• Anonym (at your service!)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
  • Anonym (sönder)
    Anonym (pippi) skrev 2013-05-24 22:38:25 följande:

    Åh, (sönder) och så många som du & jag - vi vågar inte skicka det där smset, vi vågar inte säga som det är. Känslorna är starka för någon, vi vill så mycket mer, men håller tillbaka av rädlsa för en massa saker....

    Jag önskar så att vi alla kunde ta mod till oss och våga chansa och ta kontakten på riktigt, att faktiskt säga det vi känner och att riskera att inte få känslorna besvarade, men i bästa fall kunna få ett fint svar tillbaka, eller åtminstone få vetskap i hur det ligger till....
    Vi är så många som skriver sådana sms...det borde vara så att de vi skriver till upplever exakt samma tvekan och rädsla... 

    Ack, ja....   
    Jag har redan sagt i princip likadant till h*n som jag skrev här.... men h*n svarade inte, vände mig ryggen istället- eftersom det var det lättaste h*n kunde göra då. Men jag skulle vilja säga det igen och igen och igen, för trots allt annat- så vet jag att vi skulle kunna komma över det och bli vänner igen.

    (Och till er andra som tycker att jag är dum- jag VET att h*n inte ser/såg mig som vän. Men jag hoppas ändå)
  • Anonym (pippi)
    Anonym (sönder) skrev 2013-05-25 21:11:40 följande:
    Jag har redan sagt i princip likadant till h*n som jag skrev här.... men h*n svarade inte, vände mig ryggen istället- eftersom det var det lättaste h*n kunde göra då. Men jag skulle vilja säga det igen och igen och igen, för trots allt annat- så vet jag att vi skulle kunna komma över det och bli vänner igen.

    (Och till er andra som tycker att jag är dum- jag VET att h*n inte ser/såg mig som vän. Men jag hoppas ändå)

    Att någon inte svarar på ett sådant mail handlar nog om osäkerhet, rädsla eller något annan svår känsla.
    Hoppet är det sista som lämnar oss - jag tycker inte alls att du är dum! Ge inte upp....Flört 
  • Anonym (Till dig 2)
    Hej pappa
    Det är en sak jag velat berätta för dig, men tiden bara går och det känns som att jag inte kan hålla det här längre. Det är jättejobbigt för mig att berätta det här, men det är så att jag väntar barn. Jag hoppas att du vill stötta mig i det här och att vi kan vara ärliga mot varandra och berätta svåra saker i alla fall.

     Är i 7:e månaden och har inte berättat för min pappa om graviditeten ännu, skrev detta sms som jag raderade.. Jag vågar inte skicka!!! Är så rädd för att jag vet att han kommer reagera negativt och besviket, och han är den enda familjen jag har förutom min sambo.. Jag vill inte förlora honom Gråter
  • Anonym (pippi)
    Anonym (Till dig 2) skrev 2013-05-25 21:18:07 följande:
    Hej pappa
    Det är en sak jag velat berätta för dig, men tiden bara går och det känns som att jag inte kan hålla det här längre. Det är jättejobbigt för mig att berätta det här, men det är så att jag väntar barn. Jag hoppas att du vill stötta mig i det här och att vi kan vara ärliga mot varandra och berätta svåra saker i alla fall.

     Är i 7:e månaden och har inte berättat för min pappa om graviditeten ännu, skrev detta sms som jag raderade.. Jag vågar inte skicka!!! Är så rädd för att jag vet att han kommer reagera negativt och besviket, och han är den enda familjen jag har förutom min sambo.. Jag vill inte förlora honom Gråter
    Åh, jobbigt för dig, men med föräldrar, oavsett vad som hänt, så brukar de flesta ta sitt förnuft till fånga när de ska bli mor-/farföräldrar. Du har mod i dig! Berätta för honom snart så att han kan förbereda sig innan bebisen kommer.
    Önskar dig all lycka till!Solig 
  • Anonym (sönder)
    Anonym (pippi) skrev 2013-05-25 21:14:49 följande:

    Att någon inte svarar på ett sådant mail handlar nog om osäkerhet, rädsla eller något annan svår känsla.
    Hoppet är det sista som lämnar oss - jag tycker inte alls att du är dum! Ge inte upp....Flört 
    Den gången var det inte sms/mail, utan det var sista gången vi träffades- så jag sa det direkt till h*n, men nu skulle jag vilja skicka sms också (eftersom vi inte träffar varandra längre Rynkar på näsan).
    Men absolut, det är många känslor som spelar in också... (har jag fått veta av en annan gemensam bekant), men nu vågar jag inte ta kontakt igen, bara för att jag inte vet hur jag ska göra. Känns som att h*n bara kommer att ta det som att jag vill lägga skuld på den andra....
    Tack Det klart att hoppet alltid finns kvar (det har bara gått på semester just nu)


