Prematur?

Håller med om att sondmatning och gulsot inte är så farligt... men det kan vara stressande endå för oförberedda mammor och pappor när det händer eftersom ingen förutsätter att dom ska få barn för tidigt ( förutom dom som har hotande förtidsbörd och har förberett sej genom att läsa om det )

Däremot tycker jag att när ett barn inte klarar av att andas själv och måste ha cpapp då är det inte så lättsmält längre iallfall inte för mej.. Jag blev jättelessen och oerhört besviken på att min son kom så tidigt v33 och klarade inte riktigt av att han blev sjuk och gången innan klarade jag mej ju till v37 så jag var inte förberedd ett dugg

När jag låg inne första gången på neo var det 9 mammor samtidigt och det var jätte trångt för det är ett litet bb.. det dröjde 4 v innan jag fick sova med min dotter...

Jag var inte alls så orolig som dom flesta mammor var och det beror enbart på att jag skaffade mej information om för tidigt födda när jag låg inlagd i v24..

Jag visste att det skulle gå bra i v34 var ju så tacksam att hon inte kom i v24 så då tyckte jag inte att det var så farligt..

håller med, men samtidigt så är det ju så att många lever i sin egen värld å inte ens tar reda på alla risker å förbereder sig på dessa utan "bara skaffar barn" å hoppas att allt går bra.. inte konstigt att det blir jobbigt även för dem då dessa kanske aldrig haft nått speciellt jobbigt i livet förut.
å har man varit med om massa saker eller läst på ordentligt så man är förberedd på de mesta så reagerar man annorlunda, de kan jag garantera!

nattinattio, jag hade inte förberett mig på att föda så tidigt som jag gjorde, men jag hade läst att om jag klarar mig till v.24 så skulle pojkarna ha en chans. Tror faktiskt inte att något kan förbereda en på nåt sånt. Inte heller tror jag att man upplever något sådant annorlunda bara för att man som du skriver har haft det "jobbigt" tidigare i livet, men det är bara vad jag tror. Skulle jag föda lika tidigt nu skulle det inte vara främmande för mig och jag skulleinte känna samma oro kring allt som sker "runt" barnet, men man kan ju aldrig veta vad barnet skulle råka ut för, så svårt att säga hur man skulle ta det.

Huldra, klart att det är jobbigt att ha ett barn som ligger i c-pap det förstår väl vem som helst. Likaså förstår jag att det var jobbigt att vänta i fyra veckor på att få sova med ditt barn och eftersom det här defintivt inte är någon "tävling" så tänker jag inte nämna hur lång tid det tog tills jag fick sova med min son.

Jag kan inte tala för TS, men väl för mig själv, och såhär i efterhand när man vet det man vet så är inte gulsot, sondmatning eller kuvös en "big deal" för mig. Men hade jag inte varit igenom det jag upplevt vet jag att min uppfattning hade varit annorlunda. Att jag ibland "irriterar" mig på föräldrar som beklagar sig över sin tid på neo beror inte på att jag inte förstår att det varit traumatiskt för dem, men vissa har haft sitt barn i kuvösen ett dygn, det har fått sola i nåt dygn eller två o sondmatats tills de lärt sig amma, och vissa verkar inte förstå att de har haft "tur". Självklart vill ingen hamna på neo, och att föda tidigare än beräknat är jobbigt det förstår jag, och självklart får man tala om sin tid där, hur ska man annars kunna gå vidare, men inse samtidigt hur lyckligt lottade ni var. Ibland känns det som om människor inte förstår att uppskatta det, och jag måste åter säga att det är en stor skillnad på oro att se sitt barn sondmatas mot att se hur läkare trycker på larmknappen o alla kommer springande för att återuppliva din lilla skatt, eller att barnet "solar" mot gulsot än att få höra att barnet just hostat upp sin respirator för tredje gången på samma dygn och att det är därför han inte syresätter sig. Jag jämför inte och det är ingen tävling, det är olika sorters oro, det är allt.

