Noll tolerans!

För mig är det otänkbart att göra så, jag anser absolut att min son kan få tjafsa om saken. I slutändan blir det gjort ändå, men frivilligt.

Daltande? Det var en pratstund som syftade till att leka/lära in ett viktigt beteende - nämligen att vårda sina tänder. Jag tycker alla pratstunder med barn har ett enormt stort värde. Det är ju där vi lagt grunden till alla fina samtal vi har idag när de är tonåringar. En tandborste som körs in i munnen ger ju inget utrymme för något liknande, och resultatet blev rena tänder, glada barn och nöjda föräldrar. Allt på bara fem minuter mer än det skulle ha tagit att göra på ett mer burdust och för barnen olustigt sätt. 

Jag ser det som en ren investering. Precis som jag ser på all annan tid och allt annat pratande, förhandlande, lekande och annat som jag haft förmånen att ha tillsammans med barnen.  

Och för övrigt:

Om ett barn 6-7-8-års åldern inte vill lära sig så finns det säkerligen en bakomliggande orsak att jobba med. Det ligger i barns natur att vara vetgiriga.

Här är du ute på mycket djupt vatten. Tycker du ska ta dig en rejäl funderare på när quick fixes kan vara riktigt, riktigt olämpliga. 

Du kan alltså inte erkänna att det är skillnad på praktisk och teoretisk? Att människor som lever med barn vet saker som du inte kan läsa dig till?
Bestrid hur mycket du vill, det enda du lyckas med är som bäst att framstå som okunnig

Eftersom vi inte diskuterar att låta barnens vilja styra så ser jag inte varför det är relevant. 

Men vem har sagt att barn alltid ska få sin vilja fram..?

En väl beprövad quick fix är att slå barn. En annan är att skrika och hota så att barnet skräms till det som ska göras. Det går jättefort. Det fungerar. Men vad blir konsekvenserna (!) på lång sikt?

Vet inte hur många gånger jag sett det här argumentet ("det funkar") de senaste dagarna, i olika sammanhang. Blir kräkfärdig. 

Ingen.....men det är så allt utom auktoritär uppfostran ses, tydligen

Det skrev jag inte. Fem minuter totalt.