Lite farligt med rädslan för DS. Nästan som häxjakt börjar det bli.

Ett "friskt" barn kan  bli en mördare, knarkare mm. Det finns inga garantier!

En människa är en människa oavsett och en människa med Downs syndrom är bara en människa som är lite annorlunda. Ni som är så himla rädda för att få ett avvikande barn, skäms på er. Vad har ni egentligen för människosyn undrar jag...och var är äventyrslustan? 

Min syster är verkligen annorlunda och vad har hon lärt mig? Jo, att älska. 

 

Vår ds-bebis hade så svårt hjärtfel att det avled av sig självt i magen...........................

Jag tycker man ska tänka till en gång extra när man tycker att åh de är så gulliga. det är inga djur vi pratar om. det är barn, som är söta visst, men växer upp till vuxna med förståndshandikapp. de har ofta hjärtfel. problem med munnen, hörseln mm. Många har ojämnt humör. de får bo på gruppboenden och jobba  på fabriker. de kan inte klara sig själva och inte skaffa barn.

Är det vad man vill för sitt barn? Är man beredd att ta alla sjukhusbesök, talpedagoger, lära sig teckenspråk och ha ett barn som aldirg någonsin blir vuxet - då tycker jag inte att man ska göra KUb eller fvp överhuvudtaget! De kan gå på vanligt dagis men sedan väntar särskolan, elevassistenter mm.

Det ändrar om hela livet för en vanlig familj. syskonet kommer att bli åsidosatta. Då blir det avlastningshem för barnet med ds.....................

Hela livet ändras. Sedan vet jag att de skänker mycket glädje också, men det är inte en dans på rosor.

Jag kasnke var ien aning negativ och bitter i mitt inlägg oven, men tyvärr jag har sett enhel del på nära håll.

Avlastningshem är för att familjen ska kunna ge syskonen tid, se och bekräfta dem, då barnet med Ds tar mycket tid och bekräftelse från föräldrarna.

Positivt även för det barnet som oftast kommer till en familj en hel helg som engagerar sig till fullo.

Jag vill bara med mitt inlägg säga till alla de som tycker att det är så gulligt att det finns mer bakom det.

Sedan är jag såklart medveten om att det alltid förändrar livet på ett visst sätt att skaffa barn.

Man kan inte genom kub, fvp osv gardera sig mot  t ex förlossningsskador med syrebrist eller olyckor med hjärnskador.

Men vid ett kub-test/fvp får man ett alternativ och kan välja vilken väg man vill gå - men som sagt garanterad är man inte - kasnke endast mot kromosonskador.

ps. de såg mörka partier runt hjärtat på Ul - vilket de trodde var vätska.

Vi hade bestämt, innan sambon blev gravid, att vi skulle göra KUB och om det visade avvikelser skulle vi gå vidare med tester för att sedan göra Abort om det visade defenitiva fel. Men sen blev hon gravid, och vi kände att vi har kämpat för vår bebis, med inseminationer och IVF och ja, vi är inte intresserade av att veta om något är fel, för vi kände inte då att vi skulle kunnat göra nåt åt det iaf.

Nu ska vi på RUL på torsdag, och om det visar något olustigt då, då får vi ta den smällen och försöka klura ut vad vi behöver göra då, men då skall det vara något som i princip inte är förenligt med liv eller som skulle innebära stora svårigheter under hela livet.

Det jag tycker är knepigt med DS (har jobbat med det och haft en syster som jobbat med det i 10 år nästan) är att det är så många grader. Skulle jag VETA att det är en så svår grad som de jag jobbade med, skulle jag inte välja att behålla, medan jag träffat på dem som har en väldigt lätt grad, och ja, jag skulle inte kunna riskera att ta bort vårt barn (vilket det faktiskt är för oss även nu i v 19) för något som är så pass "lätt".

Har dessutom jobbat inom psykiatrin och det finns SÅ många psykiska funktionshinder som är mycket jobbigare är viss form av DS, så det är svårt. Men jag förstår varför folk väljer att göra abort och som sagt.. Vi har ju inte varit på RUL än och vet aldrig vad vi kanske väljer om vi skulle få ett sådant besked. Går ju liksom inte att säga innan.