Vi som ska göra ÄD i höst!

Mela,
stort lycka till på UL idag - tänker på dig! Hur tidigt fick du göra det första? Skrev du in dig på MVC direkt och sen hjälpte de dig till ett tidigt UL, eller hur funkade det. Själv hade jag TD igår (och imorgon) och just nu bara väntar, väntar, väntar jag på besked från gyn - fattar inte hur jag ska kunna jobba idag...

Solsidan
välkommen hit! Jag har gjort min första ÄD på AVA i Riga i oktober. Jag har haft en del strul med gynekologer som är villiga att hjälpa till inom högkostnadsskyddet men har till slut lyckats få hjälp på MamaMia i Stockholm.

ewa00
Välkommen du också! Vare sig vi gör ÄD i Sverige eller utomlands så är mkt lika  som vi kan stötta varnandra i och den eviga väntan är densamma.

Tack för välkomnande Skrutten04. Känns skönt att få prata lite med någon som redan har kommit igång. Vi är fortfarande på planeringsstadiet/ta-kontakt-med-klinik-stadiet. Hoppas det gick bra i Riga i oktober förresten!

Tack för välkomnandet  Idag kom kallelsen till huddinge, fick tid redan nästa vecka. Nu e man på helspänn, hoppas verkligen de går fort att hitta en donator.
Vad har ni för upplevelser kring kuratorssamtalet som man har innan? Är de mest en fomalitet eller finns de dom som blivit nekade?

Ja nu är det två timmar kvar till ul... Urk, vad jag är nervös.... Helst vill jag inte åka dit. Jag vill bara gå hemma och skrota och se magen växa!
Det är första ultraljudet på mvc idag, de andra har jag gått göra i egen regi, som tur är har jag hittat två läkare som gjort det till normalt läkarbesökspris (200kr) och sluppit den privata avgiften som är 1000kr. Det har iaf sparat någar hundra lappar i denna enorma pengakvarn.

Så, nu har jag varit där. Allt ser bra ut! Sååå skönt! Vilken pärs... Känns skönt att slippa på ett tag! Filmade och fick med mig en bild hem iaf. Nu står den inramad på sängbordet! Finare kommande bebis finns inte!

Vi har gjort ÄD på Huddinge och har idag världens lilla underbaraste! Vi har en tråd för oss som gör ÄD på KS huddinge (under medlemstrådar/äggdonation) men den är inte direkt aktiv längre då de flesta av oss fått våra efterlängtade guldklimpar vilket tyder på att det finns stor sannolikhet för även dig att lyckas med dig ÄD behandling!!! 

Jag var supernervös inför samtalet och tänkte att detta kommer aldrig gå vägen. Men efteråt så kom jag ut lugn och glad och tyckte det var otroligt positivt att diskutera igenom frågan. Var definitivt inget korsförhör utan mer en diskussion allmänt kring äggdonation, berätta för barnet, vår bakrund mm. Kortfattat ville kuratorn veta att vi är medvetna vad vi ger oss in i. Det kommer gå galant, inget att vara orolig för.

Vi var på nybesök i maj/juni och gjorde vår första behandling i oktober (då var det även semesterstängt emellan som gjorde att det drog ut på tiden).

Grattis Mela, så skönt! Jag förstår att det är den vackraste kommande bebisen som finns eller så får du kanske dela den utmärkelsen med min för igår fick jag äntligen mitt . Är så lycklig även om det är mkt vånda kvar men jag väljer att (försöka) tänka positivt i varje steg.

Har en liten fråga bara till er mottagare.. Hur ställer ni er till att berätta för era barn när dom är i mogen ålder att ni genomgått en donation? Vänder mig främst då till er som tagit emot ägg från en anonym donator.

För mig handlar det inte om att i mogen ålder, om du nu menar tonåring, berätta. Jag vill att det ska vara en naturlig del av berättelser om hur man blir till. Alla blir till på olika sätt och jag vill göra det som ett så vardaglig inslag som möjligt och vara öppen med det från start. Det som jag däremot känner viss oro för är hur man ska göra det som en naturlig del och inget konstigt från start men ändå inte på en såda nivå att allt och alla vet att man kommit till genom äggdonation. När man är tonåring kan sådant vara känsligt och då vill jag att mitt barn själv i mesta möjliga mån, få bestämma vem som vet och vem som inte vet. Det får lösa sig på nåt sätt helt enkelt. Själv är jag uppvuxen utan pappa och har aldrig känt något intresse för honom Jag ställde lite frågor i perioder när jag var barn men det är inget jag känner att jag lidit av. Så i det stora hela är jag inte så orolig. Mycket ligger i hur trygg man är ändå, det är jag ett levande bevis på,