Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Ditt jävla fega otrogna kräk, hur fan kunde du dra in barnen i detta och utsätta oss för det i ett jävla år. Du är någon jag verkligen föraktar. Ge mig mina saker och dra åt helvete.

jag vet.. gick inte att ändra 

vill bara ha en förklaring och mina saker. Sen inget mer. 

Många sms eller brev jag skulle vilja skriva...
Till person 1: kom hem! Ta din fru med dig, men bara du kommer hem igen och bor nära, så att vi får träffa dig snart igen. Saknar dig!
Till person 2: Sen vi blev vänner när vi var 6 år gamla, så har vi nästan alltid varit hemma hos dig. Jag har sovit över hos dig jätteofta, men du nästan aldrig vid mitt. Alltid skulle jag komma till ditt, för du orkade inte ta dig hit. Ännu idag, när vi båda är vuxna, är det nästan bara jag som hör av mig. Inga samtal eller sms från dig inte... och vi ska föreställa vänner, det är för sorgligt. Borde jag kanske ge upp med att försöka... fast då skulle jag stå här utan vänner!
Till person 3: tycker synd om dig, och samtidigt även om mig själv. Varför ser du inte? Varför förstår du inte? Jag vill att allt ska vara bra, men vet inte varifrån jag ska ta orken. Ena dele av mig tycker du är den absolut härligaste, förstående personen som finns, en annan del tycker att du är en blind idiot som ingenting förstår. Sen att alla ska vara på din sida är sjukt irriterande och sårande, varför ser ingen att jag har det svårt???
Till person 4: Nu skärper du dig och börjar jobba! Du kan ju inte klaga på att ni inte har råd med någonting, när du själv går hemma om "mår dåligt pga graviditet". Om du mår så dåligt, hur kommer det sig att du orkar hälsa på dina föräldralediga kompisar och systrar under arbetstid? Tycker synd om din man, för att han inte vågar säga ifrån. En annan sak också, sluta skryta och överdriva om allt! Det är så himla genomskinligt, du bara ljuger om allt! Nej, dina föräldrar är inte så rika, du och dina syskon är inte så himla snygga, och att skryta om sina olika sjukdomar är korkat! 

När jag mår dåligt säger du bara åt mig att jag ska rycka upp mig, men när du mår dåligt är det sååååå synd om dig, du sitter bara och ser ut som världen gått under och jag får se till att hemmet fungerar för du gör ingenting.. Du är arg på andra men gapar och skriker åt mig och kastar saker, fattar du inte att det gör att jag mår pyton? Ingenting är bra längre och du inser inte att du gjort så mina känslor svalnat.. Snart kommer mitt flyttlass gå härifrån!

Förlåt mig för att jag älskar dig.

Förlåt mig för mina drömmar.

Förlåt för att jag inte kan glömma dig.

Förlåt mig för min saknad.

Förlåt mig för min sorg.

Till mitt ex:

Jag ångrar att jag sa farväl till dig. Jag hatar att allt är för sent nu. Dina lögner och svek tog så hårt. Att jag alltid blev jämförd med dina ex, du nämnde dem i princip varje dag, jag kände mig inte tillräcklig, att allt skulle vara på dina villkor. Att du fick sova hos över tjejkompisar men att jag inte ens fick prata med någon killkompis knappt. Jag hatar att du lät mig be om ursäkt för allt som inte var mitt fel, men jag gjorde det för att jag inte ville mista dig. Att du lekte med mig för att du visste vart du hade mig. Att du redan en vecka efter att det tog slut hade en ny flickvän. Men dina omtänksamma sidor vägde ändå upp det. Du var min bästa vän, och trots allt detta så älskar jag dig så jäkla mycket!! Jag skulle göra allt för dig alla gånger, mitt livs första och enda kärlek. Snälla kom tillbaka!!!!!! Ingen kille är som du! <3