# 4 - tråden för alla oss sjuksköterskor! Välkomna nya som gamla trådmedlemmar!

Maggis: det låter som om du jobbar på mitt jobb.... Finns nog tyvärr många sådana här. Det är och ska hanteras som både ett patientrelaterat problem (dvs av chefsläkare) men också ett arbetsmiljöproblem. Kontakta ditt skyddsombud, det finns möjligheter att göra något åt detta.
Springsteen: jag tycker att det är ok i sak, men inte med dom orden. Ibland måste vi ju faktiskt "ställa krav" på patienterna. Tex. en patient (vuxen, frisk, fullt mentalt kompetent) som det behöver tas prover på som är stickrädd och "bär sej åt". Missförstå mej inte, jag är själv stickrädd och tycker det är jätte jobbigt. Men när man har pratat, man har emlat (OM tid finns), man har erbjudit "handhållning", då är det patientens val. Jag ställer _inte_ upp på utspel och "ryck" och viftningar. Då får patienten klara sej utan blodprover. Det kan (till viss del) vara ok på barn, men inte vuxna människor. Gäller tex. även sårskador, då får dom ha sitt sår. Förstår ni hur jag menar?

Springsteen: hur man bemöter borderlinepatienter kan jag inget/väldigt lite om, men dom är ju lite speciella.
Maggie: Tycker inte att det är fel att skicka en skrivelse till högre chef. Berätta det gärna för din närmsta chef först så att han/hon vet vad det handlar om när det blir "konforntation". Hos oss har jag (som är skyddsombud) sagt till chefen att göra en mer formel anmälan enligt arbetsmiljölagen om han inte tar tag ordentligt i vårt problem, och i morgon ska dom ha ett samtal. Får se vad det ger.

Förresten: Amy och Springsteen vad är det som börjar? Jag har nämligen också börjat i dag, att jobba efter mamma ledigheten - underbart. Men också skönt att komma hem.

Sunflower Menar du att samma ssk har haft 2 patienter som fått asystoli när hon stack dom och kommit sig spontant igen? Låter inte särskillt troligt.

Ja fast det är INTE frågan om asystoli. Men visst är det inte så ovanligt att patienter svimmar "ordentligt", men det är inget hjärtstopp och inte heller farligt (förutom att man kan skada sej i fallet).

Är tveksam. Men ok ska inte vara omöjlig eller tjurskallig. Men en intressantare fråga, hur ska man då hanter patienter med denna rädsla/oro/ångest? För en patient som "rycker" är ju en uppenbar fara för mej som sticker. Och hålla fast känns inte bra (och är dessutom tveksamt lagligt och etiskt). Utgår då i min tanke från att det inte är frågan om att sticka för att rädda liv men ändå "nödvändigt", provtagning på ett buk/hjärtobs patient tex. Förslag?

Rebekka: lycka till. Och jag tror att det är bäst att du försöker glömma din bild av din handledare och börja från noll. Det kommer att gå super bra!

Amy visst är det så att du läser i Lund? Är inte ett dugg förvånad över att man inte vet vad studietakt är där, inget nytt. Där är gamla Vårdhögskolan så otroligt angelägna om att visa att det är _vetenskap_ och _universitet_ och _braaaaaa_ så dom har ingen aning. Tyvärr. Och inte ett dugg att göra åt. Kämpa på!
Kram!

Syster storhjärta: du vet om att du har rätt till lön om DU anser att du kan jobba men inte din chef? inklusive ob.

alltså om din chef inte tycker du kan jobba menar jag ju....