Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag är så jävla kär i dig. Har så mycket känslor och vill bara utforska dig. Jag vill ha dig. Sitter på jobbet och tänker på dig. Längtar. Trånar. Önskar du skickar ett mail. Ett sms. Igen.

Du vet nog egentligen om det. Du låtsas bara inte om det för du är så klok. Jag tror du skyddar mig från mig själv och mina känslor.

Men vi vet att det aldrig kommer gå. Vi kommer aldrig få varandra.

Jag är ju gift. Och har barn.

Jag förlåter dig men anar att du inte förlåter mig. Det är alltid något i vägen men jag önskar dig allt gott oavsett om vi ses igen eller inte. Jag är faktiskt inte såhär dum, men man måste ha en galning att skylla på ibland. Just nu kan jag vara den där galningen men om en vecka får jag vara mig själv igen...en intelligentare och stabilare människa.

Jag vet att någonting hände när du va ute sist. Jag vet att något hände med den där tjejen. Jag tror absolut inte att du varit otrogen, men någonting har hänt och jag vet inte vad eftersom jag inte kan läsa dina tankar. Jag mår så dåligt över att du inte kan prata med mig...

jag skulle vilja skicka ett sms till en tjejkompis:
hej. hur kommer det sig att man kallar sig bästa vänner och har skitkul ihop, går ut, är tighta och pratar om allt och sen helt plötsligt så slutar man höra av sig? hur kan man bara kasta bort nån sådär? vi som var så jävla ärliga med varann? jag fattar inte. var det för att jag fick mer uppmärksamhet än dig ute? isånnafall är det ju så larvigt så jag vet inte.

Hej älskling

Jag orkar inte med att ha ditt barn  här mer. H*n är fruktansvärt jobbig och krävande och du tar inte ditt ansvar, du orkar inte, men vet du va, det gör inte jag heller.
Jag har stora barn, jag vill inte tvingas in i småbarnslivet på det här sättet igen. Jag fick ta hela ansvaret nr mina var små pga att deras pappa valde bort dem, jag är inte beredd att ta det ansvaret igen, inte för ett barn som inte är mitt. Jag skiter rent ut sagt i att du inte orkar, jag VET att det är pga dina psykiska problem, men jag varken orkar eller vill längre heller så antingen får du hitta ett sätt som fungerar för ditt umgänge utan att jag ska bli huvudansvarstagare eller så får du låte bli umgänge helt. Eller så bor vi särbos men det vill du ju absolut inte.

till honom:

du, jag undrar hur du tänker när du kommer hem till mig mitt på natten som nån jävla don juan? jag öppnar dörren och där är du. min första tanke: shit, jag mindes inte att du såg såhär bra ut. det var längesen vi sågs. jag har haft dig i hjärnan sen dess, vi har ju pratar via sms, men jag hade ändå lagt dig lite bakom. och så nu. pang. drömkillen. förlåt för att jag var lite stel ett tag, brukar jag aldrig bli men det är bara för att du är så fin. hoppas att du hör av dig nån mer gång, för jag tänker inte jaga dig.

Till en mycket bra vän som jag saknar väldigt mycket.

Jag vet vad jag sa till dig, men jag tror att du förstår varför jag var tvungen att göra det. Vi sårade båda två varandra, dock på olika sätt.
Jag har ett flertal gånger känt och verkligen försökt ringa dig... men jag fegar alltid ur. Jag har försökt med det "fega" att bara skicka ett sms... men inte det heller klarade jag.
Jag önskar verkligen att du kommer att höra av dig igen, att du verkligen inte menade att det skulle bli såhär...
Jag behöver verkligen en vän just nu och du är den enda verkliga som jag har haft. Jag saknar dig och jag hoppas verkligen att vi kan reda ut det här och att du hör av dig när jag är för feg för det :-/

Till mitt ex som gjorde slut med mig efter 4 års förhållande: Jag har alltid älskat dig, jag kommer alltid att älska dig. Ingen annan känner mig så bra som du. Jag vet att vi är gjorda för varandra, vi måste bara kämpa för att komma över allt det negativa. Jag vet att vi klarar det bara du skulle orka ge det en chans... jag vill inget hellre än vara med dig igen. Med kärlek/ M