Augustibebis 2012

Vi testade de ett tag, men han fick ont i magen av de.

Bebis kallas nu för foster och inte embryo

Jag har bara hört att men inte ska lysna förtidigt för att det inte är säkert man hör Ja typ strax ovanför. Den ligger lite mer år vänster Gadget: dom gör vul då. Vad mysigt. Ska nog boka en till tid efter nyår:) så mysigt..

V10 idag. Det går ju framåt :) Sitter på bussen på väg hem från jobbet, ska försöka o inte somna ;)

Jag är en riktig ragata och släpper helt enkelt inte in objudna gäster. Något mer ohyfsat än att "bara dyka upp" finns inte, tycker jag, och eftersom alla som alls känner mig vet att jag tycker så, så är det totalt respektlöst att bara dyka upp till mitt hem.
Även släktingar blir vänligt men bestämt avvisade.
Däremot är barnens kompisar såklart alltid välkomna. Det är upp till barnen själva hur de sköter sina sociala liv. Men då är inte "gästen" mitt ansvar heller.

Ska se om jag kan hitta koffeinundersökningen.

 www.kaffeinformation.se/templates/Page.aspx?i...

har en hel del info i alla fall.

 

Finski: jag är i v 8+6 tror jag men känner efter och oroar mig fortfarande lika mycket. Tycker man hör så mycket om MA också så jag är livrädd att de på fredag ska säga att den lilla dött för ett par veckor sedan. Tror jag blir lugnare av att få ha sett den i v 9 om allt ser bra ut. Och jag tänker att mitt illamående är ett gott tecken, fast det verkar ha avtagit lite så då oroar jag mig för det. Ja du hör...

Ja, det är fantastiskt att det fungerat naturligt, dock har jag faktiskt en ny partner mot när jag gjorde IVF. Men problemet låg hos mig, jag har högt FSH som på något vis ska signalera att äggreserven är dålig. Läkarna sa då att jag troligen aldrig skulle bli naturligt gravid och sa att vi skulle göra IVF snabbast möjligt.
Därför har jag aldrig skyddat mig med mitt livs kärlek som jag råkade träffa på mitt i allt och nu verkar allt stämma. T.o.m mitt FSH värde är bra igen. Kroppen är konstig, men kanske visste den bättre än jag att jag levde med fel man.

Har varit på vul nu och såg ett litet hjärta slå! Laddar upp bild när jag kommer hem, fick med mig 2 bilder hem :) blev flyttad 1 dag, så är i 7+6 idag.

Man ska väl inte ta järntabletter förrän bm rekommendera det efter typ blodprover å så?
Det enda jag tar extra är Mitt Val Kvinna, mest för folsyrans skull. 

Såg efter att det står olika, pampers står det från v.9, här står det från v10 så jag vet inte vad men ajja om den inte e ett foster än så SNART :)

Vad härligt att läsa din historia. Jag känner lite likadant med min kropp. Den måste "väntat på den rätta" )
Jag har levt i 3 längre förhållanden innan detta (första 4 år, andra ett år och det tredje 5 år) och inget av dom skyddade vi oss mer än när vi lärde känna varann. I mitt första förhållande försökte vi på riktigt efter ca 2 år och inget funkade. (vi hade ju inte använt skydd innan det heller, men då först började vi aktivt) och när vi sen separerade och han träffade sin nya flickvän så blev dom gravida direkt. Då förstod jag ju att det var mig det satt hos, eller iaf så drog jag den slutsatsen. Så i förhållandet där i mellan skyddade vi inte oss eftersom jag ändå inte kunde få barn. Jag ska tillägga att jag vid 3 olika tillfällen provat p-piller men mått så annorlunda psykiskt av dom och dessutom gått upp i vikt, så slutade. Men när jag träffade min tredje partner som dessutom hade barn sen innan ville jag göra en utredning varför det inte hände ngt och då konstaterades det att jag hade cystor i äggstockarna, men inte överdrivet mkt ändå. Man kunde då kontrollera dom genom p-piller, eller hormoner om man ville bli gravid direkt. Jag och mitt ex hade då inga planer på att få barn direkt, så jag sköt upp det ett tag. Sen gick åren och inget hände. Nu har det alltså gått 10 år och jag träffar min nuvarande. vi pratade mkt om framtiden och att vi båda ville ha barn men inte på en gång, men att vi kanske skulle ta och boka tid på mama mia och få mina cystor kollade bara så vi visste hur läget låg. Den tiden bokade jag i juli. Fick tid i december så det var låång väntetid för detta. (vi blev tillsammans i maj)  I september testade vi positivt och var då i 7e veckan. Jag har aldrig blivit så paff. Trodde självklart inte på testen (minns inte hur många jag tog) men tyvärr så slutade det i ett MA 3 veckor senare med skrapning som resultat. Vi blev (nog mest jag) förkrossade men kunde ändå gå vidare från det med vetskapen om att jag faktiskt kunde bli gravid. I mars blev vi gravida igen efter en mens mellan missfallet och det. Att det skulle gå så fort förvånade oss lika mkt. och i december för ett år sen föddes vår dotter. För några månader sen fick vi ett till plus (som slutade i mf) och nu denna grav. Så nu lite mer än 12.5 år senare så är detta min 4 grav inom loppet av 2.5 år. Som sagt. Min kropp väntade nog på den rätta