Anonym (Bolån) skrev 2011-07-21 23:06:50 följande:
Nu är det såhär att ingen av oss är intresserad av att göra kostsamma saker när vi är lediga, vi trivs bra i TV soffan och bara mysa tillsammans, med vår stora "tjock TV", dricka en kopp kaffe eller två vid datorn, eller bjuda in vänner på lite kaffe. Jag kan tänka mig att det är lite skillnad att leva i en väldigt liten by i södra Sverige, än att bo i någon storstad.
Vi bor på landet, så vi har inga resekosnader när vi ska plocka svamp eller blåbär.
Våra vänner förväntar sig inte att det bjuds vin till maten eller att man köper några födelsdagspresenter.
Vi finns där för våra vänner och de finns där för oss, det räcker gott och väl för mig att man vet att det alltid finns någon att prata med över en kopp kaffe (vilket jag f.ö. kan bjuda på). Vill inte mina vänner bli bjudna på köttfärs så får de vara utan, så enkelt är det. Då kanske de inte är mina vänner. Jag har blivit väldigt kritisk och är bara vän med de som verkligen är ens vänner oavsett vad.
Lyxfällan finns för att folk inte lever efter sina inkomster...
Kan man inte (på två personer) klara av att leva på 17500 kr (med allt inräknat utom boende) på en månad kanske man har lite problem med sig själv...
Jag tror inte att det spelar roll alls var man bor - de flesta vill göra annat än mysa i soffan. I alla fall så småningom, är man i nykärfasen så kanske mysandet duger
Måste man skippa nöjen under en period (t.ex. vid studier) så måste man och man KLARAR det, men de allra, allra flesta vill inte leva så år ut och år in. Hur länge har ni livet tillsammans nu och varit helnöjda med soffmys och surfande vid datorn som enda nöje? Efter några år tillsammans brukar de flesta längta efter (och behöva!) mer egen tid utanför sin relation, tid att umgås med vänner och kanske odla något eget intresse.
Ni tror inte att ni kommer att få barn en dag..? Det finns inga planer på att skaffa ett husdjur?
Alltså, vill man bara mysa i soffan hela livet så fine, då ska man såklart få göra det. Men BANKEN har all rätt att vägra att låna ut pengar till några som knappt har råd med något nöje, för de allra flesta brukar inte nöja sig med enbart gratisnöjen sett på flera års sikt. Det handlar ju inte om att KLARA SIG, om att överleva, utan om att leva på en nivå där man känner att man mår bra, där man trivs. Där man inte behöver oroa sig för en veckas influensa och där pengarna räcker till att följa NÅGRA drömmar och önskemål, om än bara att kunna följa sin längtan efter en viss middagsmat, sina drömmar om små enkla upplevelser som att ha råd att spontanköpa långfärdsskridskor den vinter isen ligger tjock eller att kunna gå en kurs på Folkuniversitetet.
Som sagt så är man vänner oavsett ekonomi, men ofta så VILL man kunna köpa en present och bjuda släkten på kalas någon gång då och då. Det handlar inte om att strössla ut pengar eller att inte kunna se det fina i den alldlees gratis gemenskapen, utan om en önskan att inte vara helt begränsad i vad man kan hitta på med sina vänner. Att aldrig ge presenter, bjuda på lite extra god mat eller ha råd att åka bil en timmes enkel resa för att se vännens dotters gymnastikföreställning kan man absolut överleva, men det kan också kännas genuint trist efter fem år. Även om det låter jättefuttigt att det känns trist att inte kunna köpa presenter så är det en sådan sak som kan slita ganska mycket i längden, just känslan av att INTE KUNNA välja, att tvingas välja det billigaste alltid.
Återigen - det handlar inte om att det inte GÅR och vi är alla olika. Och har olika förutsättningar med olika långt till vänner, släktingar och i olika kommuner ser det olika ut med tillgång till (och avgifter för!) simhall, bibliotek, badstränder, motionsanläggningar osv. Familj A som bor en bit ifrån allt sådant kan lätt hamna på en tusenlapp mer i bara bensinkostnader per månad jämfört med familj B som har gångavstånd till allt, trots att de har exakt samma vanor.
Är ni helnöjda med era liv och ärligt tror att ni alltid kommer vara det så är det ju bara bra! Men de svar du fått bygger på andras erfarenheter och de kan vara värda att allvaligt begrunda. Dels för att slippa hamna i elände om några år, dels för att de helt enkelt är svaret på frågan i din TS - "Hur räknar banken?" Banken räknar med att människor vill ha en VISS frihet att bestämma över sin fritid, eftersom erfarenheten visar att de alla flesta vill ha det så. Tyvärr kan banker inte avgöra vilka som är undantaget av alla som söker lånelöfte och säger "VI behöver minsann inga nöjespengar!" För det är betydligt fler som säger så än som faktiskt klarar av att leva så.
