Juni-barn

Hej, får man kika in här? Är gravid i vecka 13 (12+) med barn nr 2, ettan är en livlig kille på 10 månader, så går allt vägen blir det fullt upp till sommaren! Vi var på KUB igår och såg en liten sprattlande sak, härligt att se att det finns någon där inne.

Nu har jag inte läst tillbaka men har de tagit urinodling? För jag började känna av sammandragningar förra helgen alltså vecka 13 och jag hade GBS i urinen, det var inte helt oväntat då jag hade problem med det förra grav också. UVI under graviditet ska man ju alltid behandla men just GBS är extra viktigt att hålla koll på.

Klart du ska byta om du inte trivs med din BM, jag sa till denna grav att jag inte ville ha samma som förra gången, hon var otroligt vimsig och jag tycker inte man ska behöva rätta sin BM i diverse faktauppgifter. Nu tycker jag "den gamla" tittar lite surt på mig när jag är där (liten ort med endast ett MVC där det jobbar 3 st BM) men vafan, man har väl rätt att känna sig trygg och omhändertagen under graviditeten.

Och ja förresten, fick fråga om våld en gång förra graviditeten under ett besök jag var där själv...

Känner alla rörelser redan?? Jag är i v 14+3 men har nog inte känt nåt än, men med sonen började jag inte känna förrän ca vecka 21 så kan inte påstå att jag bekymrar mig för det. Vill inte pröva dopplern ännu heller, tyckte det var jättesvårt att få in nåt runt vecka 20 sist (det är inget äkta angelsound utan någon billigare version så den kanske inte är lika bra). Däremot bekymrar jag mig lite för min GBS, har ätit klart min antibiotikakur men tycker inte UVI-symptomen har försvunnit. Så får väl ringa MVC imorgon och se vad de tycker.

Är det någon mer som har eller ska få barn tätt? Har en son född feb -11 så det blir ju 16-17 mån mellan om allt går bra. Vissa stunder kan man fundera över vad man gett sig in på

Oj det var tätt Men då är vi några stycken som ska ha syskon inom ca 18 mån iaf, kul! Jag har också tänkt på fördelarna med såpass tätt framför lite längre som att storasyskonet förmodligen inte är gammalt nog att uppleva någon större svartsjuka, inte är i någon trotsålder än osv. Men visst kan man ändå känna OJ hur ska man orka med två som är så små ibland.

Ja jag är trött... mer vissa dagar än andra. Jag har dock låga järndepåer också så jag vet inte hur mycket det påverkar... men visst är det jobbigt att inte orka som vanligt. Sonen har varit förkyld i en vecka nu och börjat strula med sömnen i samband med det, annars har han sovit väldigt bra länge. Hoppas att han återgår till det när han är frisk igen!

Ang fosterrörelser så var det precis som nervryckningar jag beskrev de tidiga rörelserna förra gången Man tror kanske inte att det är rörelser i början och det kanske det inte ÄR heller, för jag har känt likadant när jag inte varit gravid ;) Men det var iaf dessa "nervryckningar" som blev fler och starkare med sonen, men först runt vecka 21-22 som sagt. Så vi får se när jag börjar känna denna gång.

Vi kommer nog fråga om könet går att se på RUL, gjorde vi sist också. Klart det vore spännande att ha överraskningen kvar så att säga, men jag är för nyfiken för att inte fråga tror jag ;) Sen känner jag att könet blir så himla sekundärt när bebisen väl föds... medan allt man kan få reda på om det lilla livet när det fortfarande ligger i magen är himla spännande.

Nu har inte vi berättat för så många än men upplever också att det verkar vara en vanlig reaktion - "oj nu får ni fullt upp". Men jag vet inte om jag tycker det verkar lättare att ha ca 2 år mellan barnen och det är ju jättevanligt? Jag har väl känt hela tiden att det säkert finns för o nackdelar med alla åldersskillnader. Man får ta det som det kommer helt enkelt.

Jag blev snittad med sonen efter ett dygns förlossningsarbete, efter att ha varit fullt öppen i 4-5 timmar utan någon progress. Förlossningen fram tills det var en bra upplevelse men det var vidriga timmar för man kände så tydligt att kroppen inte samarbetade trots starka värkar varannan minut (hade värkstimulerande dropp hela tiden) och man blev ju helt slut av att inte komma nån vart och ha så ont så länge. Så det är klart man funderar en del på nästa förlossning. Vad BM har sagt så är det förmodligen inga problem att få igenom ett snitt om det är det jag vill. Men jag VILL ju helst föda vaginalt och inte minst slippa bli snittad för så käckt var det inte, och dessutom att vara opererad och inte få lyfta med en 17 månaders hemma...

Ja jag tycker det är jättemärkligt att folk anser sig ha rätt att ha en massa åsikter om andra människors "familjeplanering", eller vad man nu ska kalla det. Alltså när man får barn, hur tätt, hur många osv. Det är ju något väldigt privat, jag tycker det är fräckt att kommentera en massa. Dessutom är det ju faktiskt inte alls säkert att man aktivt väljer något alls. Jag har haft lätt att bli gravid hittills men jag tar absolut inget för givet. Det är väl allt annat än självklart att man blir gravid precis när man tänkt sig.

Jag har också fått tid på det som är beräknat till v 18+4, det var ungefär samma sist så det verkar vara standard här i alla fall... det är först den 24/1, känns långt dit!