Augustibebis 2012
Naimisen skrev 2011-12-19 21:57:32 följande:
Snart blir de dags att starta en magbilds-tråd dessutom...spännande :)
Inlägg från: Novalina
|
-
-
Så tror jag med, har varit med i flera olika bf-trådar. Oftast blir man väldigt tajta efter ett tag, blir som en liten egen "cyberfamilj"astro skrev 2011-12-20 00:02:23 följande:Det brukar vara ostrukturerat och yvigt i början på en sådan här tråd (jag har viss erfarenhet eftersom detta är min tredje bf-tråd).
För det första är alla så "nya" i sin graviditet och för det andra så känner vi inte varandra än. Och så är tråden hemskt aktiv och då är det lätt hänt att vissa frågor bara seglar förbi obesvarade.
Ha lite tålamod ni som känner er osynliga. Ni ska se att håller ni bara ut så kommer det att bli värsta stämningen här i tråden om ett par månader.
.
Flera stycken brukar skriva: Välkommen alla nya! lite då och då, för det tillkommer ju så många nya hela tiden i en sån här tråd, och sorgligt nog försvinner andra pga mf...
Jag vet va ledsen jag va sist då jag lämnade en bf tråd pga mf, gjorde ont i hjärtat då jag läste om deras tickande hjärtan på VUL, se hur deras magar växte och så, nej - ag såg framåt ist. och började på ny kula.
Jag fick heller inget svar på det första jag skrev här, och könde mej därför inte så välkommen, men sen förstod jag ju hur väldigt aktiv denna tråden är, och dessutom många nya hela tiden att ta till sej just för tillfället.
Sen tror jag vi lite till mans är lite självfixerade såpass här tidigt i grav. pga oro för mf, många mår illa, tankar om hur livet ska bli med ett barn till etc. Sen när man smält allting mer och lugnat ner sej lite , så har man oftast också lättare att fokusera på andra.
-
Oj, ammar du än, och blivit gravid samtidigt också, inte dåligt!Hejåhå skrev 2011-12-20 08:33:53 följande:Mariaostling: Jag känner mig inte heller så gravid, är i v 4+7. Innan bim hade jag molvärk, men det har jag inte känns så mycket nu. Min förra graviditet mådde jag mycket illa, men det kom lite senare. Jag vet inte om mina bröst är ömma eftersom jag ammar en hel del så har de så att säga att eget liv. Däremot är jag trött, men min 10 månaders vaknar hela nätterna. Jag är också väldigt törstig, men det kan vara pga amningen också. Jag försöker att inte leta några symptom, men man vill ju ha en bekräftelse att det är på riktigt.
Det sägs väl att amning i sej innebär att man svårare blir med barn då.
Själv helammade jag knappt 1 mån tror jag, sen delammade till sonen va ca 4 mån, sen dög jag inte längre minsann, utan blev ratad för flaskan.
Har du kanske några bra tips om man vill amma länge? Det ville jag ju eg., tycker det är mysigt... -
Tack snälla för att du delger mej dina väldigt omtänksamma tankar ang. detta otroligt laddade och jobbiga ämne, som är högaktuellt för min del...sommar83 skrev 2011-12-20 11:22:25 följande:Arba - Jag känner att det har varit ett väldigt laddat ämne när jag läst ikapp här, det där med din svägerska. Och jag har inte tänkt ta upp diskussionen igen, och ber om ursäkt om ngn tar det så, men kände att jag ville skriva några rader ändå.
