MrsAssault skrev 2011-09-22 17:07:53 följande:
Tack

Jag är på det klara med att det kommer göra ondare än jag tror hur ont jag än tror det kommer göra och att jag kanske spricker och att det kommer en punkt då jag kommer känna att jag inte orkar mer men att den punkten oftast kommer när det är så gott som klart haha mer än så vet jag inte, men samtidigt känns det som att hur det än blir så är det helt okej med tanke på att jag varit utan preventivmedel sen 2006 och trodde jag var steril. Dvs sålänge det resulterar i en söt liten pojke som sprattlar och låter och är frisk så får förlossningen bli precis hur som helst, det kommer ändå vara värt allting
Och jag är så orolig för allt annat just nu att jag inte ens tänker på förlossningen, tror typ att han kommer dö vilken sekund som helst. Trots att ALLT är helt perfekt på alla undersökningar och sånt

Vad roligt att det tog sig till slut.

Förstår att det känns alldeles underbart, är jätteglad för din skull.
Om man är lite äldre när man får första barnet finns ett samband mellan hur tidigt man har fått sin första mens och hur svår förlossningen blir. Min första förlossning var väldigt jobbig, och jag kom till en punkt där jag faktiskt ville dö på riktigt, trots bedövning osv. Men barnet kom ut, och som en bonus försvann min rädsla för döden. Jag insåg att den kan vara en ren befrielse i rätt sammanhang.
Oroade mig jättemycket för att spricka osv, men i allmänhet klipper de om det behövs, och skulle man spricka är det inget som känns alls, även om det är jobbigt efteråt när det ska läka osv.