Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Alla människor har fel och brister det finns ingen som är perfekt. Jag har rätt bra koll på både mina bra sidor och på mina mindre bra, men känner inte att jag behöver laga mig själv på något sätt. 

Haha, men oavsett vad du tycker om just mig så är jag ändå inne på linjen att här i denna tråden så tror jag mest man får se just den osäkra sidan hos de som skriver. 

Ja här är vi en salig blandning med roliga människor och håller med om att det är lärorik och bra att även ha några att bolla med

Vet inte om jag ens orkar ge mig in i era diskussioner om kärlek ikväll

Hej:) har tänkt flera gånger att jag ska skicka iväg ett mess och fråga hur det är med dig.
Men jag är lite lätt glömsk så, hur är det? Hur går det med J?

Det låter härligt
Är du nöjd så är jag nöjd!

Jag är rätt seg i starten, tar lång tid innan jag älskar någon. Skaffade barn med exet efter sju år, förlovade oss efter åtta och hade planer på att gifta oss men kom aldrig så långt. 
Oavsett hur lång tid det tar eller hur snabbt det går så, som så många andra sagt, man kan aldrig veta vart det slutar. 

Jag dejtade en kille ett tag. Efter typ två månader sa han att han älskade mig. Och jag funkar som så att jag säger det först och främst inte om jag inte menar det och helst inte direkt tillbaka. När jag säger det ska det vara för att jag vill just där och då inte för att få svar på tal. (lite rörigt men ni fattar säkert) Iaf, jag var kär i killen men jag älskade honom inte. Men han blev så stött, och sa det flera gånger samma kväll bara för att jag skulle säga det tillbaka. Och då säger jag det då verkligen inte..

Klart jag gör!
Du ska gör vad som känns rätt för dig, inte för någon annan. Förhoppningsvis så lever ni lyckliga i alla era dar men om han inte är snäll och du inte mår bra så går du din väg. 

Hur menar du nu?