Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Nej det är det fasen inte. Jag umgås mest med tjejer som är yngre och de flesta tror nog att jag är samma ålder (stolt) men det blir alltid pinsam tysnad när det frågasspeciellt om folk frågar som är yngre. Då brukar jag typ känna mig som 100.

En sån som man ser vart annat halvår?

Helt prefekt ju

Ja men visst är det kul. Då kommer det en liten pinsam tystnad speciellt om det är någon kille som trodde han var lika gammal som en, haha Men det är ju kul att höra att man ser ung ut. Älskar faktiskt att höra det!

Allt möjligt men just nu är jag mest sugen på att gå ut och vara lite social. Har jobbat och varit med mina bus om vartannat och Noll sociala trevligheter har hunnits med

Nej men lång och oplanerad vilket gjorde att jag inte kunde gå ut igår med efterlängtade vänner.
Men nu är det mest "tycksyndommiggnäll" tror jag

Att få ett ligg bokat är väl inte fy skam ;) Är det en kexig kollega så kör på hahaha

Härligt med massor att se fram emot :)

Usch sådant försöker jag alltid hålla mig utanför. Så jag förstår att det måste vara superjobbigt. Det värsta jag vet är när den ena föräldern inte låter den andra se barnen, eller fösöker förhindra det. Jag tycker att vad som än som har hänt mellan föräldarna så är det faktiskt deras problem. Barnen har fortfarande lika rätt till sina föräldrar oavsett. Ja om det nu inte visar sig att någon förälder är direkt olämplig, men det är inte det jag pratar om här.