Dålig stil att inte säga godnatt... 
Fan vi har en del att prata om. jag har svurit på att aldrig mer vara den enda som drar framåt och upprätthåller samtal. jag dör om du är som mitt ex. trodde inte riktigt det om dig. är det för att du är man eller varför ska det vara så svårt att höra av sig?
God morgon älskling! Hoppas du fick sova inatt. Jag ringer när jag lämnat barnen och är på väg till jobbet. Puss!
Fan allvarligt. Det är ju olidligt. Jag citerar Sean Banan: "Är det av eller på? Vart fan ska skåpet stå?"
Det var inte läge att skriva det här till dig eftersom du är så trött och har så mycket annat. Jag ljög inte när jag skrev att jag älskar dig. Jag gör det. Men förut hade jag kunnat raka av mig håret om du bad mig, eller något annat lika knäppt. Jag hade kanske lagt fram mina argument för dig att lyssna på men hade du stått fast vid det hade jag följt. Den förtrollningen är bruten. Så om du nu längtar, om det snart är vi igen... var ska vi ta vid? Jag har inte längre kontakt med det där. Jag måste börja om från början älskling. Nästan som om vi skulle träffas för första gången. Jag måste känna in dig. Se om du väcker knäsvagheten igen. Se om min kropp nästan automatiskt lutar sig mot dig och pannan finner sin plats. Vågar jag någonsin det igen? Orkar jag? Ikväll är jag fylld med tvivel. Där tvivel finns finns inte tilliten. Tilliten var ju nyckeln. Nu kan jag inte lita på att jag ser en framtid eller förlorar mig i drömmar. Nu är jag på min vakt. Det är nog bra för mig. Men är det bra för oss?
Jag vill att du ska jaga mig. Jag vill få säga nej till dig gång på gång och leva ut mina tvivel så att du ser dem. Jag vill att du förstår hur rädd du gjort mig så att jag inte vågar lita på oss eller att vi har en framtid. Jag vill att du övertygar mig om att vi har det. Jag vill att du ska vara övertygad om att du älskar mig tillräckligt och att du kan visa det tillräckligt och ofta. Därför kan det hända att jag råkar låta bli att svara om du hör av dig igen. Eller att jag säger nej. Om du nu hör av dig. Antingen ljög du mig full rller så har duingen kampanda. Jag är så jävla arg och besviken på dig.
Sms: Älskling, jag måste träffa en annan man och se om det finns någon kemi mellan honom och mig. På ett sätt vill jag ha dig alltid och alltid och alltid och jag är så rädd om dig och det vi haft tillsammans. Men han pratar med mig, han vill prata och dela och vara. Det vill ju inte riktigt du. Men där vet jag inte hur du är när du är som vanligt och inte är hindrad av de omständigheter som råder just nu. Tänk om jag kunde få en snabbtitt in i framtiden... Säger jag hejdå till dig då är det med ett tungt tungt hjärta för du har givit mig de finaste upplevelser jag haft om jag räknar bort sånt som har med barnen att göra. För mig är det inte omöjligt till en början att ha er båda och det vet du ju allt om. Det som är så oroligt är att jag inte alls känner mig säker på att jag kan hålla er båda i längden. Jag tror inte att jag är sån.
Mejl: Jag älskar våra mejlsamtal. Det känns som att det är läge att ses för att se om det finns något att bygga på när det kommer till fysisk attraktion och ja du vet. Han vet förstås och även om han kanske blir orolig av det så är tanken att träffa flera egentligen hans. Men jag sårar honom till döds om jag släpper taget om honom.
Nu är jag ju helt förvirrad. Varför fattar du inte att vi tappar varandra? Ska du vara den där som jag ska gå och undra över sen hela livet? Vi som hade det så bra.
Men för i helvete! Fråga hur jag mår då någon jävla gång?
Mamma jag orkar knappt svara på ditt sms för det är så knäppt. Klart att jag förstår att du är trött. Kan du inte bara skriva det istället?? Varför skriver du det du skriver till mig av alla människor? Hur tänker du när du gör det? Jag blir fan förbannad för i mina ögon betyder det att du inte har sett något av allt det jag gjort! Vem av oss barn är det som handlar, lagar mat, tar hand om mina och de andras barn när vi är hos dig? Vilka är det som lämpar över sina barn till dig och drar på stan och fikar eller sover? Inte en enda blöja har du bytt på mina barn. Inte en måltid har du lagat. Hela somrarna tar du hand As barn vare sig han är där eller inte. När K kommer så vågar du inte säga nej och därför passar och ordnar och fixar du. När jag kommer tar jag både mina tre och As två och ändå är det mig du vänder dig till för att försäkra dig om att jag inte ska lämpa över något på dig... som om jag någonsin gjort det. Vilken käftsmäll det känns som. Säger du det till mig för att du inte kan säga något till A och inte vågar säga något till K? Märker du alltså inte att jag handlar, tankar, lagar mat, tar hand om barnen och kusinerna? Jag tar ju hand om mina barn, kusiner och dig till och med när jag är där. Kan du inte se mig och det jag gör någongång? Kan inte jag få finnas som något annat än någon som är till för att bekräfta och hjälpa dig? Är det något jag är trött på så är det att känna att du inte undrar vem jag är och hur jag har det. Hur ser din uppfattning om vem jag är och hur jag det ut egentligen?
En sak till mamma. Om du är helt uttröttad pga allt du gör åt andra... är det inte bättre att du säger stopp till dem än att du vänder dig till mig och avkräver mig löften om att jag inte ska orsaka en enda arbetsminut för dig? Egentligen vågar jag inte hälsa på efter det där meddelandet. Om allt det jag gjort alla andra gånger gått spårlöst förbi och du säger till mig att jag inte får lägga något på dig så undrar jag ju vad det är du tycker att jag brukar lägga på dig. Vad är det som är jobbigt när vi är hos dig? Har jag missat något? Vad är det du vill att jag ska göra? Eller vill du inte att just jag kommer? Stör jag dig på något sätt som de andra inte gör?
Lägg av med snacket din jävel. Du luras för du vill att jag dansar runt dig men du vill inte ge något tillbaka. Du vill bara ha. Hoppas att ditt hjärta brister. Hoppas du får gråta lika många tårar som jag, eller fler. Det är slut nu.
Till "gud": Ge mig styrka rå! Gör så att jag kan gå vidare och känner att han e skit. Gör så att minnena trollas bort. Jag vill inte minnas det här.
Sms 1: Du var inte värd det. Jag visste inte det men nu vet jag.
Sms 2: Kom och knulla mig. Please. Gör så där som du gjorde, se mig i ögonen med din hundraprocentiga närvaro, fasthet och mjukhet, håll fast mig, styr mig.
Det var verkligen, verkligen tråkigt. Jag förstår dig. Jag förstår dig inte.