min dotter äter vägrar äta kött.

ja kan äta rotmos om jag blir bjuden på det hemma hos mamma eller vart de nu ska vara. det har jag lärt mig. tycker att det viktigaste är att hon smakar och sen kan hon spotta ut sen kan hon pilla i sin mat eller vad hon vill göra. att hon kan äta sig mätt på mackor mm är jue ett smidigt sätt man kanske skulle låta henne göra de. de verkar hon jue vilja äta .

Men kan ni inte bara ha nog med annan mat än kött på bordet, tex potatis och grönsaker, så får hon äta det istället och skippa köttet när ni äter köttbit? Tror inte det hjälper att pressa henne, hon har ju låst sig.

Jag kan tala om att jag äter fan inte pannkakor, blodpudding, rotmos o fläsklägg, kokt kött m dillsås och bönor i alla former.

Jag är inte udda, äter det mesta precis som de flesta gör. Men grejen är att jag inte tycker om just de här maträtterna, några av dem får mig faktiskt att må illa.

Varför antar du att din dotter är såvärst olik mig och alla andra i det här?     

Min son kunde inte äta helt kött när han var liten och än idag så är det svårt, trots att han är vuxen.
Men när han var barn så bara växte köttet i munnen på honom, han fick aldrig ner det, istället gav det honom kväljningar.
Jag vet inte, men jag misstänker att hans svalg var lite för trångt helt enkelt.

Jag tycker att det är bra om barnen lär sig tycka om olika sorters mat, och vill gärna att dom smakar.
Men jag tror inte på tvång runt mat, aldrig.
Det skapar bara en ångestsituation runt maten, mat ska vara trivsam och naturligt. 
En positiv känsla och inte ett maktmedel vare sig för barn eller vuxen.

Så ts, jag tvingade aldrig min son, jag gav honom aldrig reprimander eller konsekvenser.
Eftersom jag visste hur svårt han hade det med helt kött så lagade jag då till några köttbullar samtidigt som jag lagade övriga maten.
Det är gjort på ett kick och så vet jag att jag slipper bråk och tårar runt matbordet.
Sen var min son förstås väldigt välkommen att smaka det hela köttet, men det ville jag locka fram och aldrig tvinga fram. 

Det är mitt tips, välj dina strider och låt din dotter äta det hon kan/vill äta.
Gör inte måltiden till ett slagfält.                 

Att äta det som bjuds tror jag på, i den meningen att jag ogillar föräldrar som springer runt och servar sina barn när dessa fått för sig att de inte gillar något. När ingenting duger och föräldrarna springer upp och lagar två nya rätter, eller när det har beställts pizza och ungen surar och får något annat (trots att det var exakt den pizzan den ville ha) och så vidare. Det är en sak. Men då handlar det ju om att man lagar mat som hela familjen gillar, där man kanske tillsammans faktiskt har bestämt vad man ska äta. Varför kan inte en 6-åring vara med om dessa beslut? Jag fullkomligt avskyr inlagd frukt och ingefära, och det finns inte en chans att min man skulle servera mig detta och vilja att jag åt upp det. Att smaka på exakt allt är inte heller något jag ägnar mig åt. Jag väljer själv vad jag vill stoppa i min egen mun och i min egen kropp. Det är ett oerhört grundläggande frivilligt val som varje människa ska få göra.

Så detta med att man måste smaka på allt tror jag är fullkomligt idiotiskt. Och om ett barn verkligen, verkligen inte gillar något - och alltså inte matvägrar på grund av övertrötthet, trots eller bara pin kiv - så finns det väl ingen anledning att tvinga barnet att äta? Jag är helt övertygad om att det är så man lägger grunden för framtida mat- och ätstörningar. 

Men jisses! Man kan inte tvinga någon att äta kött. De dagar när ni har sådant kött hon inte tycker om kan ni kompensera med annat som innehåller det man behöver. Kolla lite vegetarianmat och sådant.