Jag kan varken säga bu eller bä. Som ni skrivit, ett mynt har två sidor, jag vet inte hela eran story, men jag håller med dig i det du skriver om att din svägerskas sätt att behandla dig (vet inte om det är dig bara eller andra med) verkar minst sagt märkligt och kan inte mer än beklaga att ni verkar ha en sån relation. Jag trivs jättebra med mina svägerskor. (tre på min sida, mina bröders flickvänner och fruar) och två på min sambos sida. Har en svägerska som står mig närmare än vad min bästa vän gjort. Ser henne ibland som min syster. Hon har funnits i familjen i många år och det är ett år mellan oss. Min äldsta brors fru har funnits längst i mitt liv ( 23 år) och hon betyder oxå väldigt mkt. Dock är det 19 år mellan oss så vi är ju naturligt inte så sammansvätsade pga åldersskillnaden. Men hon är läkare och har varit till stort stöd då jag har haft många års ofrivillig barnlöshet. Har under olika omständigheter inte lyckats bli gravid under sammanlagt 10 år, och självklart har vänner och familj runt om mig fått barn till höger och vänster. Självklart har det gjort ont och känts orättvist, men i botten har jag varit otroligt glad för allas skull, för jag längtade ju efter samma sak. Men har aldrig känt som du beskriver. Jag kan liksom inte skriva vad jag tycker är rätt el fel, eftersom du kan eran sits bäst. Men har ni aldrig suttit ner och pratat? kan du beskriva för henne hur du uppfattar det, inte bara det här med barnbiten, utan att du inte förstår vad hon har emot dig. Jag skulle må så dåligt om jag var i din sits, med barn inblandat el inte, jag mår jättedåligt överlag när jag känner att ngn inte tycker bra om mig.. vet att det är en stor svaghet, men jag är sån. Och jag tror verkligen att du är ledsen för deras skull, men som jag känner så tror jag att mycket av hindren sitter i eran ´relation´, tänk vad mkt bättre allt skulle kännas (inte minst för henne) om ni kunde prata med varann, och stötta! Jag har en nära vän som verkligen vet hur dåligt jag har mått över att jag hade så svårt att bli gravid och hon gjorde ngt fantastiskt för mig. Hon och hennes man gjorde mig delaktig i deras graviditet med andra barnet och jag fick följa med på deras UL och sedan frågade dom mig om jag ville bli gudmor. Det var det finaste jag kunnat tänka mig. Vad säger din sambo? Upplever han det lika jobbigt? Har han och hans bror en bra relation? Det är stöd din svägerska behöver, för det är något fruktansvärt dom behöver gå igenom, men jag förstår att det är svårt när hon tar ett avstånd från dig. Jag kanske framstår som lite mesig och helylle, men försök att prata med henne. Sätt er ner, ostört från allt runtomkring. Och försök nå fram till henne att du inte vill ha det så där, att du vill finnas som stöd för henne och hennes man.
Jag önskar inget hellre än att vi hade en sån där fin, ömsint och ödmjuk relation med min svägerska, som du beskriver.
Hennes personlighet är dock att hon så länga jag känt henne är min raka motsats, vi har liksom aldrig varit på "samma våglängd", tyvärr... Hon är väldigt dominant i sin personlighet - det är hennes vilja som gäller till 100% i deras relation, hon är en karriärist som tycker att materiella, gärna dyra ägodelar och påkostade resor är väldigt viktigt (till skillnad från mej), har otroligt svårt att öppna sej och prata om mer känsliga saker så relationen likosm tar sej till en mer personlig, givande nivå oss emellan. Jag har många ggr försökt, som då vi varit på middag hos dem att säta mej bara med henne avskilt och öppna mej själv, i syfte att hon också ska vilja göra detsamma, men icke. Hon är sluten som en mussla. Jag har tagit upp känslomässigt svåra saker med henne, som gör att jag känner mej sårbar, men jag får inte alls samma öppenhet tillbaks.
På Facebook har jag t.ex. alltid - det lilla jag skrivit - kommenterat positivt och så. Aldrig varit det minsta otrevlig, men ändå tar hon bort mej och nekar flera vänförfrågningar.
Om jag ska va ärlig så upplever jag att hon är otroligt bitter och faktiskt avundsjuk på mycket hos mej - det är ju inte vad jag vill tro förståss, men det finns ingen annan anledning till hennes beteende jag kan hitta.
Om jag berättar för henne om problem så är hon engagerad, men om jag berättar positiva saker som hänt mej och så, så är hon betydligt mindre engagerad och glad för min skull, utan närmast ignorerar mej.
Jag tycker att såna egenskaper hos en människa är ganska oattraktiva, och inga jag värdesätter hos en person man skulle ha nära vänskapsband till precis.
Min sambo har väldigt starka band till sin bror, som ju är hennes man. De är näatan som tvillingar, ch han är mycket enkel att umgås med, och jag sörjer att min son inte kan ha en närmare relation till sin farbror pga hans frus beteende mot mej. Tyvärr är han också en riktig toffel, och hon dominerar deras relation totalt... Och han vet ju om och känner av den infekterade relationen oss emellan (alltså jag och hans fru), så han beter sej inte lika avslappnat och positivt som han gjort förr längre...
