Ja kommer ALDRIG få bli mormor..............

Varit lite frånvarande från tråden då jag haft mycket o stå i......
De var tråkigt att höra. Gör ont i hjärtat att läsa
Kram

Jobbigt för dig. Tänk dock på att det är ännu jobbigare för din ofrivilligt barnlösa dotter. Hon kommer aldrig att få vare sig barn eller barnbarn.

Men din lesbiska dotter kanske ändrar sig? Hon är ju bara 27. Hon kanske vill ha barn när hon är 35, vem vet. Många ändrar sig med tiden så ha lite hopp tycker jag. Tjata dock inte. Det kanske minskar chansen att hon ändrar sig... 

Är liksom en annan i tråden mamma till en pojke med autism. Har inte heller kunnat få fler barn. Tänker en del på att det nog kan bli så att jag inte får barnbarn. Det dröjde länge innan jag fick min efterlängtade son och jag hann tänka en del på hur det skulle bli om jag inte fick bli mamma. Har verkligen velat bli mamma och mormor/farmor men tänker att blir det inte så måste jag göra det bästa av situationen. Visst känner jag viss oro och sorgsenhet och för min del är det viktigt att bearbeta de känslorna, att låta dem finnas. Samtidigt som de inte får ta över.

Eftersom jag fick barn sent och längtade så mycket umgicks jag mycket med syskonbarn och vänners barn. Har mycket nära relationer till flera barn utöver min egen son och tänker att jag kommer nog alltid att umgås med barn. Om det blir de här barnens barn eller andra barn, det visar sig. Kanske blir jag farmor ändå. Vem vet?

Vill inte förminska din sorg och dina känslor men båda döttrarna kan ändra sig.

Skaffa ett tredje barn... 

Du har ju två barn TS... Kan inte det andra få barn, då blir du ju mormor iallafall?

Vilken bra plan!! Att ingen tänkt på det?

Smartskalle där.

Vart i landet bor du? Mitt barn skulle behöva en "bonusfarmor".

Du har alltså ingen son, så du kan inte bli farmor heller?

Nej, den risken finns ju om man bara har två barn, och ännu mer om man bara har ett barn. Alla kan inte få barn eller vill inte ha barn, och du har haft oturen att få ett barn av vardera sorten... Som allt annat man inte kan få här i livet, får man väl lära sig att leva med det. Tänk så här: du har i alla fall fått ha barn - alla får inte det! Och nu har du vuxna barn som du har en relation med - alla har inte det!

Om du har en längtan efter barn i egenskap av barn, så kan du kanske engagera dig i någon annans barn? Bli "kontaktmormor" kanske, till någon ensamstående mammas barn? Typ varannan helg? Det är såklart inte samma som egna barnbarn, men när du har sörjt färdigt kanske du upptäcker att du har mycket att både få och ge, som kontaktmormor..?

Det skulle hon ha tänkt på tidigare, i så fall! En kvinna kan inte få barn vid 52.

Tråden är 3 år gammal!!!

Det märkte jag inte. Men det spelar väl egentligen ingen roll? Finns säkert många kvinnor som läser här, som är i samma situation. Jag känner på rak arm fyra (samtliga har var sin son av någon anledning):

1 sonen har kommit som homosexuell, och han inser själv att det inte är vettigt att skaffa barn då med allt vad det innebär av utnyttjande av en kvinna, utanförskap o.s.v..

2 och 3 frun är infertil, och sonen vill inte lämna henne

4 sonen har en knepig, enstörig personlighet, och har antagligen aldrig haft någon relation. Nu är han 50...

Sedan känner jag en som har två barnbarn men inte får träffa dem för att hon är osams med sin svärdotter. Men detta kan åtminstone ändras med tiden, om inte annat om det skulle bli skilsmässa. Eller när barnbarnen är stora nog att söka upp sin farmor själva