• Anonym (Trötter)

    Dystymi

    Jag har precis fått diagnosen dystymi och eftersom jag inte har hört talas om det förut så är jag lite nyfiken på om det finns flera här som har det?
    Jag vet vad det innebär att ha det, så det är inte information jag är ute efter, jag söker bara medsystrar/bröder att snacka lite med.

  • Svar på tråden Dystymi
  • Anonym (orolig)

    Anonym (låg)
    Haha så fel det kan bli. ber om ursäkt för att jag tog åt mig.

  • Anonym (orolig)

    Hur mår alla här då? *kramar om*

  • Anonym (Trötter)

    Hej tjejer!

    ...för jag antar att ni är det.
    Visst är det lätt att blanda ihop varandra när alla är anonyma, även om man har en liten beteckning efter! Hi hi...

    Förlåt mig, Låg, för att jag glömde bort att du hade barn. *kram*

    Idag har jag en sån där förlamande trötthet som hänger över mig. Duschade nyss, de två minsta sover och min 3-åring vilar framför tv'n. Så nu känner jag mig lite piggare.

    Vill ni vara med på en enkel presentation?

    Ålder: 31
    Antal barn: 3
    Sysselsättning: Arbetslös. Jobbade senast som ekonomiassistent. Söker diverse jobb.

    Nä, nu fick jag hjärnsläpp och kommer inte på nå mer enkla frågor. Hjälp mig gärna och kom med egna frågor. Vi har ju så mycket gemensamt, så det vore kul att lära känna varandra lite mer, aven om vi inte röjer våra identiteter.

  • Anonym (Trötter)

    Orolig: Nu mår jag så in i norden bra!!! Helt sanslöst vilken underbar känsla det är!!! Jag har aldrig mått så här bra någonsin! Ett stor fång rosor till min underbara kurator!
    Jag fick diagnosen bara för nån månad sen. Det var då jag startade den här tråden, för jag hade aldig hört talas om detta.
    Det började med att jag "gick i väggen" när jag blev 3-barnsmor. Jag var helt enkelt tvungen att söka hjälp för att klara av vardagen. Gick till läkarn, blev sjukskriven och min man fick vara föräldraledig. Läkaren rekommenderade mig att börja med Zoloft och efter lite velande, så började jag. Och nu ett år senare äter jag fortfarande samma dos, 75mg. Ska kanske trappa ner till sommaren.
    I samma veva som jag började med Zoloft så började jag även träffa kuratorn. Vi har nu gjort vårt och ska ha vår sista träff om nån vecka.

    Mina små änglar har nu vaknat, så därför skriver jag bara lite kortfattat (dom är griniga). Jag har ju en förmåga att skriva för mycket jämt.
    Men fråga på du. Jag svarar så gott jag kan, på det jag kan...

    Kram

  • Anonym (Trötter)

    Orolig; Hmm... ett litet tillägg till mitt förra inlägg; Jag har även nu vissa svackor, trots att jag mår så bra. Vissa dagar känns allt piss men jag tar mig ur det mycket enklare nu än förr. Men hela min inställning till livet och allt däromkring har totalförändrats. Jag ser det mycket (!) positivare nu!!!

  • Anonym (orolig)

    Anonym (Trötter)

    Skönt att höra att du ändå är på väg åt helt rätt håll, även om det ibland som du säger går lite neråt. Men så är det ju, alla dagar är ju inte bra. Bara att hålla tummen på att man lära sig mer och mer med tiden för att klara av vardagen och allt som tillkommer, men även sig själv. Håller tummen för dig! Kanske hjälper vädret upp det för dig? (om nu erat väder är något att hurra över) Jag brukar piggna till lite av solen själv så.

