Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag saknar dig, dina kramar och kyssar och kärleksfulla gester. Dina ögon och din humor och till och med dina snarkningar. Vårt sex saknar jag mest av allt.. kom hit och ta mig, slicka mig, håll fast mig, var naken med mig.

Jag kan inte ta ett sånt här abrupt avslut, jag hänger inte med.

Jag tror att det är lite "mitt fel" att du inte kände dig kär - jag var inte tillgänglig emotionellt, samtidigt som jag överöste dig med ömhetsbetygelser. Jag har så mycket kärlek inom mig! Men du måste ha känt instinktivt att jag inte hade släppt mitt förflutna, jag älskade mitt ex och vågade inte känna så starkt för dig. Vi skulle inte ha tagit varandra för givet. Det känns faktiskt bättre om det finns lite sanning i detta, även om du inte har tänkt på det medvetet. Då är det inte bara jag som är "fel" för dig, det kan jag faktiskt inte tro. Vi passar så bra ihop på de flesta vis. Vår historia är så lång.

Så nu sitter vi här i på var sitt håll och har ingen att kramas med. Jag hoppas att jag får träffa dig snart och hålla om dig igen, oavsett vad som händer med oss i framtiden.

Vet ju aldrig vad framtiden har och bjuda på

Ord kan inte ens beskriva hur mycket jag hatar dig. Du förstörde mig. Du tog på mig och trodde att det var det. Du trodde att det var okej. Du trodde att ingen skulle få veta! Jag hatar hur du ljög om det sen. Hur du ljög mina föräldrar rätt upp i ansiktet. Hur du ljög för din son och lät han tro att jag ljög. Jag hatar hur du fick han att tro på dig. Jag hatar hur han fick mig att se ut som en lögnare, när det var ni som var det. När det var du som var det! Du var som en far för mig och jag gick flera år först jag insåg att det du gjorde var fel! Jag var bara ett barn, hur fan kan du tro att du får ta på min kropp!? Hur fan tänker du när du tror det är helt okej att ta på ett skräckslaget barn!? Och jag vet att du minns, försök inte att få mig att tro något annat! Ditt vidriga äckel. Jag hoppas inte att du dör. Men jag hoppas bara att du kommer minnas detta för resten av ditt liv. Jag hoppas du minns mitt rödgråtna ansikte och min panik för resten av ditt liv. Jag hoppas att folk kollar snett på dig för resten av ditt liv. Jag hoppas att du minns hur du förstörde ett liv. Jag hoppas att allt det hemsöker dig, såsom du hemsöker mig.

Sådär M, sluta krångla nu och få tummen ur, skulle underlätta enormt för mig åt vilket håll det än går.

Jag är så trött på dina dagliga utbrott och din bitterhet. Jag vet att du mår dåligt men jag mår också dåligt av det. Jag orkar inte med det här. Jag älskar dig, men såhär kan det inte fortsätta vara. 

Mmmm.. 

Nej.

What to do?