Augustibebis 2012

Hej, jag har följt denhär tråden ett tag nu men aldrig skrivit tidigare. Är idag 13+0 BF 23.8, det är vårt första barn men min andra graviditet, fick ett missfall i somras i v.7. Vi har inte berättat för släkten ännu vi gör kanske det i slutet av februari eller början av mars. Men jag berättade åt min chef i tisdags och min närmaste kollega vet också. Jag är 27 år och min man fyller 30 i vår och vi bor i Finland.

Jag fick brun flytning i söndags, sedan på måndag förmiddag började det rinna klarrött blod. Jag trodde förståss det värsta såg själv ingen annan förklarning och jag fick en akuttid till UL. Det visade sig att allt var ok pyret lever än. För mig var det moderkakan som ligger lågt ner och hon sa att om det börjar blöda på nytt så kan jag försöka vänta och se om det slutar men om jag får smärta i magen samtidigt så ska jag genast ta kontakt.

Tack  Vi har alltså inte ens berättat för föräldrarna och syskon, utan det är dem vi ska berätta för i slutet av februari/början på mars. Övriga släktingar kusiner och sånt får väl veta det sedan om de träffar oss och det syns (alltså kanske i sommar eller så märker de det sedan då barnet är född). Vi bor i österbotten.

Var känner ni av bebisen då ni känner av den i magen? Jag är 13+3 idag (första barnet) och har de senaste dagarna känt av små minimala "muskelkramper" lite så att det kittlar till några cm på båda sidorna av naveln vid olika tillfällen, men jag tycker det borde vara för högt upp för att vara pyret, kanske det bara är något annat?
Ska till läkaren nästa vecka på undersökning så jag ska fråga henne då hur högt livmodern sträcker sig nu, men hon kommer ju antagligen att säga att det är för tidigt att känna något eftersom det är mitt första, men jag vet ju att det inte kan vara pyret om det visar sig vara för högt upp.

Tack för svaren! Det är nog för högt upp då. Jag gissade det men då det har kommit fler gånger och på olika sidor av naveln så började jag undra. Hade varit skönt att börja känna av det redan med tanke på de blödningar jag har haft så är alla livstecken uppskattade, även illamåendet, huvudvärken, tröttheten och att jag inte klarar av min mans andedräkt

Vad ni hinner skriva mycket

Vi gifte oss sommaren 2010, ingen av oss har stor släkt så gästerna blev 27 st då var även närmaste vännerna bjudna. Jag har hört om de som haft överrasknings bröllop i samband med dop, det är ju kanske ett alternativ för er som vill ha ett bröllop men som inte tycker det behöver bli någon ”stor fest”.

Jag jobbar mestadels hemifrån eftersom jag har långt till kontoret (vilket har varit jätteskönt nu i samband med graviditeten, jag har fått spy ifred utan att någon undrar) så mina matvanor är ungefär följande

7.45 frukost, smörgås

Ca. 9.30 mellanmål, frukt

Ca. 11.30 lunch, vad jag hittar i kylen.

Ca.15.00 mellanmål frukt eller yoghurt eller båda.

Ca. 17.00 middag: endera något ur frysen från helgen eller så lagar jag vad jag hittar eller är sugen på  (min man är borta i jobb måndag-torsdag så det är bara jag som ska ha mat de dagarna, på fredagar då han är hemma har vi tagit som tradition att vi äter fisk)

De dagar jag ska till kontoret
5.15 frukost, havregrynsgröt.
8.00 frukt
11.00 lunch i matsal (bra mat med mycket sallad och gott bröd till)
15.00 frukt
Ca. 19.00 ”middag” då jag kommit hem något snabblagat typ mikromat, eller bara någon smörgås.

Hittills har jag varit ganska illamående, så lunch och middag har inte varit så hög prioritet det mesta smakar ändå inte bra, märkligt nog så kan jag bra äta maten i matsalen så kanske det bara är min mat som det är fel på

Kanske mitt illamående börja bli bättre nu, efter allt tal om varmasmörgåsar här så lagade jag 4 st (små) till lunch + lite pyttipanna, tänkte jag skulle göra några st extra varmasmörgåsar så jag har till mellanmål (tycker de kan vara ganska goda efter att de svalnat också) men jag åt upp alla  Men jag tycker ändå det är lite "skönt" med illamåendet då jag har bruna blödningar, det känns tryggt så jag hoppas att det inte försvinner helt ännu. Vill inte ha "spökveckor" (jag har ju varit på 3 UL redan så jag vet ju att det är någon där, men jag vill ju att pyret ska fortsätta att vara där ett bra tag ännu).

Hur känns växtvärk i magen, och hur mycket brukar ni känna av er mage?

Jag är 13+6 idag, och efter att jag började blöda för över en vecka sedan så har har det fortsatt att komma brun blödning/flytning varje dag. De sa åt mig då jag var och kollade om allt var bra att jag ska höra av mig om det börjar blöda på nytt och om jag dessutom får kramp/värk i magen. Så jag har varit jättenervös för att känna av något i magen, har inte vågat ta värktabletter mot huvudvärken för jag är orolig att jag inte ska känna av magen isåfall. Hittills har det gått bra, men inatt och i morse har jag känt av lite värk i magen, ingen kraftig värk utan bara typ molnande värk, kan det vara växtvärk?

Jag ska till läkaren på tisdag (gynundersökning tror jag det var) och eftersom jag var på UL på måndagen förra veckan så känner jag mig så dum om jag inte klarar av en vecka utan att jag måste kolla upp något. För just nu så blöder jag inte utan har bara lite brun flytning. Men om det blir värre eller börjar blöda så ska jag nog ringa och kolla vad de säger. 

Tror jag fick min första riktiga hormon-gråt-attack just. Tänkte bara "usch va jag e trött" så började jag stört-lipa. Nåja, det är vid såna tillfällen det är guld värt att jobba hemifrån, gick raka vägen till sängen drog täcket över huvudet och lipade en stund. Vill bara att det ska vara kväll så min man kommer hem, saknar honom. Och jag kan inte koncentrera mig på jobbet, även om jag borde för jag har en hel del jag skulle behöva få gjort.

Jag blev lite gladare av att se klippet i alla fall, Daniel ser så glad ut.

Min man far på jobb på måndagmorgnar och kommer hem på tordagkvällar, det brukar nog annars funka bra men just nu saknar jag honom så otroligt. Sedan då han är hemma brukar vi vara ganska oskiljaktiga, vi bor bara i en 2:a med kök men om den ena går till köket följer den andra oftast efter vi ska jämt vara i samma rum. Då har vi ändå varit tillsammans i snart 10 år