Noll tolerans!

Det är stor skillnad på att smaka och att äta.

Jag skulle också smaka allt som barn. Så började jag också tidigt gilla mat som inte anses vanligt för barn att gilla. Jag har heller inga problem med mat idag. Äter verkligen det mesta med god aptit.

Jäkligt illa på vilket sätt?
Barn skriker ju ibland för att de är arga, inte får som de vill eller vill ha uppmärksamhet.
Jag tycker inte alltid det är läge för några uppmuntrande åtgärder i sådana situationer.

Är man inte särskilt hungrig eller sugen kan man väl äta 3 köttbullar och en lite klick makaroner (mot normala 10 köttbullar och 3 gånger så mycket makaroner) om det nu är köttbullar och makaroner som serveras.

Hade jag bjudit någon på middag (vilket de naturligtvis vet innan) och det redan har ätit lär det vara sista gången de blir bjudna. Jag hade hellre sett att de var ärliga och sagt att de inte tycker om den rätt som serverades.

Fast hade jag bjudit någon jag inte känner så bra hade jag nog hört mig för lite så jag inte är ute och cyklar, det kan ju vara allergier och sådant.

Det beror på vad du menar med hungrig. Man ska äta 5-8 gånger om dagen om du ska följa hur kroppen vill ha det. Det säger sig självt att du är mindre hungrig varje gång då men så ska man också äta mindre varje gång.

Frukost sägs vara dagens viktigaste mål och jag är benägen att hålla med.
Jag brukar mer eller mindre tvinga i mig en macka och en kopp te till frukost när jag jobbar trots att jag inte är hungrig. För det är väl få som är hungriga nyuppstigna klockan 5-6 på morgonen.
Äter jag inget på morgonen hinner jag inte mer än komma till jobbet och börja jobba innan magen knorrar och då är det inte kul.

....och de flesta påverkas av vad vi gör av situationen.
Vissa föräldrar verkar väldigt lätt acceptera svårigheterna och anse sig själva inte ha något annat val än att ge upp.

Till större och starkare ska även läggas klokare, mer erfaren, större omdöme, mer kunskap och inte minst ansvarig.
Om du väljer att kalla agerandet utifrån det som auktoritär och maktutövande...fine.

Du kan ju gå till din chef på jobbet sedan och gnälla lite med samma argument.Vara till lags så pass att man följer vissa normer och regler. Inget konstigt med det.Vänta här nu, är man oense om något är det en konflikt, även om det inte leder till bråk.
Jag väljer precis som TS bort bråk alla dagar i veckan men utan att släppa på de regler jag vill ska efterföljas eller de saker jag vill ska göras.

Att inte orka stå emot utan låta konflikter gå till bråk, tjafs, gap, skrik och vägran att göra vad man borde tycker jag är lathet och slapphet.

Faktum är att det finns en hel del likheter mellan en småbarn och hundar även om du inte vill se det och även om min strävan inte är densamma för båda.

Du gör aldrig skillnad på situation.
Som att orsaken till skrik och gråt har grund i hans egen handling.

Lät lite tokigt nu när jag tänker efter, ditt barn var nog mindre då än vad jag tänkte.

Jag uppfattade nog det som att det handlade om små barn, typ 3-5 år men jag kan ha missuppfattat.