Jättetråkigt när det blir såhär, verkligen... Och sen ska jag dessutom umgås varje julafton med denna sura, griniga, missunsamma svägerska + hennes föräldrar med dessutom, som också alltid är med på det julfirandet. De är jättetrevliga, så det är inte det jag menar, men ändå...
Min sambo ska alltså försöka säga till om att vi väntar ett till barn innan julafton till sin bror och hans fru, så de liksom är mer förberedda på det innan, eftersom det ju är så uppenbart att jag är gravid nu redan, så det vore rent komiskt att skulla på typ "huvudvärk", som jag f.ö. aldrig ens har annars.
Din omtanke värmer iaf, tack än en gång!
((Kram)) -
Vadå "ospännande"?Augustimamman skrev 2011-12-20 12:02:11 följande:Ari Gold: va skönt!! Grattis! :)
LundinEk: jag äter levaxin, har opererat bort nästan hela sköldkörteln. Hurså?
Har varit på hälsosamtal nu, ganska ospännande! Vad hade du förväntat dej? 
-
Det va verkligen ett både okänsligt och konstigt bemötande!!natlup skrev 2011-12-20 12:17:32 följande:Jag ringde SÖS för att boka VUL men fick ett konstigt bemötande. Hon kunde boka in en tid men då skulle jag göra abort..
De gör inga VUL om man tänker behålla barnet..
När jag ringde till sabbatsberg och förklara min sits så sa hon att de inte var några problem så fick tid den 12 januari.
-
Men herregud kvinna - du är som skapt för att vara en sån där riktig "supermorsa" av naturen tror jag bestämt!!astro skrev 2011-12-20 12:29:31 följande:Amning skyddar i ungefär sex månader säger de nu.
Jag ammar också fortfarande - inte bara min niomånaders baby, det händer att tvååringen tar sig en slurk också (särskilt om han är ledsen för något).
Mina har fått sluta när de vill, och det har varierat - första ammade i fjorton månader, andra i tolv, tredje i tio, fjärde i tolv, femte är som sagt snart tre och har inte gett upp än, och minsta är nio månader och verkar inte vara nära att sluta.
Någon "metod" har jag inte, jag har bara gett ungarna tillgång till tutten när de har velat.
Hinner du göra nåt annat om dagarna än att amma?
Va det du som nu väntar 7:e barnet också?
((Kram)) -
Instämmer.7879 skrev 2011-12-20 11:36:17 följande:Mycket fint inlägg du har gjort, kunde inte ha skrivit det bättre själv. Har själv varit barnlös i flera år men fick en dotter för 16 månader sedan och otroligt glad för det! Nu fick jag tyvärr missfall med blivande syskonet men glädjs så att vi fick henne!
Missfall och ofrivillig barnlöshet är ju fruktansvärt för de som drabbas.
Folk kan ju även må dåligt av andra anledningar, som t.ex. långvarig arbetslöshet trots att de sökt flera hundra jobb, och sen kanske de har en vän som precis fått ett efterlängtat jobb - visst kan ju den arbetslösa glädjas med vännen som fått jobb iaf, fast hon sörjer sin egen arbetslöshet.
Eller ska hennes vän dölja sin glädje över jobbet för den arbetslösa kompisen, eller inte ens tala om det av hänsyn till henne?...
Jag tror att hur man reagerar i dessa typer av situationer beror på vilken grundläggande personlighet man har; om man är lagd åt det bittra, avundsjuka, missunsamma hållet eller inte. Jag känner båda människotyperna iaf, har de i min bekantskapskrets. -
OK, dåförstår jag verkligen. Konstigt och ganska okänsligt att hon inte tog din oro på allvar tycker jag dock...Augustimamman skrev 2011-12-20 12:43:06 följande:Arba: jag har ett par sjukdomar, trodde vi skulle prata om det men hon sa att det tar vi på inskrivningen. Lite besviken på det eftersom det fanns några frågetecken där.
-
Men det ÄR det!!natlup skrev 2011-12-20 13:15:29 följande:Ja det var det verkligen. Vart super chockad. Hon påstod att tidigt missfall inte är anledning till ett VUL..
Då jag fick mf i v.8+1 sist, så gjorde de både VUL och blodprov som visar på CTG-halten i blodet tror jag. Och sen fick jag tid för återbesök 1 v. senare, då de återigen gjorde samma sak; både VUL och blodprov, för att verkligen konstatera mf och att allt såg bra ut, va ute och så.