Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Det känns så fel, och det här skriver jag inte för att vara självisk, men jag borde vara vid sin sida nu! Det måste vara extremt tufft och jobbigt för dig, det är en sorglig, och konstig, situation du är i! Jag vill bara finnas där för dig, underlätta!!!

Längtar tills du kommer tillbaka. 

Jag vill rädda dig, ta dig och dina barn ifrån honom. 

Du kanske inte ser det än, eller så har det redan börjat. 

Men allt kring honom osar fara. Alla flaggor, flaggar högt rött. 

Jag trodde att jag var galen först, förstörd sedan tidigare, dömde jag för fort? 

Men nej, alla runt dig. Vi ser samma saker. Ingen törs vi göra något, rädd att du ska stöta bort oss. 

Oavsett vad som händer, ska du veta att jag finns här. Den dagen du behöver mig, ring. Smsa. Jag kommer direkt. Jag lovar. 

Ja e så glad att ja äntligen fått veta va du e för skitstövel! Ja skäms så otroligt mycket över att ja ville tro på dig o dina ord! Nu ska ja börja dejta o leva mitt liv.. du får aldrig mer kärlek ifrån mig!

Har din man fått suga någon mer kuk på sistone? Eller träffar ni kanske mest par, tillsammans?

Ja men skriv till mig. Så trött på och vänta. Vet ju att du är nyfiken. varför kan vi inte bara vara vänner och se vad som händer.
Du vet ju varför jag inte skriver först...

Jag hoppas att du är lika ledsen som jag. 

Sen jag tittade in i dina grågröna ögon igår så har hela magen fyllts med tusentals fjärilar. Mitt hjärta slår för snabbt och jag är lätt illamående. Känslan släpper inte trots att mer än 24 timmar har gått sen dess, det är som att ha blivit förgiftad men med en känsla av ängslig eufori.

Jag minns din röst, din blick. Men än vet jag inget om din doft, har inte varit så nära och jag ska nog hålla mig borta så inte dt hela blir ännu värre. 

Jag har alltid gillat dig, sen första sekunden, men nu efter sommaren har nåt nytt hänt inom mig som inte borde vara. Känner du av det, och känner du likadant?

Jag lovade mig själv att aldrig låta mig känna så här för någon igen ? Så bara dyker du upp och jag faller handlöst! Var kom de här känslorna ifrån!? Undrar om du redan märkt det, det kändes så när våra blickar möttes igår. Fan, be mig och jag sitter på ett tåg upp imorgon! Men egentligen borde jag väl bara försöka släcka den här känslan så fort som möjligt ? Du känner nog inte som jag ändå.