    Själv är jag inte så bra, visst jag har lärt mig själv att se livet på andra vis än jag gjorde för kanske till och med ett par månader sen, men jag har såna enorma svakor ibland att det skrämmer mig. Ska förhoppnginsvis snart orka ta mig till en läkare som jag hoppas vill hjälpa mig att undersöka om detta är vad jag lider av. & vad man då kan göra åt det. Äter just nu atarax 1 tabl. (25mg) till kvällen, det är ångestdämpande medel. Visst hjälper det massor men jag känner att jag kanske skulle behöva även på dagtid då ångesten verkligen kan slå sig fast och bli till förlamningskänsla. Så har jag tur så får jag hjälp. Vill inte själv i alla fall experimentera då jag inte vet hur jag kommer reagera på det. (även om jag vissa dagar inte skulle bry mig om det hände mig något)
    Riktigt jobbigt. Hoppas att jag kommer ur detta innan det tar över bara.

    Jag
    Fyller snart 20 år
    Är barnlös men vill gärna skaffa barn snart. (om jag klarar av det)
    Studerar, men orkar inte just nu. (sjukskrivningen gick ut i söndags den 19) Hoppas på lite längre sjukskrivning, men ska snart försöka jobba lite.
    Så jag kommer bort från skolbänken.
    Bor i lägenhet med min sambo och våra djur.
    Så nu har jag skrivit lite om mig. Bara att fråga om det skulle vara något mera ni undrar över som inte är allt för avslöjande och krävande att svara på.

  • Anonym (låg)

    Hej på er!
    Jag mår rätt bra, har kommit igång ordentligt med motion nu och det känns skönt att röra på sig.
    Jag är 28 år, 1 barn och fast jobb som chaufför inom den tunga trafiken!

  • Anonym (Trötter)

    Orolig: Jag har också fått atarax 25mg som jag får ta vid behov, max tre gånger per dygn. När jag var på väg upp ur "träsket" så tog jag vissa dagar två om dan och nästan varje kväll. Numera behöver jag inte ta dom dagtid men jag gör det vissa kvällar när jag har svårt att sova. Min läkare sa att dom var bra mot ångest o.dyl dagtid och jag tycker att dom har funkat jättebra. Det var många gånger tack vare dom jag vågade ta mig utanför dörren och gå tex till barnsång och öppna förskolan med barnen. Men nu är jag så bra att jag klarar mig finfint utan dom.

    Visst påverkas man av det fina vädret! Jag vågar nog kanske tro att våren är på väg här, äntligen. Jag bor ca 10 mil från Stockholm. Jag längtar efter våren nu! Idag köpte jag mig en ny vårjacka också har jag sökt jobb som jag antagligen inte kommer att få. Men idag ler jag mot omvärlden och den ler tillbaka mot mig!

    Hoppas ni har det bra också!

  • Anonym (orolig)

    Anonym (trötter)
    Va kul att höra att du känner dig så bra idag. Det glädjer mig även om jag inte känner dig eller så.

    Ja jag ska försöka få en läkartid och fråga om det inte är okej om jag tar på dagtid också vid behov. Visst har det hjälpt mig mycket, men det är som värst på dagen nu då jag enbart ska ta dessa vid säng gående. Och jag vill ju kunna utan problem ta mig ut på dagarna också.! Hoppas att läkaren jag får också är villig att hjälpa mig kolla om jag kan "lida" av detta. Då jag sen kan få bättre hjälp. Vill må bra, vill kunna leva. Men just nu är det så skrämmande och jobbigt vissa dagar. Är så enormt trött och orkar inget just nu. Vill bara kunna få vila upp mig, ta nyta krafter från någonstans. Och sen ge mig ut i världen igen. Men får jag inte ladda upp baterierna så kommer det inte gå vägen. Det som i alla fall är skönt att jag får inte lika djupa "förlamnihngar" nu än jag fick förr. Men jag har lång väg att vandra än.

    Ta hand om dig nu.
    p.s. är så himla glad över att du startade denna tråd! TACK! d.s.

Svar på tråden Dystymi