Abort vid Downs Syndrom?

Jag har gjort ett inlägg till.

På vilket sätt har jag fel?...................jag har inte påstått att det är så för alla men för många.

www.prnewswire.com/news-releases/parents-siblings-and-people-with-down-syndrome-report-positive-experiences-130268253.html

läs o begrunda. vad får dig att tro att du vet så mycket om hur andra människors liv blir?  vem är du att göra denna bedömning?

Olika människor upplever olika situationer olika.
Det är dennes analys av livet. Du har en annan. Båda två har rätt på ert eget sätt.
Inga studier kan visa hur det blir för alla människor.

Oj....hur i hela friden ska man kunna svara på en sådan fråga innan man ställts inför den situationen? Kan nog varken svara ja eller nej...

Jag vet att det är ett väldigt känsligt ämne för er ds-föräldrar..............................och jag är så otroligt glad för era barns skull som har fått Er som föräldrar   - MEN det finns som sagt olika versioner och upplevelser.

Det finns inte rätt eller fel i den här frågan.

Jag skriver vad jag vet och har upplevt.

Du skriver vad du vet och har upplevt.

Fakta är dock fortfarande att det är annorlunda.

Jag tror inte att jag vet så mkt om andras liv - men det jag skriver vet jag. Jag är ingen speciell människa att göra en bedömning men jag måste ju få skriva vad jag tycker och upplevt .

Vi har väl alla lika rätt till upplevelser, uppfattning och fakta?

Var tycker du att jag felar?

Väldigt känsligt ämne för DS föräldrar?
Du som inte är en sådan förälder verkar ju tycker att DS är otroligt känsligt tycker jag.

Jag är DS förälder och tycker inte det är något känsligt att läsa det som skrivs i denna tråd,
Men jag tycker det är intressant att så många tycker om något som endast drabbar ca 300 (ca 150 födds och ca lika många aborter) per år.

När det skulle bli dax för oss att skaffa barn skulle jag gör KUB och hade det visat sig DS så skulle jag ha tagit bort det. 
Men jag har totalt ändrat uppfattning. Träffar många DS i jobbet. Vissa är mer handikappade än andra men den livsglädjen dessa personer har är svårt att hitta hos "normala" personer. Visst de kan inte bo själva och de kan inte  ta hand om sig men de stör oftas inte dom utan oss pga att de inte får leva det liv som vi lever. Men är vårat liv så perfekt och lyckligt alltid?
  

Det är väl kanske mer såhär, att det oftast (inte alltid) är ds-föräldrar som tar illa upp o har stora ojanden om att vi som valt bort ett liv med ds-barn överhuvudtaget kan säga det, för det är absolut iiinga problem där inte, vi blir ganska ofta påhoppade om att vi inte vet vad det innebär o är oootroligt dåligt pålästa.
Men egentligen handlar det inte om det för oss, vi respekterar andras val o ALLA barn som föds är ett under och en gåva oavsett hur det föds, det är mer det av jag iaf inte kan se att orka med olikheten en ev d,s innebär i mitt liv, o faktiskt är det nog så att vi är väääldigt bra pålästa men har ingen verklig erfarenhet av ett liv med ett d.s barn.

Så kan det säkert vara.
Fast de flesta föräldrar jag känner som har barn med DS har i alla fall gjort fosterdiagnostik på barnen som de fått efter barnet med DS så jag har en helt annan uppfattning än vad du har. Sedan om de väljer bort barnet om det visar någon avvikelse har jag ingen aning om för det är något som jag absolut inte har med att göra.

Bra skrivet!

Det är också så för de jag känner med ds-barn att de upplevt en stor sorg på BB när det har uppdagats.......................för jag tror nog att de flesta av oss önskar "friska barn" (hittade inget bättre uttryck just nu) därav ökningen av fosterdiagnistik!