Anonym (Mamma i hjärtat) skrev 2011-12-20 13:56:19 följande:
Jag och min är färdiga med vår hemutredning, jag kan inte få barn genom IVF eller av mig själv. Vi står också i kö för äggdonation.
Har vi tur blir det ett barn av varje i framtiden.
Jag har full förståelse för de som har möjligheten att få barn på biologisk väg att man väljer det, varför skulle man inte det när man har möjligheten och är förmögen till det?
För mig handlar det om att bilda familj, att bli ett barns mor oavsett om det kommer magvägen eller flygplansvägen.
Klart att jag också har sörjt innerligt att jag inte kan få barn och då säger jag inte "egna" barn för ett adopterat barn är också ditt eget barn.
Och javisst, att adoptera är en egoistisk handling, du vill och önskar utöka din familj med en familjemedlen så javisst du gör det i eget intresse.
Det är tjafset om att man gör en god gärning och hela den biten, skitsnack, de som tycker det borde inte få adoptera alla!
Ett barnhem är inget ställe för barn ovasett ålder att växa upp på så visst finns det många barn som behöver föräldrar även om det genom åren har blivit mer komplicerat och tidskrävande.
Att bli adoptivförälder är ingen dans på rosor mina vänner, att sitta och vända ut och in på sig själv, sin relation, sin ekonomi, sitt konktaktnät etc. Men jag och min man gör det för att vi verkligen vill bli föräldrar, vi har en stark längtan och önskan om att få barn.
Det är ett stort ansvar att få ett barn till sig som kanske redan har upplevt många separationer i sitt liv innan de kommit till oss, vi som väntar och längtar efter just det barnet.
Jag själv har en dålig relation med min far och har många gånger frågat min mamma om jag inte är "brevbärarens dotter" för vi har noll gemensamt och absolut inget gott att säga om varandra men min far är han alltjämt.
För mig är inte blod tjockare, det är jag själv smärtsamt medveten om.
Så ni som kan få barn på egen hand, grattis, verkligen, jag unnar er det i hjärtat.
Oavsett vilken väg mitt framtida barn kommer hoppas jag att jag kommer att vara en tillräckligt bra mamma för att kunna ge och guida mitt barn in i vuxenvärlden med allt vad det innebär.
Kram från en blivande mamma
Känns det inte fel att ha adoption som sistahandsval? Kul för det barnet, liksom... Veta att mamma o pappa EGENTLIGEN ville ha ett eget barn (ser inte adopterade som egna barn, det är andras barn), men det gick inte, så då tar vi det här istället... Känns inte genuint äkta. Jag o min man vill ha egna barn, biologiska från oss, annars får det vara.
