Trodde min fixerat sig lite, med tanke på allt gräv långt ner och sammandragningar och ilningar men nej då. Lika rörligt fortfarande och SFmåttet på kurvan.... 33,5. Blodvärdet har gått upp till 120 så det har hjälpt å knapra tabletter. Nu väntar jag på bukspottkörtelprovsvaret bara. Blodtryck 105/60 och socker 4,2. e så trött på å va gravid nu, föder gärna snart, bara inte den 24:e för då fyller pappan år. Vill ju ha en egen födelsedag!
Sitter här på en p-plats längs med landsvägen. Åkte hemifrån i gråt och raseri. Är så ledsen och det värsta är att jag gjorde min dotter ledsen. Men bägaren rann över. Fan vad ska jag ta mig till.
Tack! Men dottern satt vid tvn. Det var mannen som fick bägaren att rinna över. Har pratat med honom innan, men får inte tillräckligt med stöd. Var likadant förra graviditeten och det har vi pratat om. Att det ska va så svårt å ge mig en extra kram å lite mer hjälp i det jag ber om hjälp med. Har tröttnat på de där matlådorna i kylskåpet som möglat och jag bett honom ta hand om eftersom jag inte klarar lukten. Det har inte hänt nåt på 1,5v nu. Och idag kunde jag inte äta frukost för det stinker så i köket att jag inte kan va där för han inte diskat en gryta efter sig. Mina föräldrar skulle komma nu vid 10 och hjälpa till å flytta en diskmaskin. Undra hur han förklarar min frånvaro och hur dottern berättar att mamma åkt och inte kommer tillbaks. Hon stortjöt när jag sa det.
Tack, för att du svarar. Behöver det så mkt nu. Vill inte åka till nån kompis heller. Är urhungrig men vill inte åka hem heller. Dagens planer med festivalen med dottern e snart körda så nu går det ut över henne också. Nu har föräldrarna varit där och åkt hem. E nyfiken på vad som sas.... Hoppas som du skriver att ett ljus gick upp för honom denna gång. Och att det händer nåt. F-n för graviditet, utan antidepressiv medicin dessutom. Jag e iaf inte självmordsbenägen. Så trött och hungrig. Magen kurrar.
Han fick tyvärr inte skämmas. Han sa att jag var hormonstinn och blev arg och åkte iväg. Blev skitarg när jag hörde det. Skyll på hormonerna bara. Som om det inte har något med honom att göra. Och ja, jag ser det så, att jag har huvudansvaret, vilket jag har då jag är hemma mest då jag jobbar 50% och han 100. Men han ser det inte så.det är väl rätt vanligt kvinnligt att ta på sig huvudansvaret. Men vem är det som får de att fungera? Det funkar säkert på hans sätt med, men inte enligt mig.... Men jag håller med, det är hans ansvar lika mkt men det funkar inte så hos oss iaf. Tyvärr. Men jag messade till honom att bevisa att han ville att jag skulle komma hem. Efter det messade han nåt klantigt direkt. Åkte hem enbart för dottern och festivalen i stan, kollade på Smilla och Totte, hoppade studsmatta och åkte karusell. Sen kom det mera kaos här hemma med det där diskmaskinsbytet där min klantiga far försökte sig på och skruva och förstör röret så nu kan man knappt va i köket och rörmokaren måste komma. Och så e det helg. Jag bröt ihop igen. Känner mig också nervös inför förlossningen mer och mer. Vet ju hur vansinnigt ont det gjorde och nr jag får molande mensvärken ligger jag här och har ont, men det är ju ett myggbett i jämförelse. Den här gången ska jag ha ryggbedövning!!! Inte bara tens å lustgas. Tycker inte den hjälpte ett skit.
Ja, alla förhållanden går ju upp och ner... Som livet. Vi har varit gifta i 5 år nu i sommar och tillsammans i 15. Så jag trivs med min man, så länge han orkar och inte har för mycket. Problemet är väl att hans pappa dog för tidigt för två år sen och efter det har inget varit sig likt med hans ork, temperament och ja...han äter medicin fortfarande men orkar mindre och tar sig mer vilotid, vilket jag anser att han inte kan. Iaf inte på det sättet han prioriterar. Jag tycker inte man slänger sig på soffan/sängen i två timmar på kvällen när det finns tusen saker att göra, och sen lägger sig sent på kvällen för att han inte kan sova. Men då är det fel på mina åsikter. Jag tycker man gemensamt grejar sånt som behöver grejas och så lägger man sig i tid. Så man får sin sömn man behöver. Usch, för er med alkohol inblandat. Det slipper iaf jag. Vi har inte det intresset och jag hade nog aldrig tillåtit någon att gå ut så, utan att höra av sig! Iaf när man e gravid. Det där med tyngdkraften stämmer ju...många får ju va uppe och gå på förlossningen. Kanske därför jag gick över 14 dagar sist...låg ju i princip i soffan hela tiden de dagarna, men hade inget val.... Tekla78: tröttnar du inte på att behöva säga till? Just att behöva det....
Dumma iPad som tar bort stycken å allt...suck.
Glömde...oförståendet och omsorgen om mig försvann också efter pappans död. Och i samband med förra graviditeten.
Förståendet menar jag
Sajo, det låter bra :)