  • Anonym (sönder)
    Anonym (Till dig 2) skrev 2013-05-25 21:18:07 följande:
    Hej pappa
    Det är en sak jag velat berätta för dig, men tiden bara går och det känns som att jag inte kan hålla det här längre. Det är jättejobbigt för mig att berätta det här, men det är så att jag väntar barn. Jag hoppas att du vill stötta mig i det här och att vi kan vara ärliga mot varandra och berätta svåra saker i alla fall.

     Är i 7:e månaden och har inte berättat för min pappa om graviditeten ännu, skrev detta sms som jag raderade.. Jag vågar inte skicka!!! Är så rädd för att jag vet att han kommer reagera negativt och besviket, och han är den enda familjen jag har förutom min sambo.. Jag vill inte förlora honom Gråter
    Vad jobbigt! Rynkar på näsan
    Ta mod till dig och berätta för honom, och det kanske är som du säger att han reagerar negativt först. Men jag tror absolut att han kommer att ändra sig och vilja vara del i både ditt och ditt barns liv
    Stor kram till dig.
  • Hollyhobbie05
    Anonym (sönder) skrev 2013-05-25 21:39:24 följande:
    Den gången var det inte sms/mail, utan det var sista gången vi träffades- så jag sa det direkt till h*n, men nu skulle jag vilja skicka sms också (eftersom vi inte träffar varandra längre Rynkar på näsan).
    Men absolut, det är många känslor som spelar in också... (har jag fått veta av en annan gemensam bekant), men nu vågar jag inte ta kontakt igen, bara för att jag inte vet hur jag ska göra. Känns som att h*n bara kommer att ta det som att jag vill lägga skuld på den andra....
    Tack Det klart att hoppet alltid finns kvar (det har bara gått på semester just nu)


    Jag är i samma situation !! Han bara ville inte ha någon typ kontakt , och det gör ont (jätte ont )... Hoppas att han ser min sms här ..Han kommer känna igen mig direkt från mitt namn!! jag vill bara säga att jag kommer aldrig glömma honom ....aldrig trots att jag inte har hört av mig
  • Anonym (sönder)
    Hollyhobbie05 skrev 2013-05-25 22:07:00 följande:
    Jag är i samma situation !! Han bara ville inte ha någon typ kontakt , och det gör ont (jätte ont )... Hoppas att han ser min sms här ..Han kommer känna igen mig direkt från mitt namn!! jag vill bara säga att jag kommer aldrig glömma honom ....aldrig trots att jag inte har hört av mig
    Bara för att du inte hör av sig, betyder inte det att du har glömt honom. Ibland är det bara bättre att man inte hörs av på ett tag (hur jobbigt det än är).
    Jag vet... dom saker som jag kunde irritera mig på och som säkert gjorde att jag "drev bort" h*n, ter sig ganska löjliga nu... efter någon månad utan kontakt alls.

    Hoppas att det löser sig för dig! Kramar
  • Anonym (alt gr)
    kvinna 34 skrev 2013-05-25 20:05:56 följande:
    Säg det när rätt person dyker upp.

    Anonym (pippi) skrev 2013-05-25 19:11:07 följande:
    Att vara olyckligt kär och att inte kunna säga det till någon, då är det bra att man har andra anonyma på nätet att berätta för...

    Har du övervägt att ta steget och fråga? Eller tänker du att du stillsamt ska försöka få känslorna att gå över och svalna bort?  



    Nä jag tror inte att jag kommer outa mig. . Kanske om jag får något konkret/säkert tecken.. Förhoppningsvis försvinner känslorna..

    Skönt att nätet finns, ja.
  • Anonym (pippi)
    Anonym (alt gr) skrev 2013-05-26 20:15:55 följande:




    Nä jag tror inte att jag kommer outa mig. . Kanske om jag får något konkret/säkert tecken.. Förhoppningsvis försvinner känslorna..
    Skönt att nätet finns, ja.

    Du får helt enkelt ha nätet som en ventil ;)
    Ta det lite lugnt, var glad över att du kan känna de där härliga känslorna också, och se tiden an... :) 
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!