Ny som har en hemlig älskare/älskarinna - hur började det?

Jag kan visst välja var jag vill hamna. Jag väljer att vara ärlig mot min partner framför att gå bakom min partners rygg. För mig är ärlighet viktigare än att ha sex med någon annan människa. 

 

Om jag, mot all förmodan, skulle falla för en annan människa så skulle jag ändå I N T E gå bakom min partners rygg. Jag skulle antingen lämna eller så skulle vi komma överens om att det var ok att knulla andra under en tid. 

Jag tycker att det är fegt och fult att bedra sin partner. 

Man ljuger inte för den man delar sitt liv med. 

 

Jo, jag väljer visst var jag hamnar. Och jag väljer ärlighet! 

Om man är överens om att sexuell trohet inte är så viktigt så är det inte så viktigt. 

Ja, det är ok om det görs öppet och alla inblandade är ok med det. 

Ja, otrohet är ett fenomen som sker i lönndom. 

Ja, otrohet är något som sker mot partnerns vilja. 

 

Otrohet, för mig, är när man gör något bakom sin partners rygg som man vet att ens partner inte skulle tycka om eller rent utav bli sårad av. Det kan vara allt från sms till sex eller en renodlad relation. 

 

Otrohet är mer SVEKET som sådant än om det är en kondom på eller ej. (Däremot är det ju helt jävla jättefel att knulla någon utan skydd om man har en partner hemma!) 

Självklart kan och får alla uttala sig. Och självklart kan det vara relevanta åsikter även utan egna erfarenheter. Jag sa bara att det är LÄTT att uttala sig när man inte varit där själv.

Och till Honesty: jag valde inte otrohet. Jag valde inte att bli kär. Jag blev det ändå. Jag valde ärlighet. Jag berättade för min man. Jag hade inte sex, men det betyder inte att jag inte var otrogen. Att undanhålla saker - i det här fallet känslor för en annan person - är för mig att vara otrogen. Jag trodde att om jag älskade min man, så var jag immun mot att falla för ngn annan. Det var jag inte. Du har rätt i att man kan välja hur man agerar. Men igen, du kan inte välja hur du ska känna.

Ja, det är möjligt. Men detta är något som ofta dras upp just när det gäller otrohet, och ofta utan att den som skriver det vet någonting om vad den andre upplevt. Det är även något som, medvetet eller ej, förringar det som sagts. 

Stötte på en bekant, som kände familjen, hon var smickrad, men hade moraliska aspekter för egen del, däremot förmedlade hon kontakt till en av sina kompisar som var i motsvarande min situation och behövde en älskare..... blev ganska bra tillslut det där..Spännande att hon jag stötta på från början dessutom pratade med både mig och kompisen om detaljerna som hetsade henne när hon tog hand om sig själv......

Jag hade inte som avsikt att förringa ngn. Innan jag själv hamnade i den situationen hade jag precis lika klara åsikter som Honesty. Jag har ofta blivit kallad naiv och nu vet jag att jag var det. Det är dock många ggr jag önskat att jag fått fortsätta vara lika ovetande och naiv och med samma svartvita världsbild som jag hade då. Det var väl eg det jag försökte förmedla. Ber om ursäkt om det blev plumpt eller förringande.

Är nu i lycklig trogen tvåsamhet men när jag var singel så nätdejtade jag lite och råkade på en del gifta män. Var en jag dejtade som ljög om allt...till och med sitt namn. Han hade fru och barn. Jag kom till slut på det för han betedde sig så konstigt, ville träffas på konstiga platser och när han kom hem till mig så fick han plötsligt åka osv. Pratade viskande i telefonen i badrummet.

Hittade så småningom kanske fyra-fem dejtingprofiler i olika namn med hans foto!

Det där låter ju  inte så kul, jag har varit otrogen, haft älskarinnor, men de har fått veta läget, så att de själva fått göra valet, vill inte lura någon att begå något som är emot deras moraliska principer.

Nu har jag inte läst hela tråden men reagerar lite på att du tycker det är bra att du varit ärlig mot dina älskarinnor men lurat den du är i ett förhållande med. Rimmar ganska illa.

I mitt fall kändes det mest jobbigt för att jag hade varit tydlig med att jag var ute efter en seriös relation och då slösat bort min tid på något som inte har ett lyckligt slut för mig. Men jag känner inget dåligt samvete pga att han var gift eftersom jag inget visste.

Nej den diskussionen får man ju alltid givetvis. Jag tänker inte redogöra för hela situationen, men i korthet så här, jag mår dåligt av att var utan sex under långa perioder, så valet var skilsmässa, eller ordna sex på annat håll. Nu fanns det en del anledningar att faktiskt försöka hålla ihop familjen, så jag valde otrohet under några perioder. Inte för att det är särskilt kul, jag får dåligt samvete. Funkar sexet hemma så avstår jag.
Dömer inte andra, och tar inte skit för mina val som varit genomtänkta även om de för många säkert är moraliskt tvivelaktiga. I min ungdom var jag själv stark emot otrohet, och jag kan inte säga att jag förespråkar det nu heller, men jag kan också konstatera att livet inte alltid är enkelt, allt är inte svart och vitt, det finns en hel del gråa toner också att hantera......