Anonym (Moralgubben) skrev 2021-10-31 22:28:13 följande:
Ja du Mycket vanligt? Det var en av de mest genom tänkta bortförklaringar jag läst. Du är egentligen fantastisk älskar din man och dina barn säger du.
Ändå så utsätter du dem för risken att bli väldigt sårade. Du vet inte ett dugg om hur de dina kommer att reagera. Det är ett spel med höga insatser
Men du är väl en av dem som säger att det aldrig kommer att komma fram, eller hur. Det är många som gör det.
Men du utmanar tilliten i din relation. Du säger att du skulle göra allt för att ställa saker tillrätta. Men du är ju inte en ärlig person. Möjligen till 80 procent. Men de övriga 20 procenten lär du aldrig kunna få. För även om du fixar situationen så går det inte att lita på att det inte händer igen. Men det kommer inte din man att säga. Han tror säker som det är nu att han kan lita fullt ut på dig. Om det kommer fram så vet han att du är opålitlig även om han inte säger det. Och det är du ju.
Jag tror tilliten är det viktigaste som finns i en djup relation. När den kränks så skapar det djupa spår i människor. Men ni som väljer att gå bakom ryggen på er partner förstår inte det. Ni vet men förstår inte. Eller så är relationen mer av en kamratrelation där man inte lutar sig så mycket på varandra.
Jag har naturligtvis varit i samma situation. Och blivit bedragen. Jag har träffat många som fortsatt efter en otrohet. Det kan bli ganska bra men aldrig som innan. Det finns alltid en sorg kvar som man kanske inte pratar om. Den fantastiska känslan man hade innan mattas av.
Jag hörde någonstans att dålig anknytning som väldigt liten skapar ett livslångt behov av positiv förstärkning. Har man dessutom taskig impulskontroll så är man illa ute. Har du det???
Vad menar du med bortförklaring? Jag trodde att en bortförklaring var typ en undanflykt. Men någon undanflykt jag väl inte kommit med?
Ja, jag utsätter min man för risken att bli sårad, OM det skulle komma fram, det har jag ju skrivit om. Missade du det? Jag utsätter dock inte barnen för någon risk i den här situationen. Jag känner min man, känner vårt förhållande och vår kärlek mycket väl så jag har en god uppfattning om hur min man skulle komma att reagera OM det kom fram. Men du kanske vet det bättre än jag?
Ja, jag säger att det aldrig kommer att komma fram. Jag känner till omständigheterna i mitt fall och jag vet hur det har fungerat tidigare. Det finns nog näst intill ingen risk att det kommer fram. Men du kanske vet det bättre än jag? Enligt mig finns det ingen risk.
Men jag har ändå skrivit om och beskrivit hur det skulle bli om det skulle komma fram och att det inte skulle innebära någon katastrof. Vi har tillsammans och ömsesidigt klarat av ett par mycket svåra prövningar i livet och vår djupa kärlek till varandra skulle utan tvekan klara av även en sådan här situation.
Både jag och min man vet att människor i allmänhet inte är pålitliga till 100%. Inte någon enda människa är helt pålitlig i allt under ett helt liv.
Generellt i livet och i samhället kränks tilliten hela tiden, alla dagar i veckan och det händer rätt ofta att människor sårar varandra i stort och i smått.
Båda tycker vi att det är lite tragikomiskt när människor beskriver att de vill äga en annan människa eller när vissa t o m påstår/inbillar sig att de faktiskt äger sin partner.
Den som väljer att blunda för eller förneka att vi människor, livet och samhället i största allmänhet fungerar såhär den väljer bara att ljuga för sig själv.
Trots att vi båda har vetskap om dessa saker så känner vi tillit till människor i största allmänhet och vetskapen hindrar oss absolut inte från att känna tillit till varandra.
Jag beklagar verkligen att du hamnade i den situationen. Men det är ju faktiskt så att om du och de du känner aldrig fått reda på det så hade situationen och känslorna aldrig uppstått.
I mitt och vårt eget fall, eftersom min man aldrig får veta något så blir han inte sårad, det kommer inte finnas någon sorg vare sig nu eller senare. Något som vi inte riktigt har pratat om kommer inte att finnas. Det kommer inte bli ganska bra utan det kommer bli precis lika fint och bra som det var innan.
Jag kan förstå att du med dina sårade känslor, som du fick av att du fick reda på det som du upplevde som din partners svek, känner ett behov att komma med anklagelser mot mig.
Om jag skulle ha dålig anknytning, behov av förstärkning, taskig impulskontroll är självfallet sådant som inte jag själv ska bedöma. Jag och min make har varit tillsammans i 20 år, han är den person som känner mig allra bäst och jag är helt övertygad att han inte skulle hålla med om dina anklagelser.