Hur gör ni? Tomma hot?

Kunde inte ha sagt det bättre

Ja du ts, jag har bara läst sista sidan men du verkar fullt normal. Men som andra sagt, kanske bättre med ICA kassar eller en kartong att lägga bort lekaskerna i, istället för en svart soppåse. Inte för att jag trro mina barn skulle associera till att slänga bort för att det läggs i en svart sopsäck. Enda gångerna vi här hemma använder svarta stora sopsäckar är när vi stoppar ner löv i dem, sopor slängs i ICA påsar eller liknande!.

skönt o höra att mn e normal Jag förstår dock inte vad det spelar för roll om jag har svart sopsäck eller blå.eller konsum kassa osv..

Om det ligger massor med saker på golvet kan man ju prova med -OJojoj hur ska det här gå. Sakerna kan bli trampade på så de går sönder eller kommer bort. Vad tycker du vi ska göra? Så får barnet tala om för dig att ni ska städa. Då slipper ni det där -Du ska städa NU som låter väldigt trist , speciellt om man redan är arg. Då går det knappast att få annat än trots som svar på det. 

Jag tänker att om det är en dålig dag med mycket trots så kan man också göra en specialstädning den dagen och göra det tillsammans, just därför att ingen är perfekt, som Lövet skrev.

Sen kan ni ju kanske ha en liten genomgång när hon inte är arg om hur man kan göra när man blir väldigt arg. T.ex slå på en kudde. Det är ju inte optimalt att kasta saker för de kan gå sönder och då måste man slänga dem och det är ju väldigt trist. Dessutom blir det jobbigt att städa. Hon håller säkert med dig om det när hon inte är arg.   

Kloka ord Jag kommer ju inte med sop säck o säger att vi ska kasta ner allt där med en gång, utan när hon väl har lugnat ner sig så säger jag ju lugnt till henne att det här va ju inte så bra o att hon får städa upp annars kan hon inte leka, speciellt inte om sakerna går sönder för då har hon ju inga saker kvar Men efter några försök o så, så kan jag säga att om hon inte plockar undan så får vi ta bort hennes saker. Vi kan inte gå i hallen( tex om det e där hennes saker ligger) o både hon själv o hennes syster kan faktist råka ha sönder nått om det bara ligger på golvet. Hon brukar alltid förr eller senare få bort sakerna, hon inser väl själv att det inte e så kul med saker över allt...

Jag har försökt att tala om för henne att hon ska prata med mamma om hon e arg, så mamma kan hjälpa henne att göra allt bra igen, men i stundens hetta när hon e arg över nått så funkar inte riktigt det där. Då vill hon bara vara arg o gå loss på sina saker. Jag va exakt lika dan som barn, har min kära mor berättat, så antar att det ligger i släkten..skämt o sido

Men jag ska bli bättre på att inte prata om städning etc i stundens hetta, låta henne få utlopp fullt ut före. Men det e svårt. Inte kul att hon ska kasta sönder sina saker o förstöra...Men men...

En trotsig 4a åring är en trotsig 4a åring! Gör samma som du! Slänger man omkring sina leksaker och efter ett par tillsägelser så blir det "hot" att f-plockar du inte bort detta så tar mamma bort dom istället! Har nån gång plockat upp det och ställt undan det nån dag! Det är inte ointelligenta djur vi pratar om utan underbara små intelligenta små trotsiga barn! Självklart förstår en 4a åring inte alltid helhelen men dom förstår mera rätt och fel och konsikvenser utav ett handlande än vad vissa i tråden tror! Låter i tråden som att folk daltar och skriver sig vara så pedagogiska. Frågan e vad som e pedagogiskt här å inte! Vi lär ut våra barn att det inte e ok att kasta omkring sina leksaker i utbrott.

Blir så förvånad när jag läser såna här trådar, eller rättare sagt svaren idem ; "undrar vilken frustration din dotter har i sig när "...
Själv står jag ofta förtvivlat maktlös-för jag vill ju nå mina barn på ett bra sätt.

Men ännu mer undrar jag hur man får barn som INTE slår och spottar på sina föräldrar, sparkar o skriker, smäller i dörrar och kastar saker hårt i väggen?

Frustrationen liggar förstås oftast i att de inte får som de vill, det inte går som de tänkt, eller de när de inte får som de vill känner sig djupt felaktigt behandlade.

Att inte acceptera detta beteende är för mig INTE samma som att man inte får visa känslor. Det är ett felaktigt beteende o man får som förälder kämpa för att dels få barnen att förstå vilka gränser som finns att följa för att familjen ska fungera, dels hitta ett bättre sätt att uttrycka o visa känslor.

Inte lätt alltid, inte heller för en frustrerad mamma. Men mänsklig är ändå det bästa man kan vara som förälder, visa känslor är bra, och visa att man misslyckas ibland är bra, kanske kan man då lättare tillsammans använda sig av andra sätt?          