men om man vet hur barnet är utvecklat, hur den klarar sig i de olika veckorna, vilka hjälpmedel den kan behöva hur de fungerar (typ syrgas, cpap, sondmatning, varför de slutar att andas osv...) komplikationer de vanligaste typ ögon, lugnproblem, hjärnblödning osv.. fur vanligt det är med infektioner osv.. åtminstone vanligaste men typ förlamningar , damp mm ,mm,,, osv..
så känner man sig säkert mer säker om man hamnar på neo? å därmed oroarman sig garanterat inte likamycket för små saker.
Sen kan man naturligtvis inte kunna allt å vara förbered på allt!
Då vår dotter föddes 405 gr så har vi i allafall legat ett steg före å vetat vad som komma kan osv... inte sagt att vi inte varit oroliga men inte heller varit så borta i dröm värld som många verkade vara på neo.
Vi har även (tycker vi) fått mycket mera förståelse för föräldrar som upplever att nått är jobbigt/svårt med sina förtidigt eller sjuka barn, men att höra några ojja sig över fullt friska utan direkta komplikationer barn födda i v typ 35 känns faktiskt löjligt. som att man vill se sitt barn som mer speciellt än de är.

Å depresioner mm.. ja visst vissa kan bli riktigt sjuka, men de andra som faktiskt kan klara av vardagen bara man sätter den foten till, inte sagt att de känner nått för barnet men man kan ju ändå ta hand om barnet som om det skulle vara någon annans?
de flesta vill väll ändå alla barns bästa inte bara sitt eget?

jag ger mig nu, tur att vi tänker olika annars skulle det inte blivit mycket gjort i världen!
nu tar jag semester, gonatt

åå tycker detta är löjligt...alla som får barn , oavsett i vecka 38 eller 28 så har man ju aldrig vart med om nått liknande(oftast) alltså om ens barn får gulsot och måste sondmatas i vecka 38 så är ju det en traumatisk upplevelse för de föräldrarna för det var ju ingenting man räknat med och sen är det självklart en stor skillnad på den oron som en förälder vars barn kom i vecka 28 måste vara med om att ens barn behöver sond,syrgas,operation,kuvös osv osv för det hade man häller inte räknat med.. men det är både gånger en otroligt hemsk situatuion för föräldrarna när ens barn i mår bra..man har rätt att tycka synd om sitt barn och om sig själv och man har rätt att vara orolig och leddsen , och man har rätt att fråga i sånna här forum och man har absolut rätt att kalla sitt barn prematur eftersom det just e prematurt innan vecka 37, oavsett om barnet vägde 4 kg och kunde amma från första stund så är det prematurt innan den veckan...det har inget med hur barnet mår o göra utan just vilken vecka det är född innan..

mvh sandra med sonen william som föddes vecka 30+0 1520 g 40 cm. kuvös 3 veckor, syrgas,sond, sjukhus 7 veckor, gulsot, ductus, andningsuppehåll, blodtransfusion osv osv

Hej

Jag har oxå en "prematur" som är född via snitt i v36+5??? . Jag tycker inte att han är så himla pematur men hans lungor kollapsade vid födseln o han var tvungen att ligga i respirator 3 dagar o sedan i c-pap..... vi går oxå på premis kontroller både på sjukhuset o hos bvc läkaren

Jag kan fårstå att Ts inte tycker att min son ska räknas som prematur men det är han ju rent medicinskt o läkaren ville inte snitta före trots att detskulle ev ha varit behov pga havadeskapsförgitning hos mig (det är en annan historia)
Gyn varnade dock mig o sa att det är en ganska stor risk att han hamnar i kuvös o behöver extra hjälp med andingen för lungorna är oftast outveckalsde före v 37 vilket de oxå var....

Jag förstår oxå att små kan ha större problem än vad dom är som hunnit längrei graviditeten men det är ju INTE vi som bestämmer att vi ska kalla våra barn prematura utan det är läkarvetenskapen o någonstans måste ju gränsen gå eller hur????

Självklart är det ju så att ju tidigare ett barn födds desto större risk är det för barnet.
Sedan finns det så klart undantag. Jag känner personligen en som fick ett fullgånget barn där lungorna inte var tillräckligt utvecklade och därför fick barnen ligga i respirater i flera veckor men detta tillhör ju inte vanligheterna.

