Någon mer gravid i London?
Ja, svärföräldrar är verkligen ett kapitel för sig, mina kan verkligen driva mig till vansinne. (särskilt efter att min svärmor sade till mig i förrgår att förlossningen nog inte sätter igång för att jag stressar för mycket...gaaah)
Jag var på sjukhuset igår och träffade en otrevlig barnmorska och en ännu otrevligare doktor. Jag sade att jag helst ville vänta några dagar innan jag blir igångsatt, de var väldigt oförstående och jag fick verkligen noll stöd. Jag trodde att det skulle vara lite mer som i Sverige där man bedömer hur mycket fostervatten det finns, hur bebisen verkar må, hur mognadgraden i livmoderhalsen är osv. Om jag har förstått det så rätt, så om allt är bra så väntar man ytterligare ett par tre dagar innan de gör en bedömning igen, alltså de strävar efter att förlossningen ska starta av sig självt då det är mer gynnsamt. (sedan inser jag ju också att man inte kan vänta i all evinnerlighet)
Det enda de talade om här var hur mycket högre risken för stillbirth är om man väntar, de nämnde inga risker om att bli igångsatt och när jag frågade om de inte skulle kolla hur mycket fostervatten det fanns så sade de bara att det är ingen idé, det kan ändras väldigt fort. Så vid mitt sjukhus så kan du så klart välja att inte bli igångsatt, men du får inga extra kontroller av bebisen, vilket ju inte känns så betryggande. (min tanke var att vänta 2 eller 3 dagar, alltså inte flera veckor...)
Nu har jag i alla fall tid för igångsättning imorgon vilket känns hemskt, jag var helt hysterisk här igår och bara grät och grät. Jag har en sådan negativ inställning till igångsättning så jag är lite rädd att det blir som en självuppfyllande profetia. Men men, jag var på akupunktur igen imorse, vi får väl se om det hjälper...