Denna hysteri kring tatueringar.

Hejsan hoppsan ts! Jag är själv nyss fyllda 18, så jag ligger nära dig i ålder. Har dock inga tatueringar eller planer på det. Men nästan alla i min umgängeskrets har det. De som gjort sina innan de blev 18 är tyvärr inte nöjda med dem, då de gjorts av relativt oerfarna tatuerare (men i studio). Alla som tatuerar folk som är under 18 är inte dåliga/oseriösa, men det betyder definitivt inte att alla är super! Resten jag änner som har tatueringar är jättenöjda, precis som du och det tycker jag är bra. Men varkan de, jag, du eller fl kan veta vad du och mina kompisar kommer tycka om t.ex 10 år. Det får tiden utvisa. Jag vill inte tatuera mig av just den anledningen. Jag har inget motiv jag ens kan känna mig säker på att vara nöjd med imorgon.

Till alla er som säger att det inte spelar någon roll om man tatuerar sig om man är 17 eller 18, att det är nästen samma sak - tycker ni likadant om t.ex alkohol och tobak? Spelar det ingen roll om man är myndig eller 17, det handlar ju bara om ett år? 

17 år eller 18, risken är väl att man ångrar sig oavsett?
Jag har också lite svårt att förstå att man kan anses "mognare" vid 18 än dagen innan när man "bara" var 17, men nu är det den myndighetsålder vi har och det är väl bara att acceptera att de flesta anser att beslut "för livet" ska tas när man uppnått den "lagliga mognad" man anses ha som 18-åring..

Jag tatuerade mig dagen efter jag fyllt 18, mina föräldrar vägrade godkänna det innan. 11 år senare kan jag ångra motivet lite grann (jag har helt enkelt inte samma smak längre) men det är ju en del av mig och den jag varit, gläds åt att jag valde ett ställe som lätt kan döljas dock ;)

Idag väljer jag mina tatueringar med lite mer urskillning än jag gjorde när jag var 18, idag vill jag att de ska symbolisera något eller betyda något för mig personligen. (Om andra förstår är irrelevant).

Jag tänker dock inte ge mig in i nån diskussion om tobak och alkohol, det tycker jag hör till en annan fråga. Tatueringar är t.ex inte beroende framkallande och nån som är född i december har ju levt "samma liv" som den som är född i januari, vad gäller utbildning och i viss mån erfarenheter, även om den förstnämnda ligger nästan ett år efter på väg till myndighetsåldern.

Man tror man vet säkert vad man vill ha, men man gör dumma val när man är yngre.
Skulle jag gjort de som jag vill göra när jag va 16-18, fan  vad jag skulle ångra mig idag.

Så tack och lov så var jag smart! ;)   

Tror ts vill skryta lite med att hon/han är tatuerad eller nått??

Tänk, jag ville tatuera mig i gymnasiet. Under några år därefter hade jag bestämt mig för en symbol som skulle sitta på överarmen. Nu, 15 år senare är jag jävligt glad över att den där tatueringen inte blev av. Min smak och mina preferenser har utvecklats, och trender skiftar hela tiden. Vad jag tyckte var coolt som 20-åring skulle vara ganska tacky nu.  

Varenda unge har väl tatuerat sig nu så vad är det som är så specielt med de?

jag tycker det är ganska roligt att 17-åriga TS har gjort en partatuering tillsammans med sin sambo

långt över hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa
tilläggas att i princip ALLA de också 'vet' att det ska hålla i all framtid ;)

Grejen med seriositet = 18-årsgräns kommer väl av att tatuerarnas egen branschorganisation har inskrivet i sina stadgar att de inte tatuerar någon under 18. Att vara med i branschorganisationer anses överlag vara ett tecken på seriositet, eftersom de oftast inte tar in oseriösa utövare av sina yrken, eller i alla fall försöker att inte göra det. Och är man med får man så klart se till att följa stadgarna också.

Därmed inte sagt att man inte kan vara duktig på sitt jobb även om man inte är medlem i sånt, men det är ofta något som kollas av potentiella kunder som är lite osäkra. Känner man inte till någon tatuerare känns det tryggare att gå till en registrerad medlem är någon annan, risken att råka på en amatör med dålig koll är mindre.

Jag känner inte TS och kan så klart inte veta hur mogen han är, men just det där resonemanget "jag är mycket mognare än alla andra i min ålder" känner jag så väl igen. Jag resonerade precis likadant när jag var runt 14-16 år. Nu är jag dubbelt så mogen som jag var då och har växt ifrån de tankarna.

Men kanske borde lägga det som.

Hej, jag vill tatuera mig.
Okey säger tatueraren vi bokar en tid om 2-3 mån.
Varför?
Jo, så att jag verkligen vet att du tänkt igenom motivet och att du är bergsäker på din sak. 

Det är väl inte så jäkla farligt? De flesta har väl ändå långärmat på sig på arbetsintervjuer och då syns det ju inte vad man har på armarna.

Betydligt värre med tatueringar på halsen, händerna eller i ansiktet (eller väldigt många/stora piercingar för den delen), de kan man ju inte dölja med normal klädsel på sig. Mja, halsen möjligtvis, men vill man ha jobb i ett kostym-yrke kan det ju se lite skumt ut att komma med en hög polo på intervju.