Nån fler än jag som är otroligt tänd på en annan person än min partner?

Till (jaha) och (FYI), 
Såväl min man som mina närmaste anhöriga och mina nära vänner, de som under lång tid levt nära mig och lärt känna mig mycket väl, tror jag inte någon skulle säga om mig att jag behandlar mina nära, eller någon annan människa överhuvudtaget, som skit.

Men om ni lyckas inbilla er själva att ni genom något inlägg på ett forum skulle känna mig bättre så får ni väl inbilla er det om det får er att må bättre, om det förhoppningsvis kan få er att känna er mindre sårade och att ni inte har misslyckats i livet.

Jag har aldrig sagt att jag och vi ägnar oss åt exemplet polyamori, lika lite som jag påstått att jag ägnar mig åt exemplet homosexualitet. Läs en gång till så kanske du förstår bättre.
Du kanske har svårt att förstå ordet poly och blandar ihop det med polyamori?
Ordet poly används också ofta som ett slags samlingsnamn för en mängd olika relationsformer och människor som inte lever strikt i tvåsamhetsnormen.

Alltså: En mängd olika relationsformer och människor som inte lever strikt i tvåsamhetsnormen.

Angående lögner och svek så har jag redan skrivit om hur jag och min man ser på det. Jag känner honom bättre än du.
Självfallet är det avgörande om han skulle få reda på det. Eller om jag skulle få reda på att han var otrogen. Först då skulle det kunna bli problem. Men som jag redan sagt så är jag övertygad att vi reder ut det om det skulle komma fram, oavsett vem av oss det skulle gälla.

Men nu är det så att han inte kommer få reda på det så det blir inget problem med känslor eller upplevelser överhuvudtaget omkring lögner eller svek.
Du/ni försöker måla upp en fantasibild för er själva som inte har någon som helst verklighetsförankring i min och i vår värld.
Era egna problem med era egna känslor, mer era egna gamla erfarenheter, har ju ingenting med mig och oss att göra. Klarar ni inte ens att hålla isär dessa relativt enkla skillnader?

Jag känner mig själv och min man oändligt mycket bättre än du. I vårt fall skulle ingenting bli bättre av att vi skulle välja att ha ett s k öppet förhållande. Jag kanske skulle kunna vara öppen för den tanken. Men jag kan inte se på det bara ur min egen synvinkel eftersom det i dagens läge inte skulle vara någon bra lösning med hänsyn till barnen, våra arbeten, släkt och vänner, omgivning och samhället.

Ja, självfallet får jag ingen kritik när ingen vet om det.
Och ingen blir ju heller drabbad överhuvudtaget när ingen vet om det.
Vad menar du skulle bli bättre om jag berättar och ber om att få kritik?
För vem skulle det kännas bättre om jag berättar och på vilket sätt skulle de uppkomna känslorna förbättra någonting för någon? Förklara gärna exakt hur du menar, för det förstår jag inte.

Jo jag kan absolut förstå att du tycker det är skitjobbigt att dina fantasier tas ner på jorden... men grejen är såhär.... tror du att något alla fina förklaringar du babblat om här skulle hålla inför din partner om han fick reda på vad du pysslar med?

1) Tror du han kommer bry sig ett dugg om alla dessa fantastiska känslor du beskriver att du upplever med den andra... eller kommer han se det som ett stort svek oavsett?

2) Tror du han kommer bry sig ett dugg om alla dina liknelser med öppna förhållanden... eller kommer han se det som ett stort svek oavsett?

3) Tror du han kommer bry sig ett dugg om alla dina paralleller till religion och homosexualitet... eller kommer han se det som ett stort svek oavsett?

4) Tro du han kommer bry sig ett dugg om att du förklarar hur mycket bättre du är och hur du förstår så mycket bättre än honom... eller kommer han se det som ett stort svek oavsett?

5) Tror du din partner kommer bry sig ett dugg om att du minsann skulle varit ok med att han knullat runt han med... eller kommer han se det som ett stort svek oavsett?

Jag tror att du vet mycket väl att inget av allt du babblat om aldrig skulle hålla om du fick stå för det inför din partner. Och du vet ju mycket väl att det är anledningen till att du håller det hemligt för honom. Så vem försöker du egentligen övertyga om inte dig själv?

Jag tycker ingenting här är skitjobbigt.
I vilket ögonblick som helst så skulle jag kunna avstå från att läsa eller skriva något mera i tråden, om jag skulle tycka det var det minsta lilla jobbigt.

Jag har på ett för mig otvunget och naturligt sätt svarat på trådstarten och skrivit om trådämnet utifrån min utgångspunkt och har inte något som helst problem med det.
Inte ens du/ni upplever jag som skitjobbiga trots att ni struntar i det jag skriver, att ni bara hittar på era egna fantasier och bara utgår från er själva. Jag och alla andra förstår ju att ni vet ingenting om mig, om min man, om vårt förhållande eller vår kärlek.

