45 år och planerar IVF

Känner så igen mig i dina tankar Luly. Man är så förbaskat utelämnad. Trots att det vid utredningen visade att inga fel fanns hos mig utan vi var förmodligen barnlösa pga mannens ytterst få och ej ideala spermier utan hänvisads direkt till ICSI så talade läkarna efter detta enbart till mig och om hur min ålder var anledningen till att försök efter försök misslyckats.

Vi har frågat om spermadonation kan vara ett alternativ men blivit mer eller mindre idiotförklarade. ÄD är vad de rekommenderar, men så nu då jag kontaktat ÄD-klniker vill de inte göra försök med min mans dåliga resultat. Det känns som om klinikerna med sitt ständiga nekande till hur spermierna kan påverka målat in oss i ett hörn. De har bemött mig närmast föraktfullt när jag kommit med studier som tagit upp olika behandlingar av mannen eller hur spermierna kan påverka resultatet. Har god lust att stämma dom. Så klart man litar på att en klinik som gång på gång nekar bestämt att det skulle bero på annat än mina gamla ägg. Och så har det alltså låtit sedan vi började när jag var 40. Det är många som lyckats i den åldern och med sämre värden än mina.

Det känns som att det är tabu att tala om spermierna eller andra skäl när kvinnan är 40+, utan helst ska man som besvärligt misslyckande för deras statistik försvinna.

Nu har jag tex sökt hjälphos gyn då jag haft konstanta småblödningar, varje dag i snart en månad. "Det är sånt man får räkna med vid din ålder" var hennes svar! Jag har aldrig haft problem med detta, alltid haft regelbunden mens och ÄL. Jag hoppas nu det beror på att jag äter Neovletta som en form av lättare nedregelering inför nytt IVF men jag har gjort så en 7-8 gånger och aldrig blödit. Så klart är jag oroad detta inte är ultimat innan nytt försök. Men blir framför allt oerhört ledsen över hur illa och nonchalant man blir bemött.

Tack 

Zinfandel skrev 2011-09-25 22:28:12 följande:

Lully: du sätter verkligen huvudet på spiken. Jag har förvånats över mig själv att jag är så mesig mot läkarna men det är inte lätt med byxorna nere och efter en inspektion invändigt, man är så sårbar då och det är svårt att se bortom det. Jag hatar också att göra en könsfråga av saker och ting men det är klart att jag också ofta tänker tanken (men knappt vågar säga högt...) att jag undrar om den mest förnedrande regeln 3 MF innan utredning hade funnits om det var männen som hade gått igenom dem, att det överhuvudtaget finns en godkänd diagnos som heter oförklarligt barnlöshet och att det största fertilitetsproblemet ligger hos kvinnan. I nästa andetag säger de "slappna av och lev som vanligt"... Ironi på hög nivå. Det är som att man försvarar spermierna så långt det bara är möljligt, bara därför att.

Finafina: Mitt första råd till dig är - motion. Uttaget måste vara större än intaget, dessutom ger det en massa trevliga bieffekter som bättre blodcirkulation, D-vitamin om du motionerar utomhus, förbättrad syreupptagning, ökad lungkapacitet och bättre sömn. Sen ger det en massa bra tankar!!

Sen bör du kolla lite enkla värden som tsh (sköldkörtel), det kan du göra på din vårdcentral. Be din gyn kolla bakteriell vaginos, Grupp-B Streptokocker och gonokocker.

Och läs böckerna  

Finfina, förstår din panik! Jag känner ofta så och har sådan noja över att tiden flyger iväg o jag bara blir äldre! Jag har mätt amh o fsh i våras o fick då en smärre chock över hur mkt sämre de blivit sedan jag tog dem sist när jag började i denna Ivf-sväng!!!! Min första tanke var "nu ger jag upp, men jag vill ju inte ge upp!!! Jag vill så gärna få en liten bebbe o jag vill så gärna att min man ska få sitt efterlängtade barn han också! Det är helt enkelt bara att kämpa vidare!

Finfina och myran, det kanske är bra att ta sina värden men personligen orkar jag inte mer utan litar mer till hur kroppen reagerar på nästa IVF-försök. Man kan tex ha riktigt lågt AMH - dvs få ägg, men ändå ha bra kvalitet kvar. Det känns mer som ett lotteri + att försöka få en klinik att verkligen engagera sig i vår ålder.

Kalimero, du har helt rätt. Att hitta en klinik som inte motar bort en i dörren o skyller på att vi är gamla är näst intill omöjligt, om inte omöjligt faktiskt. Iallafall i Sverige!

Var planerar alla här inne att göra sona Ivf? För mig och min man blir det Danmark.

Kram

Vi började direkt i Danmark eftersom jag var 42 när vi började. Men det har varit ganska jobbigt med alla resor...så i somras så funderade vi på att byta till Linne kliniken men fick höra att dom inte tar emot en om man har passerat 42...och nu har jag gjort det med en månad...samt att det är ju inte så kul = uppmuntrande att gå någonstans där dom tittar på en som man vore en idiot för att man är så seeeeeeent ute...som läkare här i sverige mest verkar säga och titta på en med beklagande min... lagom kul....  Så vi får nog fortsätta med Danmark.... 

Gjorde ett fsh värde i våras och det hade gått upp från 5,9 till 7,1 på 2 år...men läkarn i damnark tyckte det var ett bra värde (en väninna som hade över 11 och gravid x 2 ) har aldrig gjort AM värde just för att jag är så rädd att dom ska säga att det är så dåligt. Har fått bra ägg ut...men inte gravid ännu.... 
min man säger att det kommer ordna sig vi kommer bli gravida men kanske kommer ta lite tid...haha han är så positiv skönt med den övertygelsen önskar jag var lika lugn som han....

vad har ni för fsh värden, vad är det man ska ha som AM värde, kanske inte någon ide att göra när man redan får ägg ut...kanske bara stressande....

Är det någon annan som gör akupunktur?

Kram på er och heja heja oss
 

Inser att det finns så mycket kunskap här... Tjejer skulle gärna få lite tips på dom två- tre - fyra viktigaste tillskott ni tycker man behöver... visst är det omega 3, Något extra bra märke? Folsyra? någon vitamin tablett? Något annat som ni tycker är väldigt bra? Vill hålla det enkelt men ändå öka mina changser....

kram på er 

Finfina, tycker du ska strunta i att ta amh. Jag har fsh 10 och amh 0,25 vilket inte är bra. För 2 år sedan var fsh 7,5 och amh 1,7! För min del gjorde de nya provsvaren mig bara deppad!