Debattartikel i Aftonbladet: Ska barn med Downs syndrom inte få finnas längre

De uttalanden som kommer från Danmark är givetvis extrema, och jag har (ännu) inte stött på dem från läkar- och forskarhåll i Sverige. Men jag tycker att man ska ta det som sker där på allvar och föreställa sig en liknande diskussion i Sverige, eftersom det är en grannland till oss som givetvis har ett inflytande på oss. Här aborteras ju foster med DS mer än någonsin, testerna erbjuds på sina håll fullständigt slentrianmässigt och jag tror inte att det är helt långsökt att tro att man även här skulle se detta som något väldigt lyckat rent samhällsekonomiskt. Att sålla ut människor baserat på ekonomi är för mig helt vansinnigt och rimmar väldigt illa med det samhälle jag vill leva i.

Diskussionen om att sjuka kostar samhället pengar är ju också högst aktuell, och jag ställer mig lika frågande till den, med tanke på de extremt osolidariska och oempatiska element som florerar inom den debatten. 

Men jag anser alltså fortfarande att det ska stå var och en fritt att göra abort av vilka skäl som helst, så länge vi har fri abort är detta något som kommer på köpet. Men rent personligen tog jag extremt illa vid mig att efter fem missfall på raken nästan bli övertalad av min barnmorska att genomgå dessa tester, trots att jag gång på gång nekade till att göra det. Jag tycker att det vore på sin plats om vården tog en rejäl diskussion om bemötande när det kommer till det här, och om det faktiskt är acceptabelt att yttra sig så krasst i ekonomiska termer gällande blivande medborgare.    

Downs syndrom är en kromosomrubbning. Detta leder till en utvecklingsstörning  som kan variera från mycket lindrig till grav.

  Downs syndrom påverkar hjärnans utveckling och gör att flera olika funktioner i kroppen inte fungerar eller fungerar dåligt.
En person med Downs syndrom får ofta en rad följdsjukdomar. Syndromet  syns oftast även på utseendet och personer med Downs syndrom har ofta ett säreget utseende.. Hjärnans underutveckling sätter stopp för många funktioner som för oss är normala så som t.ex. förmågan att klara sig helt själv. Något som sjukdomen absolut inte påverkas är känslor, personer med Downs syndrom anses vara glada och positiva men mycket känsliga personer.

Jag tror inte riktigt du förstår.

Är det att barnet har ds som du tycker bäst om, eller är det barnet? Hade du inte velat ha det här barnet om det inte hade haft ds?

Samma här. Jag hade inga andra önskningar än att få ett barn.

Vilket är en extremt seglivad och tröttsam myt, att människor med DS skulle vara extra glada och positiva. Jag känner en hel del människor med DS som är precis som alla andra, sura, deppiga, glada, ledsna. Jag tror att om föräldrar till sådana barn skulle få en krona för varje gång de får höra (gärna av främlingar på stan) att "de är ju så glada och tacksamma, och MUSIKALISKA!" så skulle de vara multimiljonärer.

De föräldrar jag känner har aldrig haft problem med själva syndromet ifråga, utan omgivningens bemötande. Att åka in och ut på sjukhus för otaliga operationer och undersökningar är givetvis ett helvete. Vilket förmodligen skulle underlättas om inte omgivningen projicerade sina egna vanföreställningar på hur barn med DS är, eller vilken sorg den extra kromosomen är för dessa föräldrar.    

Ja, DS är en utvecklingsstörning som syns på utseendet. Men tack för infon.  

Det är skillnad på att låta bli att orsaka någon skada och att abortera någon för att denna har skador.

Ja kanske?
Det här är inte lätta frågor.
Vem äger barnet? Är det förälderns eller är man sin egen?

Jag är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan vi har möjlighet att läsa av sexuell läggning, sjukdomar som diabetes, bipoläritet mm.

Det finns många länder i världen där homosexualitet är straffbart och ibland till och med med döden. Dessa blodprov kan användas även där. För femton år sedan så såg även folk i Sverige helt annorlunda på bi- och homosexuell läggning. Så sent som 1979 hade vi fortfarande en sjukdomsstämpel där. Folk har dock väldigt svårt att minnas detta.

Det är möjligt att vi inte ska göra allting och forska i allting bara för att man kan.

ja, jag börjar förstå att detta är en abortfråga.

Är du abortmotståndare? 

Att få ett barn med DS skulle för mig vara en mardröm. Har en 12 år yngre kusin med ett gravt utvecklingsstört barn och han ser *lätt* 12 år äldre ut än mig, sliten med grått hår pga. av denna belastningen. Har stött på människor med barn som har utvecklingsstörningar och har sett hur det sliter på föräldrarna och hur familjer spllttras pga. det.

Varför i hela världen skulle man önska att all denna olycka skulle fortsätta finnas?

Eftersom alla inte delar den uppfattningen eller erfarenheten.