Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Ibland blir bara bättre just för att man inte bär omkring på för mycket förväntningar. Tänk dig att du gör det för en trevlig stund om inte annat. Hellre än att sitta hemma och uggla själv tex.

Jag funderade på vad som skulle hända om man började prata här i tråden om en dejt och så får man svar här
Jamen det där är ju mig du pratar om!   
Fullt möjligt iom att vi inte känner varandras identitet irl.  

Men vet du. Jag tror inte att det blir bättre av att du lägger ner. Du behöver inte se det som att du måste träffa din livspartner utan se det som ett sätt att lära känna nya människor. En del trevliga och andra fullkomligt totalknäppa. Att komma ut på dejt ger i alla fall självförtroendet en liten puff uppåt och för varje gång blir det lite lite lättare. Och det tror jag även om man blir dissad eller att man dissar någon annan. Det går upp och ner, men mest lite lite uppåt hela tiden.

Jag har själv svårt för att se att mitt självförtroende skulle växa om jag blev dissad. Men jag ska försöka se det som övningstillfällen inför den rätte. Så erfarenheten ökar ju och det är ju positivt.

Ja absolut skulle det kunna vara så. Jag tänker som så att det kan bli jättetrevligt, men har jag inga förväntningar så kan det iaf inte bli sämre än förväntat. :) Jag brukar ha ganska trevligt ihop med människor jag aldrig träffat. Så chansen är ju att det blir jättebra.

Det är lite så jag ser det. Att nästa gång känner man sig säkrare. Och om inte annat så har man fått en person att intressera sig lite grann (innan man blir dissad). Och det lilla kornet tror jag sätter sig någonstans och hjälper självförtroendet uppåt. För ingen kan väl ändå tro att man kan dejta flertalet och då alltid vara den som säger nej tack. Ibland dissar man - ibland blir man dissad. Så är det bara och det innebär inte att dom tycker att man är en gräslig person. Bara att det där lilla extra inte fanns. Man kan inte ha det där lilla extra för alla. Och vissa dissningar gör ondare än andra.

Sen kan det göra ont även om man själv inte var intresserad. Man vill ändå vara den som dissar först (även om det också kan vara svårt om man inte vill såra någon) och sen ska den personen ändå tycka att man är fantastisk. Precis som att man ibland kan tycka att gamla ex (en del i alla fall) gott kan få leva utan kärlek för alltid.

Jag fick just ett meddelande från en kille jag var på dejt med i början av sommaren. Han var trevlig och så, men inte riktigt den jag skulle tänka mig att leva med. Han skrev så här

Hej! Hoppar av det här nu, för den här gången...
Hoppas du hittar rätt, hade gärna träffat dig fler gånger men förstår att intresset var sådär:)
Ha det så gott!
Kram /J

Känns positivt att någon tycker om en fastän jag dissade honom (och faktiskt tydligare än vad han ger sken av), men det känns också bittert när han skriver så där som om jag hade varit hans sista chans eller så.   

Jag kände ganska snabbt att det inte var min grej, men nu har jag iaf bokat in dejt så nu ska jag gå på den så får vi se vad jag gör sen.

Jag tror att det blir jättebra!

Så här har inte jag tänkt förut, men det var en bra tanke du hade. Så ska jag se det framöver.

Och tänk... då var klockan ändå bara 17:33 och inte mitt i natten.

Det känns som du kommer utföra stordåd ikväll om det fortsätter såhär