Är det någon som har erfarenhet av lågt sittande moderkaka? För det hade jag visst, den var lite låg och i framvägg sist också men då kunde de iaf se tydligt att den slutade innan inre livmodermunnen... men hon vågade inte lova det denna gång så jag ska få göra ett ultraljud till ca vecka 33 för bedömning av det. Men hon sa att oftast är det ingen fara så jag försöker att inte ta för allvarligt på det...
v 19+1! Känner någon buff då och då men inte så mycket och inte utanpå. Det oroar mig dock inte, sist kände jag inte tydligt förrän vecka 22 nånting och efter det blev det snabbt mer frekvent. Krabaten på UL var ju mycket sprattlig det man såg iaf :) och moderkakan i framvägg även denna gång, det dämpar en del.
Själv ska jag gå ut på praktik inom äldreomsorgen vecka 6-10 eftersom jag läser omvårdnad på komvux... spännande men visst oroar man sig lite över att inte mäkta med. Vet inte alls hur tufft det kommer bli eller vad de förväntar sig av en student som går sin första praktik. Heltid ska det ju vara och det i sig kan bli tufft som det känns vissa dagar när man blir sliten och trött bara av att vara på benen och "igång" några timmar, medan andra dagar är bättre. Men jag får försöka ta det i min takt och hoppas på lite förståelse - praktik gör man väl för att lära sig, inte för att slava och göra de anställdas skitjobb. Och de flesta som har normala graviditeter jobbar ju faktiskt som vanligt runt vecka 21-26 som jag kommer vara i.
Här är det samma frekvens på BM besöken oavsett först/omföderska. Inskrivning runt vecka 12 sen inget förrän vecka 25. Sedan var 4e vecka fram till vecka 36 tror jag, sedan varannan. De kollar heller INTE alla värden varje besök trots att det är såpass sällan. Endast bltryck varje gång. Urinsticka kollar de endast vid inskrivningen så länge man har normalt blodtryck. Blodsocker och hb vid två besök vill jag minnas. Och i detta län sätter de heller inte igång en överburen förrän vid 42+6 så länge inga medicinska problem föreligger... Tycker det är konstigt att det är så väldigt olika beroende på vilket landsting man bor i!
Jag har gjort första veckan på min praktik nu (äldreboende). Känns hyfsat, men visst blir man trött och visst känns det är att kroppen inte alls håller för samma som vanligt... Bränner i fogarna, lite olika från dag till dag. Däremot har det varit lugnt med sammandragningar vilket jag egentligen var mest orolig för. Jobbigt är att man känner sig så sliten när man kommer hem att man känner sig som en ganska tråkig partner och en otillräcklig mor för lille sonen... :( Sen har jag upplevt ett märkligt problem, nämligen en tyngdkänsla och obehag i underlivet när jag står (stilla) mycket. Det lindras direkt när jag rör mig eller sätter mig ner. Antar att det har med den ökade blodgenomströmningen där nere att göra och att det även kan vara förklaringen till att alla försök till samliv numera gör så himla ont :(
Suck igår ringde BM och det var måttlig växt av GBS i min senaste odling. Den lämnade jag in förra måndagen men min BM hade varit sjuk förra veckan och de andra hade "glömt" ringa :( så nu är det ny antibiotikakur, en dunderkur med Kåvepenin, 3x i 10 dgr. Annars mår jag faktiskt riktigt bra i min grav nu, även om fogarna känns av ordentligt vissa dagar, så synd att det här GBS-orosmolnet ska behöva förfölja en.
Här är vi nog överens om Emanuel som det verkar. Det var mitt förslag som jag sugit på ett tag och sambon gillade det direkt. Tycker också det funkar bra ihop med Adrian som storebror heter. Skulle det bli en överraskningsflicka så får vi se då!
Jaså det är fler som är hungriga, då är det inte bara jag då. Det är jobbigt tycker jag, försöker kämpa emot och välja rätt saker att äta....sist gick jag upp 7-8 kg på 4 veckor mellan BM besöken i vecka 25 och 29. INTE KUL! Och jag frossade ändå inte, men gav efter för hungern för lätt kanske? Eller om en del var vätska, men jag såg aldrig speciellt svullen ut. Men det är lättare sagt än gjort att bara ignorera en evigt gnagande hunger...
Min förlossning tog ca 24 timmar, då var jag helt öppen de sista 4 timmarna utan några större framsteg eller några riktiga krystvärkar... blev snitt tillslut. Från 4-5 cm hade jag värkstimulerande hela tiden, och bara lustgas. Allt var trots allt väldigt hanterbart fram till sista timmarna då jag var såå trött och verkligen inte hade någon kontroll över kroppen längre. Gled in i dvala mellan värkarna, blev alldeles borta av gasen och var helt slut. De tvingade runt mig i alla ställningar och ville jag skulle försöka krysta men det var ju helt hopplöst utan krystimpuls och när kroppen var så slut. Lovade mig själv då att jag skulle ha epidural om jag ska försöka mig på vaginalt igen!
Så visst har man många tankar kring nästa förlossning. Inte minst med tanke på att jag är snittad en gång. Det värker i ena sidan på ärret ibland när jag anstränger mig, kan inte låta bli att undra hur det kommer bli när värkarbetet drar igång? Håller en snittad livmoder för många timmars påfrestning med värkstimulerande? osv... samtidigt är jag inte speciellt sugen på att bli snittad igen om det inte behövs...