Augustibebis 2012

Varmt välkommen! Hoppas du kommer att trivas!

Bebisen är mellan de 2 vita kryssen (mätkryss), bredvid den sk gulsäcken, som försvinner snart, men som bebisen fortf. får näring av i v.8.

Vackert!!!

Hihi, förstår det! Man är ju extra känslig för allt nu med, tar ingenting för givet och är ju oxå orolig hur allt ska bli, att det ska gå bra och så, inte bli mf etc.

Men i de allra flesta fall går ju allt "som det ska", det får man ju trösta sej med. Och tillåta sej att njuta här och nu, va tacksam.

((Kram))

Men då, inge roligt precis...

Hoppas inte blödningen fortsätter då. Va det färskt blod el. brunaktigt?...

((Kram))

Vill du föda vaginalt denna ggn alltså? Nån särskild anldedning till det? Hur upplevde du snittet och tiden efter?

Jag födde sonen med akutsnitt pga värksvaghet, förlossningen startade aldrig ens, trots en massa igångsättningsförsök. Läkte dock fort sen, men kände mej lite "snuvad på konfekten", för jag va verkligen så mentalt inställd på att föda vanligt. men jag hade gått så länge över tiden som v.42+0, så därför togs beslut om kejsarsnitt.

Ja, bra tips!!

TS: Kan du inte fixa det??

Jag drack ju inget heller igår på julafton förståss, och åt ingen fsk alls, eftersom det bara va gravad lax och kallrökt + insjöfisk.

Sen va jag väääldigt seg och trött hela dagen... Blir ju ännu tröttare av all mat, allt sittande inomhus bara + julmusiken i bakgrunden med samma släpiga ballder...

Vi firade först jul hemma hos mina föräldrar, och där berättade jag vid middagsbordet att vi sett ett litet tickande hjärta på UL dagen innan och att om allt går bra ska vår son bli storebror i aug. De blev verkligen förvånade och jätteglada allihop, och mamma kramae mej spontant.

Där va det jättetrevligt!

Sen andra delen av julaftonen firades hos min sambos föräldrar, och där ville han berätta det hela. Till saken hör ju att hans bror + fru inte kan få barn på egen hand, och nu ska adoptera så småningom. Detta är väöäääldigt laddat, för de vill inte prata nåt alls om det. Så istället blir det en konstigt laddad tystnad.

Vi va någar fler där också än hos mina föräldrar, och alla vet ju detta - men ingen "får" prata om det. Jobbigt med så mkt "hysch pysch", för så har vi det inte alls i min släkt, men de är mkt så att "allt ska va på ett visst vis, man pratar inte om vissa saker" etc. Så där blir det mkt mer en sån där jobbig, tryckande, lite spänd stämning, som det lätt blir när man inte kan prata om typ annat än vädret, när man inte pratar om mer personliga saker, då blir allt bara at hålla sej på ytan ju.

Jag va ganska irriterad på sambon som verkligen aaaaldrig kom till skott och berättade om graviditeten, trots en massa bra tillfällen. Då ett bra tillfälla infann sej blev han otroligt stressad, och vågade helt enkelt inte ta upp det. Han va väl rädd hur framförallt hans bror + fru skulle reagera etc.

Så inte förrän sonen somnade i stolen vid 21:30-tiden och vi skulle dra oss hemåt - så fick jag säga att "Va det inte nåt du ville berätta?" till sambon, som först då sa det, precis då vi skulle åka.

Hmm... Ja ja, bättre sent än aldrig, men...

Hans syster sa då att en på hennes jobb hade haft ett  barn som dött i magen i v.30, så det är ju risker med alla graviditeter.

Och sen blev de ju glada, men inte alls lika spontant glada som mina föräldrar blev.

Och när svärmor skjutsade hem oss sa hon att hon hade tätt mellan 2 barn, och det va jobbigt när de va små båda 2 etc.

Så jag kan ju inte påstå att de va översvallande positiva precis, men men...

Svärmor är överlag en kvinna med väldigt bestäma åsikter om hur saker och ting ska va, är otroligt konservativ och utgår lltid från att hennes sätt är det bästa och mest "normala", så är det bara. Jag och hon är verkligen varandras motsatser, och hon har aldrig sagt nåt direkt positivt om mej, mer än att jag är bra på inredning. Men ingenting att hon tycker om mej, att jag är en bra mamma el. nåt om min person, utan då är det mest negativa pikar. Jobbigt faktiskt. Jag har ju inte henne som förebild, och har ingen vilja att bli jämförd med henne eller höra hennes åsikter om allt hela tiden. Särskilt jobbigt när det gäller hur man är som mamma och barnuppfostran, då trampar hon på väääldigt ömma tår kan jag säga, är liksom mitt territorium och inte hennes. Och min sambo har väl valt mej för att jag är den jag är, inte för att jag ska försöka va nån kopia av henne, och leva efter hennes värderingar, för de kanske jag inte alls delar.

Men men, min son fick iaf en massa goa kramar och fina lekssaker - och han stortrivdes, så på det viset va julafton väldigt lyckad även för min del.

((Kram))

Det är acetylsalisyrsyran i värktabletter som kan va skadligt för bebisen, då därför ska man inte äta såna som innehåller det.

I mitt ärr efter kejsarsnittet känner jag ingenting, nån som är öm där fortf.?...

Men oj va tråkigt, jag beklagar verkligen...

Vilken v. va du i?...

((Styrkekram))