Vecka 34+0! Och ny behandling pga GBS, lämnade odling för en vecka sen när jag tyckte jag började känna av det och igår var det riktigt otäckt mycket sd, så bara att vänta på att behandlingen ska kicka in, igen :( det brukar försvinna varje gång och sen vara tillbaks max 3-4 veckor efter avslutad behandling, så jobbigt.
Går in i vecka 36 imorgon (det låter mycket bättre än att säga att man är i 34+5 ;)). Formen är verkligen varierande. Illamående av och till, kissnödig jämt, mycket sammandragningar vissa dagar - andra inte, fogar som knappt ger sig till känna vissa dagar och är hemska andra. Sover överlag dåligt och är mer eller mindre trött jämt... Humöret skiftar minst lika fort som fysiken, svårt att hänga med sig själv ibland. Bebisen skruvar med huvudet nedåt bäckenet ibland så man kvider eller rentav tjuter rakt ut...
Äter sista dagen i denna femte kur för GBS, vill inte gnälla när ni är flera som råkat ut för div komplikationer och utöver min GBS så har ju min graviditet varit helt medicinskt okomplicerad - men detta är verkligen tröttsamt. Ständiga antibiotikakurer och stress över farliga bakterier som bara kommer tillbaka någon vecka efter avslutad kur :( Man är ju ständigt medveten om att dessa bakterier kan göra "all eller ingen" skada...
I övrigt värker mitt kejsarsnitt av och till, ibland gör det också ont i blåsan på ett skärande sätt när jag kissar, vilket det gjorde mycket precis efter jag blev snittad. Så jag nojar lite över sammanväxningar etc och oroar mig för de komplikationer som kan uppstå vid vaginalt förlossning efter snitt...all vårdpersonal är ju väldigt ivrig att påpeka att det bara är någon procent som drabbas av livmoderruptur, men tanken är skrämmande.
Grattis till alla bebbar och lycka till ni som är på g. Här är det fortfarande 27 dagar till bf och praktiskt känns det som om 100 saker "måste" falla på plats innan det drar igång. Först o främst ska min mor som bor 30 mil bort komma hit för att kunna vara barnvakt - finns ingen annan som kan ställa upp så alternativet är att föda ensam vilket skulle kännas jävligt tufft, och hemskt att beröva sambon att få vara med :( sen har min mamma av olika skäl bara träffat Adrian 2 ggr, senast då han var 6 mån, så de känner ju inte varandra...utan vill ju helst att hon hunnit vara här ett litet tag innan vi åker till förlossningen. Som grädde på moset har sambons mor gått bort och begravningen hålls 25 mil bort, den 13 juni, alltså en vecka innan bf :( så medan han är borta får det ju absolut inte hända något, känns inte alla tryggt att han åker bort så nära inpå...
BM-besök idag och sammanfattning av graviditeten.... Barnmorskan sa då att de starkt rekommenderar att den som är snittad undviker EDA vid nästa förlossning. Alltså, jag inser ju att det är en försiktighetsåtgärd som är ganska logisk, men det känns lite cyniskt. "Självklart rekommenderar vi vaginal födsel som bästa alternativ för mor och barn, men nån effektiv smärtlindring kan du inte få för då kanske du inte känner om livmodern spricker" typ....känns sådär betryggande 
Fick också veta att bebis fortfarande är helt rörlig med huvudet (v 36+5). Vilket ju är en risk om den fortfarande är det och förlossningen startar med vattenavgång som sist....blev inte av med min GBS efter förra kuren heller utan ska äta kåvepenin i 10 dagar till... känns som det finns många orosmoln inför förlossningen 
Visst var det några fler här som väntade barn tätt i ålder? Är det någon av er som fått bebis än? Själv börjar jag få riktig ångest för hur framförallt nätter och sömn ska bli med en nyfödd + en 1,5 åring i huset. Adrian har alltid varit ganska okomplicerad med sömnen men nu en period har han blivit svårare att lägga och verkar sova oroligare. Vågar inte tänka på hur tufft det kan bli om man får en bebis som är krävande om nätterna samtidigt som syskonet sover sämre. Korkat att ta ut sånt i förskott förstås, men det är väl lite det nuvarande tillståndet av trötthet och orkeslöshet som talar.
Ser att det är fler som har svårt med sömnen, samma här. Antingen sover jag oroligt hela natten, vaken stup i ett, eller så är jag klarvaken vid 4-5 tiden och kan absolut inte somna om. Slutar med att man kliver upp tröttare än när man la sig :( nätterna präglas av sammandragningar (inga onda, bara irriterande), nästäppa, ont överallt, hunger alt illamående. Suck!
Imorgon är det en vecka till BF men när man läser här om alla er som gått över så känns det inte så hoppingivande... kan ju lika gärna vara 2,3 eller i allra värsta fall 4! veckor kvar till bebis ändå, för i Värmland får man gå till 42+6 om så är... det hoppas jag ju verkligen jag slipper dock
6 dgr till bf och jag mår skit! Började i förrgår, vaknade med feber och världens huvud/muskelvärk imorse. Precis vad man behöver som höggravid :( har inga förkylningssymtom heller så vete sjutton vad det är. Mest varit parkerad i soffan idag och känner mig allmänt värdelös...
Grattis till alla bebisar :) själv är jag fortfarande dålig, 5e dygnet med feber och ont överallt, ingen förkylning... Rådfrågade bm igår morse och hon tyckte det borde kollas upp så vi var en vända till specmvc o fl igår och gjorde en massa prover och såg så bebisen hade det bra...vilket den hade och det enda de hittade på mig var förhöjt crp vilket ju bara säger att något är tokigt i kroppen. Ska tillbaks imorgon då de vill hålla koll på det för säkerhets skull. Små bebisfyllda rullande plastbaljor på bb gjorde en ju inte mindre sugen precis :) men i ärlighetens namn vill jag bli frisk innan det drar igång, vet inte hur man skulle orka en förlossning i detta skick. 4 dgr till bf...
Grattis till alla nya bebbar :) imorgon bf här. Vet inte vad min kropp pysslar med riktigt, har haft förvärkar? sen söndag em. De gör inte jätteont men känns. Men ökar inte i intensitet. Ibland har jag tre på tio min, ibland gör det avbrott några timmar. Grejen är att jag var väldigt värksvag när sonen föddes, det började med vattenavgång då och jag öppnade mig till ca 4 cm på egen hand. De värkarna var inte direkt starkare än de jag har nu. Sen fick jag dropp resten av vägen (men det avslutades med snitt eftersom han inte trängde ner). Frågan är hur länge man kan bli gåendes såhär om vattnet inte går denna gång då?
Ikväll kl 19.31 kom Emanuel 4140 gram 54 cm till oss på bf+2 efter igångsättning. El egentligen tog de bara hinnorna, resten fixade kroppen själv. Avslutade med sugklocka dock då livmodern började bli så trött och de ville ju va extra försiktiga då jag är smittad. Men nu är han här, och det gick ju rätta vägen :)
Haha, snittad, inte smittad ;) jädra smartphone.