Ivf/FET Töserna 2012
jaha så var det över för den här gången. Efter detta misslyckande så börjar jag ifrågasätta varför jag ska gå igenom det här igen...vet inte ens om jag gör det för min skull längre. Min man och jag pratar aldrig om detta, han fattar inte ens vad det är för sprutor jag tar eller vad de påverkar, han klagar bara på att jag är sur när jag tar dem. Och jag är så bitter för att han inte fattar vad jag går igenom för det är mest för hans skull jag gör detta!!! Jag ansåg mig vara klar efter de två knoddar jag redan har. Men han vill ha en till. Och det känns inte alls som om jag har något stöd alls från honom och han vill aldrig prata om jag försöker så sätter han på tv!!!
Varför i hela fridens namn ska jag då vilja fortsätta för hans skull om han inte ens kan slita sig från den där jävla datorn eller tv nrä jag gör detta för honom?!
Men ska inte klaga alltför heller då han faktiskt tar ansvar för det två barn jag har, han hämtar på dagis, han leker och gör allt som en "vanlig" pappa skulle göra. Och han köper kläder och saker till dem och han tar med dem på roliga saker även om inte jag är med så han är en super bra pappa, men jag känner inget stöd i IVF processen, det är det jag är så bitter över. Och tycker han kunde ta reda på lite själv om alla mediciner etc så att han är mer delaktig!! Jag skulle vara ÖVERLYCKLIG om det enda jag behövde göra var att pricka en burk och that is it!!!!
Lesden för långt och tråkigt inlägg men var tvungen att få ur mig allt och ja alla ni är ju i IVF karusellen...
Blir ett till frysförsök om det enda ägg som finns överlever upptiningen och sedan ett landstingsförsök ifall inte det fungerar, sen ger jag upp och anser mig mer än väl nöjd..trots att han vill ha barn. Men ingen kan säga att jag inte har försökt heller.