Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Vill stoppa in min kuk i ditt anus och bara pumpa sönder.

Hej.

Jag är kär i dig.

Jag vill andas dina andetag.
Jag vill känna din doft.
Jag vill dö när vi inte är tillsammans.
Jag vill aldrig släppa dig. 

Jag gråter mig till sömns.
Jag längtar tills vi ses igen.
Jag älskar hur du förstår mig
och hur jag förstår dig.

Jag hatar att jag är kär i dig.
För du är inte kär i mig.

Fel tid, fel liv, fel allt.
Mest fel, av mig. 
Jag menade inte att falla.
För, fan, vad det gör ont.

Ge mig din kropp, ge mig ditt hjärta.
Ge mig din själ.
Jag ger dig allt.
Bara du ber mig.

när jag tog modet att snacka med dej och äntligen berätta vad jag känt länge, trodde jag att det äntligen var min tur att bli älskad och få den familj jag saknat, men du ville bara va kk och låta saken ta tid. sedan efter 4månader när jag började känna, iaf trodde jag kände att du började få känslor släpper du bomben och skrev, jag älskar dej som en god vän, jag är inte kär i dej, synd du ej ville vara kk, och mista dej som vän skulle göra mej jätteledsen,va fan tror du jag är då? som berättat aLLT för dej och du blev skitarg att killar var såna svin som inte ville vara med mej och bedyrade att du inte var sådan för att sedan visa det iaf!

 Anledningen till att jag stack var inte för att jag inte tyckte om dig längre. Det var för att jag tyckte om dig för mycket. Det fick mig att må så himla dåligt, för du ville aldrig ha något seriöst. Du ville bara ha kvar mig, jag skulle vara din - Men du var aldrig min. 
Jag saknar dig ibland, det var skitjobbigt första halvåret - året utan dig. Jag ångrade mig många gånger att jag stack. Jag trodde aldrig jag skulle få se sig igen. Det gjorde ont i mig. Men jag tänkte på mig själv för en gångs skull! Det var bäst för mig. Verkligheten kom ikapp mig, jag förstod att jag var på väg in i ett dåligt förhållande igen - där jag mist all kontroll och allt värde.  Jag är en skitrolig och glad person, vanligtvis vill säga. Jag upptäckte att du förändrade mig till det sämre, fick min självkänsla att tyna bort. Som tur var så upptäckte jag det, precis innan det var för sent. 
Jag tycker fortfarande om dig, jag vet att du är en bra person. Men du och jag passar inte ihop alls. Du vill ha mer kontroll än jag vill ge. Du vill inte ge tillräckligt av dig själv, du ska bara ha mig.

Varför är det så här?
Jag vill inte känna det jag känner för dig för du är elden jag borde akta mig för.
Din blick förtrollar mig att tänka fel tankar.
Du är ung och fri jag själv sitter med hela familjepaketet med en sambo som inte anar något.
Jag älskar min familj vi har det så bra men den där elden är för lockande
Jag vet inte ens vad du vill, vågar inte lära känna dig för mycket risken är att jag gillar dig ännu mer...

Jag hörde en bekant prata om dig idag, och då kom jag på att jag efter sju långa år fortfarande är kär i dig. Det är sant.

Du är nerknarkad och neralkad.
Du är sjuk och svag och inte alls het längre.
Men jag är så jävla kär i dig ändå. Kär i det vi hade kanske.

Önskar att du var kär i mig.

Får tacka norrlänningarna som sände sitt snöväder till Skåne så vi fick några dagars snö kul, efterlängtat.(-: