Apropå sömn.
Alltså att vara förälder är ett marathon och inte ett sprinterlopp.
Alla gör det som är bäst för sitt barn och enligt egen övertygelse - och så länge det är det som man i magen känner är den bästa lösningen för alla inkl bebis så har man sitt på det torra. Är man inte 100% övertygad om det så är det bäst att låta bli.
Med det sagt så hade min första son svår kolik och efter vi fått ordning på hans allergier var han vad jag kallar sömnstörd. Han sov oftast inte längre än 20 min i stöten. Han mådde skitdåligt av sömnbrist och det gjorde vi med.
Vi kurade honom enligt SHN dvs Anna Wahlgren. Det tog 2 nätter vid 6 mån ålder och sen dess har han sovit hela nätter och är nu 2,5.
Han älskar sin säng och är världens tryggaste. Min sköna säng säger han.
Det är så himla många fallgropar längs vägen och ingen är perfekt som mamma fram till studenten även om det känns så nu.
Tycker bara att attityden ska vara tillåtande. Alla har sin egen livssituation och barn som känner att mammor är trygga och gör det som behövs - de blir glada goa ungar.
På samma sätt som vi lämnar på dagis, låter gråta i vagnen när man lirkar på storasyskon ytterkläder eller gör andra saker som hugger i hjärtat kortsiktigt.