Jag fick mina tjejer i v 29+3 och dom mådde ganska bra ända tills dom båda fick en förkylning som gjorde att min ena tjej nästan dog.

Jag låg tio veckor på neo och såg både små och stora prematurer och alla hade de väldigt oroliga och förtvivlade föräldrar.
Det är så klart att dom som hade de yngsta och minsta barnen hade den största ovissheten hur det skulle gå för barnet och läkarna vet ju inte heller hur det ska gå, det är en väldigt svår balansgång med för tidigt födda småttingar.
Men sedan är det ju lika oroligt för dom som inte har lika för tidigt födda barn också så jag förstår dom också.

Men jag kan ju lugnt berätta att jag var ganska sur ibland när jag träffade på föräldrar som beklagade sig för att deras barn inte kunde ammas men ändå var dom friska och skulle få åka hem om två dagar med sond och jag fick minsann ligga kvar och ALDRIG fick JAG åka hem.
Sådana tankar får man men det var ju för jag mådde dåligt själv.

Lycka till med era barn både små och stora.

/Lena

Vi hade sond oxå eftersom han inte orkade varken amma eller suga ur flaska men vi fick INTE åke hem med sond utan fick snällt vänta tills den var borta.

Sindi
Jag skrev mitt inlägg för att jag förstår dom som har barn på neo som inte är jätte förtidigt födda och som är lika oroliga som dom som har mycket för tidigt födda.

Sedan skrev jag också hur JAG reagerade efter in tid när personer fick åka hem men ändå var oroliga och i att minna ögon då bara gnällde (som jag nu förstår varför de gjorde) fast deras barn "bara" hade sond. Men det var ju för jag mådde dåligt och tyckte synd om mig själv.

Jag menade inget illa jag bara försökte beskriva hur jag ibland tänkte när jag låg på neo.

Ber om ursäkt att jag skrev detta otydligt hoppas detta blev tydligare.

/Lena

Det är självklart att det kan bli en svår och chockartad upplevelse att få ett prematurt barn (ovsett om det sker i v. 28 eller 35) om man är inställd på att gå en full graviditet. Sedan är ju inte upplevelsen densamma för någon eftersom man reagerar utifrån sina referensramar och sitt barns eventuella komplikationer. Överhuvudtaget är det en chock när det inte blir som man väntat sig oavsett vilken komplikation det handlar om eller när under graviditeten det sker.

Någon skrev att om man ser till att vara förberedd på att det kan hända så blir det lättare att hantera. Jag tror dock att det är svårt att förbereda sig på att föda för tidigt då det inte pratas särskilt mycket om detta hos MVC. Själv födde jag barn i v.34 och jag hade under en stor del av graviditeten trott att det fanns en risk för detta pga kraftiga sammandragningar sedan v.20. Jag upplever dock att MVC negligerade min oro. Jag fick efter mycket påtryckningar träffade en läkare och blev sjukskriven i 14 dagar. När jag sedan kom till återbesöket hade denna läkare slutat och jag fick träffa en ny som friskskrev mig utan att undersöka mig och som rådde mig att leva som vanligt. Eftersom jag litade på vården lydde jag rådet, tänkte att det kanske var jag som var en aning hysterisk, det kanske var likadant för alla andra gravida också. Dagen innan vattnet gick fick jag en blödning och vid undersökning konstaterades att livmodertappen var utplånad och jag var något öppen. Jag fick stränga order om att ta det lugnt för behålla barnet i magen så länge som möjligt. Om jag inte hade litat på läkaren som friskskrev mig utan istället lyssnat på min instinkter hade jag kanske kunnat gå lite till.
Jag upplever dock inte detta som särskilt traumatiskt utan tycker att jag hade tur som efter omständigheterna inte födde förrän i v. 34.

Jag hade också tur eftersom min dotter inte hade några direkta komplikationer utan mådde förhållandevis bra. Jag kan inte heller påstå att jag upplevde något behov av att jämföra vem som hade det värst när jag låg på Neo utan tyckte att alla stöttade varandra oavsett när man fått sitt barn.