Jag förstår om det är så att du lever i total avsaknad av all kärlek och du kanske väljer leva ditt liv på så sätt att du inte behöver bli kär igen och ingen ska bli kär i dig igen? Mycket tragiskt i så fall. Du/ni ger intryck av att medvetet stanna kvar i din inskränkta värld, att vilja stanna kvar i att vara sårad för all framtid och visar inget intresse av att gå vidare i livet, vill inte ta vara på chanser och vill inte skaffa nya bättre erfarenheter, vill inte lära något nytt.

Jag har inget svar på dina frågor eftersom det bara är fantasier. Hur många gånger behöver jag förklara för dig att min man inte vet något och kommer inte få reda på det.
Klarar du inte förstå att jag vet mera om omständigheterna och om den obefintliga risken än vad du någonsin kan göra?
Han känner inga känslor av svek eller lögner. Vi båda älskar varandra lika som innan.
Allt ditt struntprat, alla dina negativa påståenden och alla dina frågor faller självklart helt och hållet med detta faktum.
Allt annat är bara dina egna fantasier i din egen inskränkta hjärna och hör ihop med din önskan att jag ska brinna i helvetet, trots att alla utom du begripet att Helvetet inte finns i verkligheten utan är bara ett annat exempel på dina fantasier.
Klarar du inte att förstå det?

Jag ställde en rak och tydlig fråga, det som är allra mest relevant i sammanhanget som du du pratar om, men du missade att svara på den:
Vad menar du skulle bli bättre om jag berättar och ber om att få kritik?
För vem skulle det kännas bättre om jag berättar och på vilket sätt skulle de uppkomna känslorna förbättra någonting för någon? Förklara gärna exakt och utförligt hur du menar att det skulle förbättra någonting, för det förstår jag inte.

Med hänsyn till trådstarten och trådens ämne tycker jag att jag har berättat och sagt det mesta som behöver sägas i mitt fall.
Jag känner absolut inte att jag skulle vara skyldig att argumentera eller stå till svars inför det dåliga bemötande som vissa här uppvisar. Jag känner inget som helst behov av att behöva försvara mig inför dessa.
Eller har jag kanske varit otrogen mot dem? 

Men om TS eller någon annan i tråden vill resonera mera med mig på ett vettigt sätt eller fråga något, utan personliga påhopp, så ska jag försöka svara så gott jag kan.

Så du menar på allvar att om man inte bedrar sin partner så lever man i avsaknad av kärlek? Det är bara otrogna människor som klarar av att känna kärlek?

Jo jag vet att du ser till att din man inte vet något för att slippa stå för vad du gör men frågan var inte om din man vet eller inte utan om du tror att din man kommer svälja någon av alla "förklaringar" du skrivit om han får reda på vad du pysslar med?

Jag har svarat dig och jag har försökt att svara på alla dina frågor.
Trots ditt tykna sätt mot mig så har jag valt att försöka bemöta dig väl.
Jag förstår att du förväntar dig att jag ska hålla med dig och att jag ska ge de svar som du vill ha.
Men nog känner du väl till att det inte är riktigt så det fungerar i verkligheten?

När blir det din tur att svara mig?

Jag ställde en rak och tydlig fråga, det som är allra mest relevant i sammanhanget som du du pratar om, men du missade att svara på den:
Vad menar du skulle bli bättre om jag berättar och ber om att få kritik?
För vem skulle det kännas bättre om jag berättar och på vilket sätt skulle de uppkomna känslorna förbättra någonting för någon? Förklara gärna exakt och utförligt hur du menar att det skulle förbättra någonting, för det förstår jag inte.

Nejdå du har inte svarat, jag frågade dig om du tror att din man skulle acceptera alla dina förklaringar och du svara med att din man vet ingenting... det är väl inget svar?

Intressant att du själv inte svarar på frågor men kräver att andra ska svarar på dina, det verkar som att det där med att ha egna regler för dig själv gäller mer än bara relationer.

Jag kommer svara på din fråga när du svarat på min.

Jag har svarat dig flera gånger men du har valt att inte svara mig.

Men ok, på din önskan och mot ditt löfte väljer jag då att svara dig klart och tydligt:
Jag vet inte om min man skulle acceptera alla mina förklaringar.
Det är en ickefråga, en fråga som bara är intressant för dig i din mycket ensidiga och inskränkta fantasi. I verkligheten är det inte aktuellt eftersom det inte kommer att inträffa.

Då min fråga till dig som är allra mest relevant i sammanhanget som du pratar om:
Vad menar du skulle bli bättre om jag berättar och ber om att få kritik?
För vem skulle det kännas bättre om jag berättar och på vilket sätt skulle de uppkomna känslorna förbättra någonting för någon? Förklara gärna exakt och utförligt hur du menar att det skulle förbättra någonting.

Ehm nej, jag kan inte se att du svarat på om du tror att din man skulle acceptera alla dina "förklaringar". Var skrev du det?... citera