Augustibebis 2012

Hej!
Får jag vara med. Plussade idag. Eller egentligen igår men igår tog jag med stickor och resultatet var så sjukt svagt så jag våga ej tro på det. Efter 4 lika svaga test körde jag ner till apoteket och köpte clearblue med veckoindikator och där står klart och tydligt GRAVID så nu vågar jag tro på det :) .
Jag och min sambo har en son sen tidigare, vi var typ inte ihop ens när jag blev gravid med sonen. Idag har vi nyss flyttat till hus och har häcken full :) . Ja tog ut min hormonspiral den 8 november, jag fick mens den 11 november och nu är jag alltså gravid, inte riktigt vad vi räknade med men jag är lycklig (sambon är med glad men han är också lite nojjig över allt som han vill hinna med).
Om allt går vägen så kommer det en bebis runt 18 augusti enligt fl uträkning

Sist jag gick gravid så tänkte jag också på det men efter graviditeten så försvann det lite. Nu kommer jag säkert snart börja se det igen :)

Har inga sånna tips, jag är lika rädd denna gången som förra gången. Förra gången hade jag en massa blödningar också genom halva graviditeten så det gjorde ju inte oron mindre direkt.  Får se om jag kan slippa sånt denna gången

BF lista, jag börjar här så får ni andra kopiera och lägga in er. Tänk på att lägga in er i datumföljd så blir det lättare att följa :) ..

Poison82  BF  18/8 2012  Andra barnet

Aha, missade de

Jag tycker MeAndI har fina kläder. Men jag kan vara partisk ;)

Lacey : :( Usch och fy vad tråkigt. Men ska du inte åka in dit för att se om det verkligen är missfall?  Jag blödde från vecka 5 till vecka 20 typ mer eller mindre varje dag men där kom en lite frisk bebis i vecka 37

Det var olika, ibland var där bara brunt, ibland svagt rosa och ibland rött. Jag hade väldigt känsliga slemhinnor.  Förstår att du måste ställa in dig på det värsta men ville ge dig lite hopp också. Jag var livrädd sist och helt säker på att ett missfall skulle ske

Håller alla tummar för att blödningen inte betyder missfall.

Där är fler risker med ett nitt men alla får ju inte samma. Jag återhämta mig också jättefort efter snitt och det läkte ihop så himla fint att det nu 2 år efteråt knappt ens syns att jag blivit snittad. MEN, jag vill ALDRIG mer vara med om ett snitt. Iaf inte ett där jag måste vara sövande. Det var hemsk upplevelse när varken sambo eller barnmorskan fick vara kvar i rummet för att jag skulle sövas, jag började gråta och läkaren bara satte en mask över mitt huvud, spruta in medlet och sa godnatt.  Vakna upp sen i ett rum med en totalt främmande människa som sitter på en stol en bit ifrån, komma på att oj, jag har visst blivit mamma.... Sen när jag äntligen får se min son så känner jag ingenting.
Jag hoppas verkligen på att få föda normalt nästa gång