Jag kan göra precis så som TS. Det fungerar aldeles utmärkt. Jag väntar betydligt längre med att ge tillbaka dem.

Klart att en 4-åring kan städa! Inte i samma mening som att en vuxen städar men plocka undan efter sig är solklart. Nu har mina barn blivit ett par åldre men dom vet att på onsdagkvällar får man plocka upp på sitt rum för på torsdagarna kommer städerskan och då åker det in i dammsugaren om det ligger på golvet. Nu är hon väldigt samvetsgrann och har vad jag vet aldrig dammsugit upp något men det funkar bra som morot för barnen!

Vid något tillfälle vet jag att maken fick tokspel på barnen, dom hade mer eller mindre på pin kiv sönder något. Kan det ha varit julklappsbilbanan, minns inte längre. Men då fick han nog, gav dom en utskällning och flyttade sen in PRECIS VARENDA PINAL ur deras rum in i klädkammaren på andra våningen och dom fick inte behålla annat än möblerna och sina gosedjur. Sedan talade han om för dom att han ville att dom skulle fundera på att tar dom sönder saker så kommer vi inte att köpa nya och till slut är det lika tomt i rummet som det är just nu. Visst tar dom fortfarande sönder saker då och då, men det har definitivt blivit bättre.

Jag tycker inte att varken du eller din dotter verkar "onormala" på något sätt, snarare väldigt vanliga...

Jag håller med dig! Jag tror att min dotter e smart o kan förstå att det inte e okej vissa saker hon gör. Endel föräldrar verkar tro att deras barn inte klarar nått, vilken jag tidigare i tråden oxå skrivit. Våra barn e otroligt klipska o kapabla till så mkt mer än vi föräldrar (läs endel föräldrar) verkar ge dem cred för. På dagis lär dom våra barn att plocka undan, samsas, respektera de andra barnen, bära bort sina tallrikar efter maten osv...så varför ska man inte uppmuntra samma beteende hemma? barnen e ju stolta över sånt, när dom märker att dom klarar av saker o man visar uppskattning för det. Men endel föräldrar verkar bara säga " Hon/han klarar inte det" Hon/han e för liten för det" osv...det e ju inte schysst det heller mot barnet. Jag hoppas lära mina barn respekt för andra, att vara trygga i sig själva, att ta ansvar för sina handlingar osv...Självklart förstår jag att man inte kan lägga nivån för högt, det e ju barn vi pratar om. Men man måste ju börja nånstans o börja smått. Min dotter ställer alltid undan talriken efter middagen o går till toaletten o tvättar händerna, detta utan att vi säger till. när hon har gjort det ler hon o e så glad när vi påpekar hur duktig hon e. Detta tänker jag inte ta ifrån mitt barn genom att underminera henne o säga att hon inte klarar av. För det gör hon.

Tack!

Jahapp...just nu kom hon med en sak i handen o sa: Mamma, jag hade sönder..... Det var sido spegeln till hennes lilla typ smink bord. Jag hade hört innan hur hon slog på sina saker där inne o bara påpekat att snart har hon sönder nått, så jag rekommenderar att hon genast slutar. Hon slutade men började ganska direkt igen o nu har hon alltså ett trasigt sminkbord...ja eller minus en spegel i alla fall. Jag sa bara att det där går inte o laga, så du får gå o slänga den. Vilken hon själv nu gjorde.

Ja det är ju så vi lär oss bäst är det inte det? Det är bara svårt att inte säga Vad var det jag sa?! för det är ju inte speciellt snällt eller hjälpsamt (men visst hade det varit tillfredsställande??). Jag måste erkänna att jag tycker att det är en av de (få) pedagogiska fördelarna med plastiga skräpleksaker: att de går sönder och att barnen kan lära sig hur man hanterar förluster.... 

Jag håller med dig. Man måste få bli arg men vissa sätt att bete sig är inte ok fast man är arg. Slåss, spottas, vråla nån i örat, smälla i dörrarna, skrika jävla pucko t.ex. är verkligen inte ok. När man har med småbarn att göra så kan man visa dem hur man får göra när man är arg. Något sätt att avreagera sig som inte skadar någon annan.
Mina barn kan bli jättearga men det tar jag med ro för det är normalt. Ibland beror det på att vi föräldrar gjort "fel" varit osmidiga eller oförstående och då kan man ju fundera på om något kunnat göras bättre. 

Mina barn har gjort allt det där utom spottas men nu har de lärt sig att inte göra så. Förutom att skrika. De kan vråla som galningar när de blir riktigt arga.  Men ska det inte vara så med barn? Det beror väl lite på vad de skriker. Om min dotter vrålar AAAA jag är så ARG på dig. Så säger jag mest Jaha, ok.