Jag hör till dem som är av den klara uppfattningen att tidelag inte bör vara förbjudet, och det främsta skälet till det är att det är en snöboll som inte bör sättas i rullning. Staten ska ge fan i vad folk gör i sängkammaren (så länge de inte skadar, kränker, etc varandra mot varandras vilja). Och jag är övertygad om att om vi ger staten lillfingret (tidelag) så kommer hela handen (swinging, läderklubbar, bögeri, etc, etc) gå åt helvete förr eller senare.
Det här ska också ses i ett större och obehagligare sammanhang. Sverige är inget snällt gulligull-land, eller ens så demokratiskt som folk vanligtvis uppfattar det som.
Vi har tex världens mest repressiva smittskyddslagar. En människa som av en läkare misstänks ha en sjukdom (aktuell lista), och dessutom misstänks inte minimera risken för smittspridning kan isoleras på obestämd tid utan någon juridisk representation eller riktig rättegång. Det kan ju tyckas vara praktiskt och så om man bara beaktar sk "HIV-män" (ex Mehdi Tayeb) som aktivt försöker smitta så många som möjligt, men då ska man tänka på att gummiparagraferna kan missbrukas av illvilja, vansinne, eller av okunskap, av enskilda tjänstemän. I Sverige har homosexuella män spärrats in och hållits isolerade bara på grund av att de ingått i en riskgrupp, och på grund av att deras läkare har haft dålig koll på HIV.
En annan obehaglig gummiparagraf med spännande kommunistsmak är det där med "allvarlig psykisk störning" som närmast dagligen stöts på i medierna. Det är inte en psykiatrisk term, utan en juridisk. Den kan stämplas på vilken människa som helst, av vilket skäl som helst, och därefter kan den människan spärras in på obestämd tid. Det är inte bara en teoretisk möjlighet, utan sådant sker hela tiden. Dessutom avslöjas det då och då att frihetsberövade människor i Sverige utsätts för semilaglig tortyr.
Sedan har vi den allmänt kritiserade FRA-lagen som lite förenklat innebär att staten avlyssnar alla, hela tiden, och utan någon föregående brottsmisstanke.
